Dagen Efter - The Greatest View
Dagen Efter har kommit efter och tar igen det med att härja fritt. Idag bjuds det på lite svammel, mumbo jumbo och en del nostalgi.
Det är nu två dagar efter säsongens sista match och sen vi tog farväl av Highbury. Kände ändå att det fanns lite som låg och skramlade i huvudet och som ville ner på pränt. Blir inte särskilt mycket om själva matchen utan snarare en del mumbo jumbo som snurrat i skallen. Hade inget direkt ämne för en särskild krönika så det får bli en Dagen Efter trots att det inte är exakt just dagen efter. Jag hoppas ni har överseende med det.
På något vis känns det som att söndag och måndag överlag har handlat om Tottenhams matförgiftning och om stämningar, omspel och allsköns bitterhet. Olika Spurs-forum har gått varma och i England så fanns det ett där man blev upprörda över att Thierry Henry i en intervju efter matchen sagt att Arsenal förtjänade fjärdeplatsen. Henry tillade dessutom att det var ingen som hade någon sympati med Arsenal när man hade 9 man borta samtidigt. Detta skulle han inte sagt för usch vilken usling han är. Enligt Spursarna.
De har dock glömt att de har en som är mer usling - nämligen Martin "Play, play, play!" Jol.
Hela den här matförgiftningshistorien känns på något vis en aning fabulerad. Dessutom verkar det som att hotellets kök nu fått klartecken för att det inte fanns några bakterier eller dylikt där. En del uppgifter pekar på att det handlar om en släng av den klassiska vinterkräksjukan. Mycket väsen för ingenting. Men det är klart, det är ju skönt att kunna skylla på en utomstående faktor. När allt kommer omkring så är det klantigt att inte övervaka matlagningen till klubbens spelare dagen innan den viktigaste matchen på evigheter. Oprofessionellt. Tack Spurs för att vi fick fira St. Totteringham Day även den här säsongen!
Nog om det.
På måndagen kände man sig en aning upprymd efter söndagens omtumlande händelser. Och flertalet var de tillfällen när man kom på sig själv med ett stort leende över hela ansiktet. Världen var galen i söndags och igår trodde världen att det var en annan som var galen. Men det bjuder jag på.
Jag hoppas att avslutningsceremonin från Highbury släpps på dvd eller åtminstone kommer att gå att ladda ner för de som inte sett det. Egentligen var det inte uppseendeväckande men det var otroligt nostalgiskt. Vi fick se en legendparad som väckte en massa minnen. Rocklegenden Roger Daltrey från The Who sjöng en specialskriven låt som heter Highbury Highs. Låten var skön och medryckande. "All those Highbury Highs under North London skies/Yes we will remember those Highbury Highs."
Vi fick vara med om en uppräkning av alla pokaler Arsenal vunnit och en herrans massa Junior Gunners sprang ut på plan en och en med en upptrycktkopia av en pokal. Även damernas och ungdomslagens priser blev uppräknade. Klass.
Arsenal-legender berättade minnen och ibland blev det svårt att höra vad de sa då publiken emellanåt brast ut i sång.
Dagens Arsenal-trupp gick ett frivarv och namnen lästes upp till publikens jubel.
Mot slutet delades det ut priser till Danny Fizman, Peter Hill-Wood, Arsene Wenger mfl. Thierry Henry fick motta guldskon av Wenger och publiken skanderad "Sign, sign, sign!" i hopp om att Henry skulle förlänga kontraktet där uppe på scenen. Hemma i soffan fick man gåshud. Igen.
Highbury närmade nu sig slutet. Och Wenger ombads räkna ner. 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1...0!
Fyrverkerier med långa konfettiband sköts upp och regnade sedan ner över Highbury. En klassisk epok var nu över.
Vi inleder dock en ny epok när vi i sommar inviger den nya arenan borta vid Asburton Grove. Bara fyra stenkast från Highbury.
Tyvärr måste jag ifrågasätta svensk medias bevakning av att det var den sista matchen på Highbury. Några rader hit och dit, men inget mer. Expressens rubrik löd "-Vår lasagne var förgiftad" och även "Utvisad efter - 45 sekunder". Vilket också var vad Sportbladet valde att belysa med rubriken "Utvisad efter 44 röda sek". Det känns faktiskt en aning beklämmande att ingen av kvällstidningarnas sportbilagor bemödat sig med att göra ett reportage om att Highburys portar nu slog igen efter 93 år. Men men...vad ska man förvänta sig av en tidning (Sportbladet) som idag skrev att Theo Walcott i höstas var utlånad till Southampton. Grattis!
När allt kommer omkring så stör det en en aning när tidningarna kommer med faktafel, missar att rapportera något eller får saker och ting helt om bakfoten. Men det förvånar inte längre. Standarden på svensk sportjournalistik är skrämmande. Men de kommer att fortsätta med det de gör och ingen förändring kommer att ske. De utav deras läsare som inte läser annat än kvällstidningarna kommer att tro att det de läst i tidningen är sant. Det är också skrämmande, men sant.
Vi Arsenal-supportrar beger oss med öppna sinnen mot en framtid på Ashburton Grove, men med oss bär vi många starka minnen från Highbury. Och jag tänkte avsluta med en textrad av Daniel Johns (Silverchair) som känns passande när det gäller Highbury.
I'm watching you watch over me
And I've got the greatest view from here
