N5 listar 5 - Förlorade guldägg
Fem lämnade klubben och fem utvecklades. En bok av Enid Blyton? Ack nej. Vi kör en lista.
Så här lagom till påsken när äggen får ben, kycklingarna blir fullkomligt vettskrämda och vi äter mat och godis så det står härliga till, så ger jag mig på en lista av mer ordinär karaktär.
Under hela veckan har jag rapat upp talanger till höger och vänster och tänkte mig i denna veckans lista ägna mig åt spelare, som vi släppt som ungdomar, men som senare blommat ut.
Här kommer fem att fundera på;
1) Jerome Thomas, Charlton
Född 1983 och full av tricks och snabbhet har egentligen Jerome Thomas det mesta som borde passa in i Arsène Wengers böcker. Han var en av de stora spelarna i det juniorlag, som vann FA Youth Cup 2000 och som dominerade i juniorserierna. Tyvärr för Thomas, så tog han klivet upp i seniortruppen när Freddie Ljungberg och Robert Pires dansade längs med kanterna som mest. Han lånades ut till QPR under 2001-2003 under omgångar och gjorde även tre ligacupinsatser under året. Debuten skedde mot Rotherham.
Under säsongen erbjöds han ytterligare ett år av klubben, men valde att i Januari 2004 att skriva på för Charlton. Alan Curbishley lade upp 100 000 pund för den kvicke och irrationelle vänsterbreddaren.
Hos Charlton briljerar han på kanten och har till dags dato gjort äver femio matcher för sydöstra Londonklubben. Ett förlorat guldägg? Kanhända.
2) Julian Gray, Birmingham
Arsène Wenger uttalade sig beundrande om denna 26-åring under hösten. Gray imponerade med sin teknik, snabbhet och förmåga att hela tiden få in bollen från kanten. Men så är han en del av Gunners juniorskola också. Född 1979 och starde i Gunners akademi väldigt tidigt. Han gjorde sina första U18-matcher redan som 15åring och etablerade sig snabbt i juniorlaget och reservlaget. Tyvärr hamnade han i A-truppen, lagom till den stopra omvandlingens tid, då Wenger handlade mycket konstigt i form av Mendez, Malz, Diawara och Gray fick finna sig att sitta på bänken. Det blev endast en match i Premier league; ett inhopp mot Newcastle 1999/2000. Då valde Gray att växla till Crystal Palace. Här blommade han ut rejält. På kanten fick han fria tyglar och blixtrade.
Inför 2004/2005 klev Steve Bruce in i bilden och lockade över honom till Birmingham, där framgångarna fortsatte. hans första år i klubben blev en succé och kröntes med 2-0-målet mot Liverpool. Detta år har präglats av en del skador och svårogheter att komma tillbaka, men det har ändå blivit 19 matcher för Gray i Birminghams kamp mot nedflyttning.
Ett förlorat guldägg? Enligt Wenger, så har det funnits något för Gunners att använda.
3) Guy Demel, Hamburger SV
Nothing you could say can tear me away from my guy
Nothing you could do 'cause I'm stuck like glue to my guy
Mary Wells sjöng detta på 60-talet. För Wenger stämde det inte riktigt. Demel kom till klubben 1999 som ungdomsstjärna från Olympique Nimes. Fransk-ivorian i botten och bedömdes som en hårdför back med offensiva kvaliteter. Det hände dock inte så mycket för Demel under tiden i Gunners. Det blev bara någon säsong i klubben innan Wenger beslutade sig för att släppa Demel på fri transfer.
Han irrade runt något år innan han hittade rätt i tyska ligan och fick plats hos Borrusia Dortmund, där han efter något år i reserv- och amatörlag, klev in i förstauppställningen med en tredjeplats i ligan 2003 som främsta merit.
Inför detta år värvades han till Hamburger SV, där han gjort mycket bra insatser i klubben och spelat större delen av klubbens matcher i Bundesliga.
Till detta här också att han var med i Elfenbenskustens trupp och lag i African Nations Cup, där man kom tvåa.
En ivoriansk back till? Vi har Eboué och Touré. Här fanns ytterligare potential.
Förlorat guld ägg? Kanhända. Dock har karriären accelererat betydligt efter tiden i Gunners.
4) Steve Sidwell, Reading
Rödhårig, rivig, Reading, Steve Sidwells väg till framgång har inte varit helt lätt, men Wenger har haft ett gott öga till denne kombination av slitvarg och tekniker. Det var ett svårt val att lämna klubben. Sidwell lämnde Gunners under vårren 2003 och skrev på ett treårsavtal med Reading. Innan dess hade han gjort en blixtrande succé under sin låneperiod hos Brentford och Brighton. Sidwell, född 1982, kom fram som junorspelare hos Gunners och var dynamon i FA Youth Cup-laget år 2000. Han skickades i någon omgång till Beveren för att skörda belgiska blomster samt lånades ut. Steve Coppell lånade honom i tre omgångar i tre olika klubbar, innan det blev Reading 2003.
Nu accelererade Sidwells karriär och under fjolåret var han klassad som en av the Championships absolut bästa mittfältare. I en omröstning i tidningen Fourfourtwo valdes han till bäste spelaren utanför Premier League och Wenger sade att chansen finns att han köpes tillbaka.
Nu lyfte han upp Reading i Premier league och det skall bli spännade att följa den rivige och energiske mittfältaren.
Ett förlorat guldägg? Troligtvis.
5) Andy Cole, Manchester City
Jo det är just densamme. Ett av George Grahams svåraste beslut var att släppa Andy Cole sommaren 1992. Kraftfull, irrationell och ett öga för mål, men tyvärr endast femte forward efter herrarna Wright, Smith, Merson och Campbell. Andy Cole lämnade klubben för Bristol City, där han direkt matade in bollarna i mål. Det blev Newcastle, Manchester United, Blackburn, Fulham och nu Manchester City och bollarna har bara fortsatt att åka in bakom målvakterna.
Cole är en klassisk striker, som ligger och hämtar bollarna i straffområdet. Bollen tar på ben, knä och tå och rullar till Cole, som dundrar in dem. Cole utmanar, går höger, vänster och in med bollen.
Totalt sett har det skjutits in 181 Premier League mål av Cole, vilket är tvåa genom tiderna efter Alan Shearer.
Ett förlorat guldägg? Definitivt. Men samtidigt har jag svårt att se denne spela med Ian Wright.
Man kan alltid fundera på andra spelare, som blommat ut efter att de lämnat klubben. Matthew Upson är en spelare, som blev engelsk landslagsman månaderna efter han lämnade Gunners. Jehad Muntasser är en annan. Muntasser? Libysk toppforward, som var i klubben i slutet av 90-talet och som sedan har gjot mängder av serie A-matcher. Eller varför inte Stathis Tavlaridis, som nu är dominerande mittback i Lille?
Det var fem på raken det. Nästa vecka är det kollegan Nilsson som listar fem saker av värde. Kanske fem saker, som just du ligger och funderar på under natten? Kanske fem saker, som du vill veta något extra om?. Patrik vet. Som vanligt.
