Rubrik saknas
Enter Mittens rike.
Mittens rike, ett område som man långsamt trodde var borta, förflyttat till Kina eller nedgrävt i någon sandbank i Dover. Ty när Wenger sålde Vieira och vi såg ett fantasilöst, krampaktigt spel under hösten och Gunners sladdade på en sjunde-Spursliknande- plats, då kändes mittfältskampen förlorad. Valpen Cesc och GilbertoSilva kändes inte helt samspelta. Hleb såg allmänt virrig ut. Pires/Reyes kom oftast fel i löpningarna om de inte var skadade och så Ljungberg, som mest var irriterad. Till detta ungtupparna Flamini, Diaby och Song. Efter att två-tre matcher på rad blivit fullständigt nedmejade av Newcastle, Bolton och Blackburn så kändes det uppgivet. men så hände någonting. Experimentlåda Europa. Under det fantastiska europaspelet så föddes det idéer och tankar och vilja och under våren hade lagdelen blivit samspelt och man kunde återigen luta sig tillbaka i Chesterfieldfåtöljen, hälla upp en Springbank, garva åt lag som Spurs och likasinnade lag som Fulham och Newcastle, ty Gunners spelade högkaratig fotboll på mittfältet. Det normala 4-42, som verkade vara låst ändrades ibland till 4-5-1 och så ibland till 4-4-1-1, vilket ungefär är samma sak. Det blev diamant ibland, det säkrades hemåt med två defensiva ibland.
Vad kan då förvänta sig av årets mittfältsspel?
Arsenal använder sig mycket av både yttermittfältare som går i djupet och som skär inåt och som släpper förbi ytterbackarna, som kommer som skjuta ur en AK47. Under fjolåret använde man oftast Hleb, som bollmottagare på mittfältet och dennes snabba taxben för att få bollen framåt. Gilberto säkrade hemåt och Cesc överlät ofta de offensiva uppgifterna till yttermittfältare och backar, Sedan kom Cesc oftast i en andravåg och tryckte dit dem i krysset. Ungefär så. Känns som årets spel kommer att följa samma princip. Förra året var ett av de mest skadefyllda i världshistorien. Med Tomas Rosicky har vi fått ytterligare en spelare som kan hålla i bollen, slå smörpass och vända spelet snabbt. Vad man sett intern ationellt, så är den tekniske tjecken en riktig guldgosse, men från att lyckas i Bundesliga till Premier League är det ett stort steg.
Tomas Rosicky
Talang, storstjärna, dribbler, avslutare och en käck kille. Rosicky värvades kanske något överraskande från Borrusia Dortmund under sommaren. Inledningsvis nämndes han som en ersättare till Pires på vänsterkantehn, till vilket jag är tveksam till. Tror inte hans begåvning kommer till sin rätt som vänsterbreddare. Rosicky är en klassisk playmaker. Vill ha mycket boll. Skall ha mycket boll och då kommer sedan bollarna på fotsulan på medspelarna. jag har fortfarande inte helt klart för mig hur Wenger skall spela tjecken. Som släpande i 4-5-1 funktion? Som understudy åt Fabregas eller kanske ändå som vänsterbreddare. Wenger vet ju trots allt-även fast det låter otroligt-lite mer om hur fotboll skall spelas än undertecknad. Det lilla abret jag har mot Rosicky är hans fysik och hur han tacklar en motgång. När skadorna kom och det blev rotation i Dortmund försvann mycket av hans storhet.
Betyg: 4/6
Francesc Fabregas
Pojken med guldskorna. 19 år gammal endast och äver 100 matcher i Gunners tröja. Långsamt håller den katalanske spjuvern att utvecklas till något helt enastående. Förra året klev han fram ur Vieiras skugga och axlade manteln mycket bra under våren. Fabregas har ett makalöst spelsinne. Han hittar mackorna på 40 meter och går med i djupet emellanåt. Har en härlig arbetskapacitet och vill ha boll. Söker boll och får mycket boll. Tyvärr faller han ibland ur ramen och då märks det att han kanske ändå inte riktigt har allt som krävs för att lyfta laget ur myllan och driva på. Men det kommer.
Jag ser fram emot ytterligare ett år, då han tar det slutliga steget till att bli en av världens bästa centrala mittfältare.
Betyg: 5/6
Gilberto Silva
Oftast går det inte så fort, men det är säkert. Det är som en fransk personbil. Har en själv.
Gilberto Silva har i mina ögon vuxit något oerhört de senaste åren. Från att ha varit ett frågetecken, så har man börjat insett hans storhet. Karln är som en minröjare framför vårt försvar. Han bryter bollbanor, han markerar bort offensiva mittfältare, han tar nickdueller. När han under VM gick in och tog ansvar i Brasiliens spel, så imponerades jag storligen. Gilberto Silva är en av kuggarna i mittfältet, den kanske viktigaste. Utan honom kan inte Fabregas gå på sina utflykter och utan honom får försvaret det betydligt tuffare. En världsspelare.
