- -
Spurs besegrade nykomling
Tottenham vann säsongens första match på White Hart Lane med 2-0 efter en strålande första halvlek och en avslagen andra halvlek. Segerorganisatör var lagkapten Robbie Keane.
Eftersom Canal +, märkligt nog, valt att visa Watford – Watford på sin huvudkanal och andra halvlek av någon Allsvensk tramsmatch på Canal + Sport fick den svenska tevepubliken nöja sig med att se andra halvlek av Tottenhams match. Det var i ärlighetens namn inte speciellt intressant att se andra halvlek då Spurs redan hade dödat matchen jättemycket i första halvlek. Efter två tidiga spursmål förmådde Sheffield U aldrig att ändra sin defensiva inställning till en offensiv dito.
Tottenham kom till spel med ett lag som hade ändrats på två positioner. In kom som väntat mittfältaren Teemu Tainio och anfallaren Robbie Keane, medan Didier Zokora och Jermain Defoe fick att sitta på bänken. Att Defoe skulle ersättas av Keane var givet, men att Zokora var den som blev petad till förmån för Tainio förvånade i alla fall mig, då jag förväntat mig att Edgar Davids skulle få vara den som fick stryka på foten för Tiger Tainio.
Revanschlustan och taggningen lär ha varit stor bland spursspelarna då full fart sattes direkt. Redan efter sju minuter stod det följaktligen också 1-0 till de liljevita. Målet kom till efter att Keane serverat Aaron Lennon en finfin passning ut på högerkanten. Teknikern Lennon skojade sedan byxorna av en stackars Unitedförsvarare innan han läckert spelade in bollen till en sopren Dimitar Berbatov. Bulgaren fick öppet mål i ett läge som inte ens Milenko Acimovic hade missat och gjorde enkelt sitt första Premier League-mål.
Tvåan, som kom lite drygt tio minuter senare, var också ett fint exempel på Spurs fina lagspel. Återigen var Keane regissör för målet, denna gång med en fin lyftning in mot straffområdet. Lyftningen nickades ned av Berbatov till en framrusande Jermaine Jenas som höll bort sin back, snyggt lättade bollen över målvakten och sedan rullade in den. Det var Tottenham för hela slanten både innan, mellan och efter målen, så ledningen kunde likväl ha varit den dubbla i halvtid.
Andra halvleken kom sedan att vara rätt innehållslös och faktiskt tråkig, då Sheffield U inte hade orken eller kunnandet att sätta Spurs försvar under någon press. Ett taffligt försök till att få en straff av Uniteds David Sommeil, ett farligt läge för Uniteds Ade Akinbiyi och ett mycket bra läge för Keane var det som hände i chansväg i andra halvlek. Men inget av dessa resulterade i något mål.
Det man istället fick tillgodose sig var det mycket fina, rörliga passningsspel som Spurs stundtals visade upp. Nu var det visserligen Sheffield United och inte Manchester United som stod för motståndet, men om Spurs kan prestera något liknande även mot topplagen har laget kommit långt. Andra saker att ta med sig från matchen är Keanes (tydligen) strålande insats i första halvlek, Berbatovs idoga jobbande och kämpande på många bollar som tycktes vara för långa samt Benoït Assou-Ekotto lyckade insats. Just den sistnämnda tror jag mycket på, och det lilla jag sett av hans spel har helt klart gett mersmak. Förhoppningvis fortsätter BAE så här.
Sammanfattningsvis stod Tottenham på tisdagskvällen för en gedigen insats där man visade upp att man kan spela två sorters fotboll, dels en teknisk, offensiv och underhållande och dels en lugn och kontrollerande.