Växjö - Luleå
2 - 3

West Ham - Tottenham 2-1

Hammers sänkte ett magsjukt Tottenham och gav därmed Arsenal chansen att kvala till Champions League.

Dagens match föregicks av en massa strul. Under natten bröt en magsjukeepidemi ut hos våra motståndare, och det var längre tveksamt om matchen skulle kunna spelas över huvud taget. Till sista fick dock Martin Jol ihop ett bra lag, där bland andra Carrick, Keane och Defoe ingick. Det märktes också att hemmafansen inte glömt bort de före detta Hammers-spelarna. Defoe blev utbuad när han ropades upp av speakern, medan Carrick möttes av applåder.

West Ham ställde upp med Hislop i mål, en backlinje bestående av Scaloni, Ferdinand, Gabbidon och Konchesky. På mitten spelade Beanyoun, Fletcher, Reo-Coker och Shaun Newton. På topp startade Teddy Sheringham och Bobby Zamora.

Redan från avspark var det tydligt att West Ham var hungrigare en Spurs, lite konstigt med tanke på det som stod på spel för Tottenham. Redan efter en minut drog Gardner ner Bobby Zamora vilket gav en frispark från drygt trettio meter. Den tog Teddy Sheringham hand om ute till höger, men den ledde bara till en hörna. Hörnsituationen avslutades med ett skott från Nigel Reo-Coker från knappa tjugo meter, men bollen gick utanför Robinsons högra stolpe.

Först målet i matchen skulle dock komma stunden senare. I den nionde minuten drev Carl Fletcher in bollen mot mitten av banan ute från vänster. Ingen Tottenham-back gick ut på honom så han chansade på skott. Han fick en kalasträff och bollen seglade in vid Robinsons bortre stolpe, en praktbalja!

Efter målet kom Tottenham in i matchen, men det var hemmalaget som styrde spelet. Lagen bytte halvchanser med varandra. I den artonde minuten kom Tottenhams bästa chans så långt. Den unge Aaron Lennon slog in en cross i vår box som Anton Ferdinand rensade till hörna. Carrick tog hörnan från höger och finländaren Teemu Tainio mötte med en språngskalle, men nicken gick precis över. Vi var nog många som undrade vem som hade markeringen på honom.

Samme Tainio var inblandad i en kontroversiell situation med trettioen minuter spelade. I kamp med Zamora passade han hem till Robinson. Denne tog upp bollen övertygad om att domaren hade sett att Zamora fått en fot på bollen på väg mot Robinson. Istället valde domaren att ge West Ham en indirekt frispark några meter från mål. Teddy Sheringham tog frisparken och hade tänkt att slå den mot andra sidan av straffområdet där Konchesky stod helt ren. Istället lyckades Tainio få undan bollen.

Några minuter senare kvitterade Tottenham, och det var två gamla Hammers som låg bakom det. Carrick slog en boll till Defoe som befann sig ute till höger i utkanten av vårt straffområde. Med Anton Ferdinand i ryggen lyckades han vända ett skott tvärs framför mål in vid bortre stolpen, helt utan chans för Hislop. Trots allt får man medge att det också var ett riktigt klassavslut.

Under resten av halvleken var West Ham det bättre laget, även om Spurs hade några chanser. Både Shaun Newton och Edgar Davids hade varsitt skott på mål, som dock inte resulterade. Halvleken slutade 1-1.

Den andra halvleken fortsatte med böljande spel över hela planen. I den femtiförsta minuten fick Hammers en ypperlig chans att ta ledningen. Tottenhams oförmåga att rensa bort bollen ledde till att Bobby Zamora knuffades i backen av Teemu Tainio. Domaren blåste utan att tveka straff för West Ham. Fram stegade Teddy Sheringham för att sätta bollen i nät. Teddy slog en inte alltför hård boll mot Robinsons högra stolpe, men England-keepern gissade helt rätt och limmade bollen. Teddys straff var inte bra, samtidigt som Robinson rörde sig väldigt tidigt, men så kan det vara ibland.

West Ham hade en farlig chans lite senare i den femtiosjätte minuten. Yossi Benayoun slog en utåtskruvad hörna från höger mot närmsta stolpen mot Teddy Sheringham som försökte klappa till på volley. Teddy missade dock och Dawson rensade till en ny hörna från vänster, men det blev inget av den. Synd för Teddy att missa i favoritläget.

