Falkens Funderingar: 14 Mars: En klassisk match
Det finns dagar och matcher under en säsong som betyder vändning. Som betyder början på en ny tid. Det finns matcher som präglar, som visar vägen och som andas hopp.
Gårdagens urladdning mot FC Rekordmeister från München var en sådan. En match som gjorde att man reste sig upp från sin feta Chesterfield-fåtölj, på skakiga ben, kastade undan grannens katt(jag lånar alltid grannens katt vid viktiga matcher. Lätt att kasta iväg om det går dåligt nämligen. Katt-fan är ju inte min och ett litet ilsket "majaaauuiii" lättar alltid upp), pekade med ett stadigt finger på TV;n och därefter inser att "För bövelen, Gunners gjorde en fantastisk insats. En sjuhelvetes bra insats egentligen.".
2-0 på Allianz Arena mot ett Bayern München som gått som tåget i liga och cuper är fullkomligt enastående bra. Man kan naturligtvis vrida och vända på det på hur många sätt som helst och tycka att "jamen Bayern gick väl på halvfart, de hade ju 3-1 med sig från Emirates..", men just så var det ju inte. Just så var det inte, för efter att Giroud gjort 1-0 redan i början(precis så skall fransmannen komma för övrigt), så var ju Bayern tvungna att se över sitt hus och börja ta för sig. Belägringen som pågick under första halvlek var ju massiv, men oj vad kanonjärerna offrade sig. Att se Jenkinson löpa ikapp mot Robben, löpa förbi honom, knycka bollen och spela upp den på plan igen var magi; Fabianski hade inte stått imål sedan Sonya Hedenbratt sjöng "Låt hjärtat vara med", men visade ingen nervositet och var hur säker som helst. Att sedan tyskarna inte ställt in siktet alternativ stoppat in knallpulver i skorna var en annan sak, för skotten var inte direkt farliga, men samtidigt en heder åt Gunners försvarsspel, för tyskarna tog sig aldrig in i straffområdet utan fick skjuta på distans. Lahm och Alaba hade mycket boll, men det belv inlägg istället för väggspel och in i boxen och Mandzukic sågs inte till överhuvudtaget.
Gunners gick på knäna bitvis, men bet ihop och det var fantastiskt att se spelare som Rosicky ta hand om bollen, gå framåt, bli av med bollen och springa 25 meter och ta en tackling för att ta tillbaka bollen. Jenkinson är ingen fenomenal fotbollsspelare- ungefär lika teknisk som en halv bäver - men han har hjärta som få. I andra halvleken minns jag när Robben kom fri med Gibbs bakom sig och Jenkinson kutar ungefär trehundra meter, vrålar "hakkaa päälle, pohjan poika", glidtacklar i 20 meter bara för att störa den lätt ilskne holländaren som tappade vinkeln och sköt på Fabianski. Alla holländare - förutom Bergkamp och Overmars - är för övrigt i grunden arga.
Att vi sedan skapade absolut ingenting i långa stunder är snarare heder åt ett vältrimmat Bayern München än ett skralt Gunners. Så fort Cazorla eller Rosicky fick bollen och skulle vända upp så var Kroos eller Luis Gustavo runt dem och skärmade av. Walcott fick oftast bollen bakom sig och det verkade som att halva laget hade klivit in på banan med klampor, för de gled runt på banan som i en Shorttrack-tävling. Koscielnys 2-0-mål kom tyvärr för sent för att farten skulle återuppstå. Om Gervinho vrickat in sin boll tio minuter tidigare, så kanske...men samtidigt var hans miss en signatur på hela hans säsong. Nära...men ändå inte.
Trots 2-0 och respass i finalen, så gör Gunners en fantastiskt hedervärd insats. Förmodligen sitter alla halvhjärtade gooners nu och sågar sönder vårt kära lag, hänger upp Ramsey i dennes fotknölar och tycker att Mertesacker var slö i rörelserna. Ni får göra det, men ni har naturligtvis helt fel. Gårdagens insats bestod av elva hjältar som gav 100% för Gunners. Till höger och vänster. Elva hjältar som för mig visade att det finns ett jävla "go" i laget, som vill visa världen och belackare att kvalitet frodas i elva rödvita tröjor. För mig var detta årets insats av Gunners. Det gav mig en ohygglig styrka för framtiden och för resten av säsongen. Jag har aldrig varit orolig för att missa Champions League. Jag har aldrig varit orolig för att Spurs skall komma före oss. Som vanligt så kommer vi att lägga Spurs tro på att de skall komma före oss på en klassisk "lit-de-parade" och knalla upp och ned för Seven-Sisters om några månader. Denna match gör en gooner stolt. Riktigt stolt.
