NY Islanders - Anaheim
5 - 2

Spurs - Bolton 1-0

Efter en medioker första halvlek tog sig Spurs samman och säkrade en 1-0 vinst mot Bolton och tog därmed sin första ligaseger mot Sam Allardyce's mannar sedan säsongen 2002/2003.

I säsongens sista hemmamatch gällde det för Spurs att sätta ytterligare press på lokalrivalerna Arsenal och ta ett fast grepp om fjärdeplatsen. Detta kan som bekant visa sig vara betydelselöst i slutändan men är i nuläget en väldigt bra chans för Spurs att få spela mästarcupsfotboll för första gången på 44 år. Behovet av att andra resultat går Spurs väg också yttrade sig igår på det sättet att man såg ett antal Barcelonatröjor på läktarna, och den katalanska klubben har troligen inte varit så populär i kvarteren kring White hart lane sedan Steve Archibalds glansdagar i mitten av 80-talet.

Spurs kom till spel med förväntad elva där den lilla överraskningen bestod i att Jenas inte var spelklar igen, vilket fick till följd att Danny Murphy för ovanlighetens skull fick starta en match. Vad man däremot inte såg var att Spurs tagit tillfället i akt och utsett vinnarna i årets look-a-like tävling bland fansen, och gett dem chansen att representera Spurs i 45 minuter på White hart lane. Lyckligtvis, och ganska logiskt, så hade man dock misslyckats med att hitta någon som var lik Michael Dawson som i rollen som sig själv följdaktligen fick rädda laget mer än en gång under första halvlek. Att Spurs inte gick att känna igen skulle därmed vara en lögn men faktum är att de första 45 minuterna inte antydde att laget hade något viktigt att spela för, och det såg mera ut som att matchen var lika betydelselös som de flesta andra säsongsavslutningarna på hemmaplan de senaste åren. Det var Bolton för hela slanten och den farligaste chansen kom i den 10'e minuten då världens dyraste tröjförsäljare Hidetoshi Nakata träffade insidan av stolpen med ett skott strax utanför straffområdet. Värre än så blev det dock aldrig och ur ett spursperspektiv finns det inte mycket mer att säga om första halvlek, glöm och gå vidare.

I halvtid byttes en skadad Robbie Keane ut och istället fick Lee Barnard chansen att visa att han håller även på Premier League-nivå, något som väl gick så där även om han slet på bra och skapade ett par halvchanser. Keane missar därmed eventuellt säsongsavslutningen mot West Ham och det är knappast det besked man önskat sig inför denna viktiga avslutningsmatch. Med dubbelgångarna ute ur bilden lyfte Spurs spelet betänkligt i andra halvlek och det gick åter att känna igen flertalet av spelarna, kanske med undantag av Jermain Defoe vars inverkan på matchen var lika osynlig som hans form varit de senaste månaderna, något som troligen också konstaterats av Sven-Göran Eriksson som om inte annat kunde konstatera det på plats igår. Med Englands skadebekymmer på anfallssidan kan man tycka att Defoe borde varit intresserad av att ta chansen igår men med nuvarande form kan Svennis troligen lika gärna ta Arsenals vassaste engelska forward med sig till VM, vad den killen heter har jag ingen aning om men då halva Frankrike köpts upp av Wenger så hittas han troligen i P14-laget.

I inledningsskedet av andra halvlek hade både Dawson och Murphy chansen att ge Spurs ledningen men Dawsons försök stoppades på mållinjen av Ricardo Gardner medan Murphys volleyskott gick en decimeter utanför Jaaskelainens högra stolpe. Målet skulle dock komma en stund senare då Carrick fick tag på bollen strax utanför straffområdet och efter att ha dragit sig ut mot högra hörnet av straffområdet slog en kort passning till Lennon som tog sig förbi en Boltonspelare innan han kunde lägga in bollen i bortre hörnet, och än en gång visade Lennon vilken tillgång han kommer att vara både för Spurs och England de kommande åren.

Efter målet kom Bolton in i matchen igen och hade först ett farligt skott av Gary Speed, innan de på något märkligt sätt blev berövade på en straff i den 74'e minuten då Michael Dawson kapade Stelios Giannakopoulos, utan att ens vara i närheten av bollen. Allardyce försökte vid sidlinjen illustrera hur galen en Spurssupporter skulle bli om situationen skett i andra straffområdet och han lyckades väldigt bra med det ska erkännas. Troligen årets klaraste straff på White hart lane och vi får tacka Mr Wiley för att han hade den goda smaken att inte reta upp hemmapubliken mer än nödvändigt. Noterbart är också att Martin Jol efter matchen med ett leende konstaterade att han inte såg situationen, och det är bara att konstatera att Jol har en lika selektiv syn som Arsene Wenger, som för övrigt inte lär skicka något julkort till Jol i år heller.

Bolton hade senare i matchen ett läge till där de ville ha straff men den situationen var långt ifrån lika klar då Dawson revs ner av Pedersen varpå han får bollen på handen när han är på väg ner i backen. Mer korrekt hade varit att blåsa frispark för Spurs men Wiley hade fortfarande inte hittat sin pipa och lät följdaktligen bli att blåsa även den gången. Värt att nämna är också Robinsons strålande räddning på Okochas skott, och det är bara att konstatera att vi har mer än en poäng att tacka Robinson för i år. I övrigt var Spurs inte riktigt lika illa ute igår som man normalt sett är vid uddamålsledning i slutet av matcherna och efter 4 minuters övertid kunde Jols mannar konstatera att vi nu är en vinst ifrån den efterlängtade fjärdeplatsen.

Fullt fokus läggs nu på avslutningen mot West Ham den sjunde maj, och sedan får alla Spurssupportrar tålmodigt vänta i 10 dagar på resultatet i Champions Leaguefinalen, men vad är 10 dagar mot 44 år ?

COYS !