Runt timmen spelade gjorde Tottenham ett ryck för att komma in i matchen. Carrick byttes ut mot Andy Reid. I den sextiotredje minuten kom Robbie Keane i läge från mindre än tjugo meters håll ute till vänster. Han blundade och sköt, men bollen missade mål. Strax efter var det hans anfallspartner Defoe som sköt från höger i straffområdet. Från tio meter fick han bollen över mål, på något sätt.

I den sextiosjätte minuten var det dags för den äldste spelaren på plan att kliva av. Teddy byttes mot en fräsch Marlon Harewood, i syfte att hålla upp spelet sista tjugo minuterna.

Två minuter senare var det dags för irländaren Keane att pröva lyckan igen, den här gången från tio meters håll till höger i vårt straffområde. Hislop gjorde en mycket bra räddning och tippade bollen till hörna. Andy Reids hörna från höger plockades ner enkelt av Hislop.

I den sjuttioandra minuten fick Tottenham en chans till att kvittera. Reo-Coker gjorde ner Aaron Lennon som kom i full fart mot vårt mål. Spurs fick ett bra frisparksläge från dryga tjugo meter. Andy Reids frispark blockerades av Danny Gabbidon. Den hamnade hos Tainio som drog till från femton meter, men som så många gånger för den här eftermiddagen missade Tottenham-spelaren målet.

Tottenham blev alltmer desperata ju närmare slutsignalen matchen led, men deras spel var stundtals väldigt krampaktigt. Dessutom ledde deras press till att West Ham fick stora ytor på deras planhalva, vilket Zamora, Benyoun och Harewood utnyttjade gång på gång.

I den sjuttiosjunde minuten var det dags för Defoe att hålla sig framme igen när han provade på att lobba, men bollen gick över. Strax efter bytte Jol in anfallaren Lee Barnard istället för koreanen Lee, i ett försök att öka pressen.

Istället var det West Ham som fortsatte att kontra. I den sjuttioåttonde minuten fick Zamora läge mitt framför mål från tjugo meter. Han siktade mot Robinsons vänstra hörn, men Robinson lyckades stöta bollen till hörna. Newtons utåtskruvade hörna från höger rensades bort av Gardner.

I den sjuttionionde minuten kom målet som definitivt sänkte Tottenham. Reo-Coker tog bollen i röran mitt framför Robinson. Han spelade i sin tur fram Yossi Benayoun som snirklade sig förbi ett par motståndare och drog upp bollen i Robinsons vänstra kryss. Detta sänkte humöret definitivt hos de flesta av vittröjorna.

De sista minuterna såg ett vilt jagande Tottenham, som exempelvis bytte in gamle bekantingen Calum Davenport på topp. Den enda som verkade ha något kämpa kvar i kroppen och knoppen var Edgar Davids, men trots att han jobbade och slet hela matchen ut, kom Tottenham aldrig i kapp. Att Arsenal samtidigt slog Wigan på Highbury beseglade Tottenhams öde definitivt. Matchen slutade 2-1 till West Ham.

West Ham var det klart bättre laget idag. Pardew kunde ha ställt ett orutinerat ungt lag på planen idag, men han valde att skicka ut ett starkt lag, vilket jag tycker var sportsligt gjort. Vi skulle inte skänka bort någonting. Jag tycker samtliga gjorde en mycket bra insats idag. Reo-Coker var svårtstoppad som vanligt. Dessutom tycker jag hans kollega på mitten, Carl Fletcher, imponerade. Han kanske inte är lika kylig i sitt spel som Hayden Mullins, men Mullins har inte på långa vägar Fletchers skott. Där har vi ett mycket bra alternativ på mitten.

Nu är det en knapp vecka kvar till FA-cupfinalen, som skall sätta punkt för en strålande säsong för West Ham. Båda lagen kan ju spela utan press och jag hoppas verkligen det blir en match präglad av typiskt West Ham-spel, snabbt och offensivt, med fart och fläkt. Avslutar med en rad ur en West Ham-sång: ”We play with a smile, ’cause that’s the West Ham-style.” Denna strof tycker jag kan karakterisera säsongen som gått.

Up the Hammers!