Rubrik saknas
Om fotskador, Girls not allowed och en istid som tar slut.
Göta Petter. He's alive.
Denna lilla spalt har under åren som gått lockat till en del småleenden, hänsysnlösa ryckningar i kön och knän, ilska, förbannelse och att man velat skicka små Scudmissiler till Linköping. Jag vet. Jag äter scudmissiler till frukost. Men, självfallet finns mina funderingar kvar även fast det var ett tag sedan. Det har varit VM, det har varit tjänsteresor och så blev jag tunnlad av min oerhört läraktige 10åring. Det tog hårt på en far och på sonen, som de senast två veckorna ligger och vilar sin ömma fot, som jag till slut fick tag på efter att ha jagat honom i tre hundra meter. Det kändes som 300 i alla fall. Kan ha varit 10 också, men gud så trött jag blev. Nåväl. Jag fortsätter min bana genom livet med nya funderingar om liv, lem, fotboll, Gunners och andra mer malätna klubbar runt om vårt klot.
Det har varit en lång sommar. Varm. Solen den gula lyser med sin närvaro och man blir tvungen att ha solfaktor. Jag? Inte jag inte. En Gunnerskrönikör har inte solfaktor. Solen skiner enkom på undertecknad för att göra min kropp brunbränd. Dock måste det vara mycket sol, för det är mycket kropp. Jag får liksom vända mig om i solstolen för att solen skall lyckas träffa hela mig. Kokosolja och sånt känns mera intressant. Hawaiian Tropic typ. Min son köpte dock Glaze härom dagen, när jag sade åt honom att köpa sololja till fadern. "Santa Maria Barbebuce Glaze". Jag är väl ingen fläskkarré heller. Tur för honom att jag redan träffat foten en gång.
VM var ett jäkla otyg egentligen. Spelarna åkte av planen värre än en hockeymatch. Domarna varvade insatser. Graham Polls lek med de gula korten upprörde en hel värld. Vi kakafoniska människor som ser på CanalPlus vet att Poll ibland hittar kort där ingen annan gör det. PokerVm nästa för Poll. Ivanovs VM var intressant. Gav Nürnbergprocessen ett nytt ansikte. Jag tycker lite synd om de portugiser som vill spela fotboll. Men man undrar om portugiser har spasmer i modersmjölken. Så fort de får en liten smäll, så faller de med spasmiska ryckningar och tar sig alltid för ansiktet. Mystiskt.
Tyckte Rooneys utvisning var högintressant. Klart som fan han satte ned dojan på Carvalhos härlighet. Mo-Roon-ey är uppfödd på pub och besökt ett och annat lusthus i sina dagar och vem minns inte Auld Slapper, den segdragna damen, som naturligtvis trampat på både den ena och andra härligheten under sina kvällar i de röda distrikten. Den förshreklige har haft en bra lärare. Till denna trampning kommer sedan hans kära gamla "fuck" ett par hundra gånger. Lärde Auld Slapper honom det? Ibland undrar man. Ibland undrar man.
Årets silly season för Gunners har varit ungefär lika silly som ett folklustspel med Stefan&Krister. Ett småleende innan föreställningen. Gäspningar under akten och en avmätt applåd när skynket dras för. Rosicky. That's it. Campbell bort. Var dock väntat. Han har aldrig riktigt känns så där helylle-goonersk. Är förvisso svårt att borsta bort Spurslukten helt. God knows, he has tried. Han har setts rulla sig i antiseptiska medel. Vad blir Campbells nästa steg? Pompey? Eller skall han baka lasagne med sina Spurskompisar? Fast bortsett från detta, så skall vi inte glömma bort att vi fått tillbaka Justin Hoyte, ett år rikare efter Sunderland där han gjorde mycket bra ifrån sig och så Jeremie "från bänken-till bänken-till bänken" Aliadiére, som såg pigg ut mot Barnet. Han blir ett bra tillskott på bänken i år. Till detta skall inte glömmas bort; Theo Walcott. 17åringen, som inte bara petade bort halvfigurer som Defoe, Bent och andra från VM-platsen, utan nu också får spela Premier League. Så Silly Season kanske inte behöver vara mera extatisk än ett folklustspel med Stefan&Krister?
