Hull City - Southampton
2 - 1

Tottenham-Fulham 0-0

Det är bara några dagar sedan det börjades andas en viss optimism i Tottenhamleden. Visst skulle matchen mot Slavia Prag få det att släppa i ligan och visst hade vändpunkten kommit nu? Dagens Londonderby gav svaret, ett rungande... "njaee".

Det finns matcher som slutar 0-0 som ändå är riktigt roliga tillställningar med mycket chanser och ofta då välspelade historier. Det här var inte en sådan. Därmed inte sagt att allt var dåligt och att det helt saknades chanser. Trots att spursfansen ute i stugorna gråter blod ikväll så var det också just Tottenham som stod för det mesta av det som var bra.

Och chanserna fanns. Mido blev avblåst i ett friläge för handboll, men åtminstone streamningen jag tittade på visade repriser där jag inte kunde se det brottet utföras. Tainio krånglade till sig en chans i bra läge men sköt strax utanför. Assou-Ekotto hade ett ypperligt läge att näta efter fint förarbete av Jenas. Keane vädjade efter straff efter en uppenbar knuff i ryggen men kanske föll han lite för lätt för att vinna domarens sympati. Mido träffade stolpen i ett läge så långt ut på kanten att ingen hade fattat någonting om den gått in. På hörna nickade Chimbonda mot nätet men Boa Morte lyckades med viss möda stoppa den bollen på mållinjen, en situation som ledde till att han fick bytas ut eftersom han fick en medspelare i ansiktet. Defoe sköt ett hårt pressat skott från utanför straffområdet som tvingade Niemi till en kvalitetsräddning. Robbie slog en frispark som Dawson nickade och orsakade visst problem för gästernas finska målvakt. Zokora slog en frispark som var ytterst nära att friställa Chimbonda om King hade hållit tassarna borta och inte styrt bort den. Utöver detta hade vi mängder av situationer i deras straffområde utan att riktigt komma till bra avslut.

Trots det upplevde jag och de flesta andra att något inte stämmer i vårt anfallsspel. De tre bästa chanserna stod våra ytterbackar och en mittfältare för och det är typiskt för hur det har sett ut ett tag nu för Spurs. Att vi trots allt hade en hel del chanser beror på att vi var det klart bästa laget på plan. Problemet är att det övertaget inte renderar i att anfallarna kommer med i spelet i den utsträckning de borde och det är inget bra om man vill göra mycket mål.

Vad beror det på då? Ja, det borde väl finnas fyra rimliga förklaringar. Antingen är inte mittfältarna kapabla att servera anfallarna (antingen på grund av bristande förmåga eller på att det är fel mittfältstyper på plan), anfallarna är inte kapabla att skapa lägen att bli serverade, det finns ingen tanke i spelet eller så vågar inte spelarna göra det som de ska.

Det är många som anser sig ha svaret och lösningen, men jag är inte en av dem. Jag lutar dock mest åt de två senare alternativen. Antingen fungerar inte tanken med spelet alternativt att direktiven till spelarna inte nått fram, eller så finns inte tron på att man ska kunna genomföra det. Jag har aktivt försökt att se vad tanken är när mittfältarna ska leverera sista passen i anfallen, men jag ser inte mycket tanke med de passen och jag ser inte på anfallarna vad de har för intentioner. Det ser håglöst och fantasilöst ut och inte minst väldigt frustrerat.

Vår backlinje fungerade däremot väldigt bra igen och det blir mer och mer uppenbart hur viktig King är för oss. Vi får be till gudarna att hans skadeproblem lyser med sin frånvaro under resten av säsongen. Ytterbackarna var också väldigt bra och min personliga åsikt är att i Assou-Ekotto/Chimbonda har vi det bästa ytterbacksparet jag kan minnas. Bra markeringsspel och konstruktiva framåt.

Mittfältet fungerar också alldeles utmärkt förutom i det jag pratat om innan i den här artikeln. Tainio är väl den jag tycker har det svårast och jag har många anteckningar om minus i mitt block, både från den här matchen och senast i UEFA-cupen. Idag hade han dock perioder där det lossnade lite och kanske är det så att han behöver ett par matcher att komma igång på efter sin skada. Murphy gjorde en utmärkt första halvlek med vårdat spel och han fördelade bollar med bravur. I andra försvann han en del och kanske skulle Davids fått mer än tio minuter på sig att sätta avtryck på matchen. Zokora fick en del kritik direkt efter matchen men jag anser att han gjorde en bra match idag igen. Hade lite dumheter för sig dock och hans filmning som renderade i en frispark som Assou-Ekotto höll på att dundra in, föll mig inte på läppen alls.

Fulham har jag inte pratat så mycket om och de var också väldigt färglösa. De kom till WHL skadedrabbade och såg mest till att göra livet svårt för Tottenhamspelarna och lyckades väl ganska bra med det. Knight, Brown och Boa Morte var deras bästa spelare och de två sista dessutom bindgalna. Brown fick mig att förstå vad anhängarna till andra lag kände när jag tyckte han var som bäst under den tid han spelade för oss. Han måste vara urtypen för de spelarna som man älskar att ha i sitt eget lag men hatar i andra. De hade lite ströchanser, men inte så mycket att tala om förrän i den 89:e minuten då Volz pangade på ett kanonskott som tvingade Robinson att visa sin kvalitet. Tack och lov för den.

Nästa match är Liverpool borta.

Hjälp. Snälla Gud, få med våra anfallare i spelet.

Amen.