Det finns inga lovande unga britter!
I samma veva som bolaget ENIC blev ägare i Tottenham Hotspur FC proklamerade dess representant David Buchler att målsättningen var att återbringa klubben till fansen, som under en tid utropat ”we want our Tottenham back”. För att visa allvar fick George Graham sparken och inom sinom tid etablerades en policy med hjälp av David Pleat – klubben ska värva ungt och brittiskt.
Att spelare kunde plockas upp från underliggande divisioner var också en del i denna policy, vilket med all tydlighet markerades då Jermain Defoe värvades. Köpet av Defoe var stort i Tottenham-ögon mätt. Inte Klinsmann-stor, men ändå en indikation på en av två saker. Antingen så skulle det bli en typisk Tottenham-värvning på så vis att det skulle värvas en toppspelare som skulle dra lasset själv eftersom resterande laget bestod av dödskallar utan livsglädje och/eller initiativförmåga. Eller, så skulle det signalera en målmedveten satsning. Paralleller i rekryteringen av Defoe kan å ena sidan dras med 1994 då Tottenham kompletterade Nick Barmby, Teddy Sheringham, Darren Anderton och Sol Campbell (som förvisso höll kanadensisk ytterbacks-klass) med Georghe Popescu, Ilie Dumitrescu och Jürgen Klinsmann.
Defoe blev riktmärke
Defoe värvades i januari 2004, och eftersom att det är svårt att värva just då, under vinterns transferfönster, så väntade klubben in sommaren för nya värvningar. Under vårdelen av den kvarvarande säsongen så utropades Leeds målvakt Paul Robinson som ett nyförvärv. Paragrafer och reglementen tillät dock inte det ursprungliga upplägget som innebar att Robinson skulle tillhöra Tottenham, men direkt lånas tillbaka till Leeds, för att ansluta till Spurs när säsongen var färdigspelad.
Arnesen rensade upp
Så sommaren kom, och med den Robinson, och en hel renovering. Dansken Frank Arnesen hade handplockats från PSV Eindhoven under våren som sportchef. Med ett brett kontaktnät skulle han dels upprätthålla policyn beträffande unga britter, men även se till att laget inte bara bestod av unga britter. En sällan skådad spelaromsättning tog vid, och av dom spelare som rekryterades fanns Pedro Mendes (Porto), Sean Davis (Fulham), Michael Carrick (West Ham), Callum Davenport (Coventry), Tim Atouba (FC Basel), Naybet (Deportivo La Coruña), Reto Ziegler (Grasshoppers), Erik Edman (Heerenveen) med flera andra. En salig blandning spelare, och även på ledarsidan svepte förändringarna över klubben. David Pleat tackades för uppdraget som biträdande A-lagstränare, och Jaques Santini fick ta över ansvaret. Till sin hjälp fick han bland andra Domenic Cuperly och en viss Martin Jol.
Brittisk stomme byggdes upp
Med spelare som Ledley King och Antony Gardner, samt Robinson, Carrick, Davenport, Davis, och Defoe i laget så var temat ungt och brittiskt etablerat. Santini trivdes dock inte med det han tillhandahölls och gjorde den legendariska blundern att nedvärdera Carrick som en ”femte klassens mittfältare”. Detta påstods han ha sagt under ett jobb som tv-kommentator i Frankrike efter att han plöstligt brutit sitt kontrakt med Spurs på grund av ”familjeskäl” bara efter några månader vid rodret. Klubben jobbade dock vidare utan Santini och lät Jol ta vid som Spurs nye huvudtränare. Värvningarna av Michael Dawson (januari 2005) och Jermaine Jenas (augusti 2005) följde och bara förstärkte klubbens intentioner.
Davis den ende som lämnat klubben
Bland övriga brittiska och lovande nyförvärv som gjorts, märks Aaron Lennon och Tom Huddlestone och av dessa spelare som nämnts i sammanhanget är samtliga spelare kvar, förutom Davis. Det är mycket uppmuntrande och bådar för en god framtid vilket mer eller mindre bekräftades i den senaste VM-turneringen då Jenas, Carrick, Robinson och Lennon fick representera Spurs. King, Defoe och Dawson kan gissningsvis även dom ha varit mycket nära en plats i VM-truppen. Dessvärre hade ingen av dom enbart representerat Arsenals reservlag vilket diskvalificerade dom.