Betyg 6/6
Mathieu Flamini
Min kompis Mathieu var vänsterback större delen av förra säsongen och gjorde det på ett strålande sätt. Läste motståndarna och bröt bollbanorna. Ibland får han foten på bollen och den går som en banan till nästa spelare, men tyvärr lite för sällan. Flaminis roll på ett mittfält är spelförstörarerns. Som kreatör har han lika mycket att hämta som en mört i laxdamm, men att jaga sönder motståndare, störa uppspel, vara aggressiv och hållai bollen är han en bra gooner. han skall defeinitivt hålla sig i mkitten, ty hans snabbhet räcker inte till på kanterna och definivt inte ägna sig åt svepande inlägg, ty då blir bostadsområdena kring Emirates Stadium irriterade. Fast jag gillar Flamini. Pollisarna hänger som fläskkotletter i ansiktet, flåsande, alltid svett och vår egen Håkan mild är nyttig och behövs under en säsong.
Betyg: 4/6
Alexander Hleb
Min vitryske vän Alexander kan under detta år bli Alexander den Store. Potentialen finns. Mycket av det stora europaspelet under våren byggdes upp kring Hlebs förmåga att snabbt förflytta bollen. Två strävhåriga taxben och iväg. Hleb är avig, kommer från höger och går gärna in mot mål. När han går inåt kan Ljungberg eller pansarvagnen från Abidjan komma på kanten.Vad jag saknade under förra året var självförtroendet och förmågan att spela bollen i rätt tid. Till detta en uppmaning: Skjut.
betyg 4/6
Fredrik Ljungberg
Kalsongknutten Ljungberg är speciell. Ett jobbpensum som är fantastiskt och en vinnarmoral som heter duga. När Fredriks fötter och huvud är i ordning så funkar hans och Henrys samarbete oftast mycket bra. Hans långa snabba löpningar in i straffområdet genererar farligheter och en del mål. Förra året var hans säsong lite ifrågasatt. Jobbade kopiöst men skapade mindre och gjorde bara två mål i ligan. Sedan var hans europaspel mycket bra och hans VM grandiost. Men det finns en del frågetecken inför året. Freddie måste höja sig inför säsongen, annars finns det intressenter som pockar på hans plats.
Framför allt vill jag se mer kyla och mindre kramp. Det verkade ibland som att försvararna börjar kunna Halmstadspojken.
Betyg: 5/6
Alexandre Song
När jag ser Song så tänker jag på frasen ur .."vem lufsar där?" ur "Mors lilla Olle". För vår Song-och-en-dansman har ett lufsande steg. Ser inte ut som en fotbollsspelare vid första anblick, men vem gör det? Gjorde i förra året intryck som inledningsvis var av det negativa slaget. Han kom fel i löpningar, han missade passningar och ville helt enkelt för mycket.
men till slut så gjorde han ett par matcher som inte alls var tokiga, då han gjorde det han kan, dvs plocka bollen på mittfältet, spela enkelt. Pojkvaskern är 19 år gammal och kan bli en het konkurrent till Gilbert Silva om några år. Ty det är där han spelar. Strax framför försvaret och bevakar bollbanorna mot vårt försvar. Fortfarande saknar han dock snabbhet och i viss mån urkraft. Det skall kännas som om en elefanthjord är på gång när våra defensiva mittfältare kommer. Än så länge så är det som en pärlhöna, men det är gott så.
Betyg: 3 av 6
Vassikiri Abou Diaby
Tyvärr för världen så är mannen som gav älgaklivet ett ansikte borta från spel fram till November. Sunderlands no-brainer Dan Smiths tackling i April bröt fotleden på den så talangfulle gänglige Vieira-kopian.
Diaby har möjligheter. 20åringen går in respektlöst, tar offensiva löpningar och följer med in i straffområdet. Det som brister är passningsspelet, som måste bli bättre. Att vara en bulldozer utan passningsskicklighet kvalificerar honom för Bolton exempelvis. Diaby måste lära sig att vårda bollen. Lär av Gilberto Silva, som inte slagit en passning längre än 10 meter tillrätt adress på ett halvsekel och håller sig till korta passningar.
Betyg: 3 av 6
José Antonio Reyes
Are you still around? Än så länge finns han i klubben även fast han sover i sin varglya i skogarna utanför Highbury i en vit pyjamas. Som spelare finns ordet felbeslut inringat kring honom. Spanjoren tar så mycket felbeslut under matcherna att det är ledsamt. När det sitter, så är Reyes en fantastisk spelare med en granatkastare i vänsterfoten. Hans samspel med de andra i lagen funkar inte alltid och det verkar som att han och Henry inte alls går ihop. Det är ofta uppgivenhet och spring i fel luckor.
Om han är kvar i klubben, så kommer han att lägag beslag på en vänsterbreddarplats på mittfältet. Hans snabbhet är svårt att bortse ifrån och kan bara väggspel och förståelsen med de övriga offensiva spelarna funka så finns det en stor potential. Defensiven glömmer vi.
Betyg: 4/6
Mittens rike är avklarad. Vill man vara lite framsynt och se vilka spelare som eventuellt kan ikläda sig en Arsenaltröja under året, så tittar man igenom rullorna i reservlaget och finner spelare som unge lovande Fran Merida, som spås en fantastisk framtid. Jay Simpson är en annan offensiv mittfältare som Carling Cup kan vara en skådeplats för. Likaså Anthony Stokes, irländaren, såvida inte han lånas ut
Nu lämnar jag över stafettpinnen till gutefårens vän, Mr Nilsson, som får föra pinnen in över mållinjen på en häpnadsväckande bra tid.