Om det inte fanns en herre som hette Ashley Cole, som verkar göra allt i sin makt för att komma från klubben. Först gifter han sig med Cheryl Tweetie. Såg inte att hon heter det, för övrigt? Måste vara ett artistnamn. Hon heter säkert Sally, Wilma, Nosferatu eller något annat. "Well, mrs Tweetie, what is the name of your born daughter. Cheryl? No, no, I asked; what is the name of your daughter? Cheryl." Hursomhelst. Ashley Cole, som på tre-fyra år gått från att ha varit lugne-fridfulle Ash till coola snubben Ash. Tweetie sjunger i gruppen Girls Aloud har jag för mig. Med tanke på skriverierna om Sol och Ashley i somras, så kanske det är dags för ett boyband kallat "Girls not allowed". Men, bäste herr Mr Cool Guy. Nu har du varit i fejd med dig själv om Chelsea-mötet i över ett år, är det inte läge att fundera på om du gjorde rätt eller fel, istället för att hänga ut Gunners? Det är inte tillåtet att sitta på hotellrum och träffa andra klubbar utan tillåtelse från den egna klubben och om du nu var lurad, varför klev du inte ut ur rummet när du såg att Mr Nice Guy Mourinho och hans knähund Kenyon satt där med vässade pennor? Autografskrivande var det kanske tal om, men på ett kontrakt. Nejdu, vänd i dörren och hänvisa till Mr Dein. Istället så sätter du dig ned och "men hoppsan, ni skulle inte prata sponsring av tivoli eller barnmat, ni ville värva mig...men ajsing-bajsing...och jag som sitter här...tänka sig..."
Grow up, Ashley. Ta en sånglektion och kryp till korset. Sist jag var i London fanns det gott om kors. Seså, kryp på.
Curtis Davies eller ej? WBA will ha osymmetriska pengar för killen, som knappt är torr bakom öronen. Men långsamt kanske vi måste betala pengar, ty Senderos är skadad och borta långt in i hösten. Den storvuxne schweizaren slet axeln ur led när han grävde en tunnel till Italien i somras. Kolo finns kvar. Djourou? Hoyte? Cygan? Det finns alternativ. Johan Djourou är intressant, men pallar han 10 matcher som mittback ännu? Zinedine Cygan? pallar nog, men pallar ett Gunnershjärta? Så fort ett anfall kommer glider hjärtat in i en förmak, ut i en ven och lägger sig i närheten av aortan och vill inte komma fram. Gör det inte det, så får sig gomseglet en påhälsning. Ordet Cygan kommer med neurotisk massage och besök hos farbror nervdoktor. Hoyte? Snabb som få, placeringssäker, men bättre på kanten? Davies ändå? Eller Thuram? Man kanske skulle damma av Des Walker ändå? Curtis Davies?
På tisdag är jag i London. Skall dit på jobb men har högst sannolikt (är 100% hög sannolikhet?) möjlighet att göra en avstickare till norra London för att bese världens vackraste arenor; Highbury och Ashburton Grove eller vad den nu skall kallas i folkmun. "Emirates stadium", "the other arena next to Highbury", "Thierry Henry's playground" "Home of football", "Paradise" eller något sådant. Samtidigt så släpper Gunners årets tröja. Klassiskt röd och vit. Klassiskt röd och vit. Så som en Gunnerströja skall se ut. Jag har naturligtvis vittjat min spargris(12 kr?) och så min sons (700kr) och en snygg rödvit sak skall införskaffas. Jag har förvarnat klubben om min ankomst och två kvicka snabba damer i äldre medelåldern har setts köpa loss ett par meter vitt och rött tyg. Jag undrar varför? En tröja vill jag ha, inte en flagga.
På lördag är istiden slut. När isen smälter och blottlägger jorden under, så kryper en ny arena fram. Bergkamp tar farväl. Redaktionskollega Chippy skall bese spektaklet på plats och det kommer att bli en fest för själen. Stjärnorna kommer att avlösa varandra. Man undrar vilka som kommer att passera revy. Rykten säger van Basten, Gullit, Rijkaard, bröderna de Boer och så Linda Bengtzing som är med överallt. Dennis Bergkamps Testimonial kommer att bli en vistelse i gudarnas boning. Oden, Tor, Zeus, Ra och fotbollsgroupien Hera kommer att sitta på rad på läktaren och hylla denna magiska legend. The Iceman tar farväl. 10 år av fantasi, 10 år av kärlek och fotbollsporr. Man kommar att minnas finter, passningar och fantastiska mål. Om Merlin hade varit i livet hade han givit trollkarlsstaven till Dennis B i ren vördnad.
Sommarmånad, solsting, soliga drinkar, VM är över, Silly season rullar med fart som en skateboard utan hjul och en istid som tar slut. Nu kryper jag i i mitt skal och återkommer med en ny fundering när jag återigen fått dit huvudet på plats.