Nya ledstjärnor styr spelarvärvningarna
Inför den föregående säsongen märktes en skillnad. Tidigare nämnde Lennon och Huddlestone samt Wayne Routledge passar förvisso in i mallen ”unga lovande britter” men dessa blev tämligen utspädda av Hossam Ghaly (egyptier från Feyenoord), Danny Murphy (inte så ung, från Charlton), Grezgorz Rasiak (Inte påtagligt ung polack som fick vända i dörren där han stått och stampat i ett halvår), Young pyo-Lee (Koreansk vänsterback som skrämde bort Edman bara genom att visa sig), Edgar Davids (den mytomspunne icke unge holländaren), Paul Stalteri (kanadensisk back) och Teemu Tainio (en finsk och bättre version av Edgar Davids).
Om dessa spelare kan givetvis sägas både positiva saker och negativa, men dom saknar brittiska pass, och dom kan inte påstås vara påtagligt unga. Den här sommaren har hittills visat upp liknande trend. Didier Zokora (Elfenbenskusten), Benoit Assou-Ekotto (Frankrike/Kamerun), Dimitar Berbatov (Bulgarien) samt ynglingarna Tomas Pekhart (Slavia Tjeckien) och Dorian Dervitte (Frankrike) är alla intressanta namn men det känns som att den tidigare policyn är undanlagd i den nyvunna ivern över spel i Europa. Jag säger inte att det är fel, men jag tror inte att det alla gånger är bra att överge ett mål, vare sig under plötsliga och eller icke genomtänkta ögonblick.
Nödvändigt med mångfald
Hade jag varit manager för ett ligalag som sagt till mig att vi bara kommer värva toblerone-fotade högerbackar från Tanzania med kravet på att vi dessutom ska vinna ligan inom några år, då hade jag givetvis köpt resonemanget (eftersom det bara är i Championship Manager man kan börja ställa krav som grön tränare efter fyra månader), men också förväntat mig att policyn efterlevdes till varje pris. Skulle det visa sig att det var åt skogen, och att laget blev akut nedflyttningshotat, då skulle jag köpa en ändring, men Tottenham kom på femteplats den föregående säsongen, den bästa placeringen som klubben hittills åstadkommit i Premier League. Varför inte fortsätta i samma riktning?
Det jag vill säga är inte att vi ska sluta värva utom-brittiska spelare över 25 års ålder. Dom behövs i viss mån, men hetsen och revanschlusten i Europa ska inte göra att vi frångår vissa riktlinjer, för att ”kanske” nå ett bra resultat i exempelvis UEFA-cupen. Spurs får heller aldrig göra det misstaget att bygga sin ekonomi på kvalificering till Europa. Leeds gjorde det misstaget, till och med Örebro Ishockeyklubb lyckades med det (fast i helt andra proportioner) när dom värvade ett dyrt lag som med säkerhet skulle föra dom rödvita upp i Elitserien och därmed betala sig själva. Hur det gick för både Leeds och ÖIK vet dom flesta sportintresserade i ärbar ålder.
Träning det viktigaste behovet
Dom unga spelarna som Tottenham har i truppen behöver stimulans och träning för att nå sin potential. I det sammanhanget är träning viktigare än match. Under en match, är det inte ovanligt att en spelare har bollen under kontroll i högst en minut. Jag vill minnas en undersökning som visade att den grekiske EM-hjälten Charisteas hade bollen under kontroll i högst en minut av 90 (jag tror till och med att vi pratar om ett fåtal sekunder). Förutom att fascineras över det uppenbara, så frågar jag mig också hur givande det är för en så kallad talang att precis som sina mer etablerade och färdigutvecklade lagkamrater träna för att i första hand bli matchklar, och inte i första hand för att utvecklas. Hur mycket bättre är Michael Owen än vad han var i VM -98, egentligen? Med tanke på skador och allt elände så kan jag vara mer rättvis och fråga – hur mycket bättre har han någonsin varit än i VM -98?
Jag tror att det helt klart finns en risk för övermatchning av talanger. Det var ett påstående jag brukade fnysa åt eftersom jag ansett det vara viktigt att spela matcher med så bra med- och motspelare som möjligt. Idag anser jag att en trupp till stor del beroende av unga talanger behöver mer rutinerade lagkamrater då dom unga måste matchas med eftertanke. Både med hänsyn till lagets resultat och spelarnas egna utveckling. Så länge som Tottenham inte glömmer bort att värva nya Huddlestones och Lennons, så får dom gärna fortsätta överraskningar i form av okända 25+:are.
Dagens magkänsla: Damien Duff till Spurs.
