Falkens Funderingar 30 Oktober - Om bussar
Arkimedes har fått en värdig efterträdare.
Där låg jag i mitt badkar och guppade. Ingen vacker syn. Men jag låg där i alla fall. Badskum, badankor och en och annan förskrämd tvålbit som gjorde vad den kunde för att inte bli pålöddrad på min fagra kropp. Badankan för övrigt har varit i min ägo sedan 1989 och går under namnet Kjell. Under min glada tid i annat land var han med mig och simmade runt i duschen. Kjell. Nu skall jag inte berätta så mycket om honom utan meddela att jag har funnit det. Precis som Arkimedes på sin tid, så har jag också funnit det. Han låg i sitt badkar, hårig och otäck och jag låg i mitt badkar, Med ett våldsamt rop, som fick huset att skaka så skrek jag "Heureka." och studsade upp ur badkaret. Löddret från badskummet skyndade sig bort från apkroppen, Kjell tittade på mig med ett förvånansvärt sug i blicken - får prata med honom vid ett tillfälle - och från rummet bredvid hördes min sambo. "Tyst,tänk på barnen. Inga sådana ord".". Heureka, som sagt. Jag kan varken stava eller uttala det, så det kan ha låtit som helvete och hon måste ha trott att jag trampat på en tvål alternativt blivit biten av Kjell.
Vad har jag då funnit? Som Arkimedes, som upptäckte hur båtar flöt? Upptäcker jag hur ludna kroppar bäst ser ut i badkar och varför de bäst skall vara täckta? Upptäckte jag att min stortå är kortare än tån-bredvid-stortån? Ingalunda. Jag kom på hur vi blir av med bussproblematiken i straffområdet. Hur Gunners skall göra mål, när motståndarna parkerar sig i straffområdet. Jag fann den enda vägen. Vägen till Klockrike, som Harry Martinsson hade sagt. Har varit i Klockrike. Ingen rolig väg.
Jag rusade upp ur badrummet, iklädde mig Gunners vackra dress, den så beroendeframkallande rödvita, på med pjucken. Ett par telefonsamtal senare stod jag vid den lokala arenan med ett gäng förväntansfulla grabbar och det lokala gängets manskapsbuss. Grabbarna var hyfsat frågande och undrade vart vi skulle åka. Som deras demontränare, så brukar undertecknad vara den ende som åker någonstans normalt sett. När de springer, så cyklar jag.
Döm av deras förvåning, när jag satte mig i bussen och körde rakt ut på planen och parkerade den i straffområdet. Rakt över straffpunkten stod den. Stor, blåvit buss. Som Evertons färger. Om jag tittade riktigt noga, så såg den ut som Phil Neville, nyss träffad av en boll i ansiktet.
En kille ställdes i mål bakom bussen och resten av grabbarna utfordrades med bollar."Nu skall ni göra mål, pojkar.", ropade jag, där jag satt på min tränarstol.
Grabbarna ställde upp sig utanför straffområdet och sköt. "Tjoff" - Klonk. Tjoff - Klonk. "Tjoff-Klonk." "Tjoff -Klirr. " Klirr? Jag tittade upp och såg att en av pojkarna satt en boll i en ruta. Nåväl. Tjoff- Klonk. Så där höll det på. Bollarna sköts med full kraft och tog i plåten på bussen. Hela tiden. Här och var rök en ruta, här och var tog bollarna i backspeglar och på däcken. Men det välbekanta ljudet av "Tjoff-Klonk" hördes. Ett par bollar gick över bussen, men dessa tog målvakten hand om på ett enkelt sätt.
Efter ett tag så tröttnade grabbarna och jag blåste i min demontränarpipa. Samling. Tillsammans beskådade vi bussen, som var märkt av bollträffarna. En ruta hade gått, backspegeln var tilltufsad, ett par plåtskador. Målvakten kom joggande och sade att han hade fått ett par luftpastejer, men ingen hade gått i mål.
Grundtesen stämde i mitt experiment.
Nu började mina adepter bli otåliga och undrade varför i hela friden vi stod och sköt på en buss. Varför? Jag förklarade på min bästa och mest förklarande svenska att engelska lag, i synnerhet Gunners, ibland råkar ut för att motståndarlagen, då de inte lyckas spela attraktiv fotboll, parkerar en buss i straffområdet för att förhindra Henry, Rosicky med flera att göra mål. Så står det i tidningar och media. Jag medgav att det lät lite otroligt att motståndarlagen parkerar en buss i straffområdet och jag ifrågasatte om det överhuvudtaget är tillåtet. Dock visade vårt lilla experiment att det är ju stört omöjligt att göra mål och samtidigt extremt tråkigt.
Mina telningar tittade på mig med öppna ögon, gapande munnar och jag såg flera huvudskakningar än nickande gilande huvuden. Ett par knackade sig med fingertopparna mot tinningen upprepande gånger. Måste vara en sådan där ungdomsgrej. "Du är fan från vettet." sa någon. Jag sade att jag var från en annan by och att han inte var påläst. Grabbarna valde nu att långsamt lämna experimentområdet men jag stoppade dem med det klassiska "Men jag har en lösning på problemet." "Det finns en lösning." Grabbarna stannade upp. Jag såg stolt tillbaka på mitt morgonbad. Arkimedes skulle ha varit stolt och skulle ha velat bada med mig.
Lösningen. En mycket enkel sådan egentligen.
Jag tog fram nyckeln till bussen, knallade fram till bussen, låste upp dörren, satte mig på förarsätet, startade fordonet och rullade iväg det över sidlinjen. Bussen var borta och framför mål gapade det tomt. "Heureka." Att inte Wenger, Henry med flera tänkt tanken. Så enkelt. I med ettan och så puttra i väg. Tänk vad ett bad kan fixa till. Allt som krävs är en kille med busskörkort. Fantastiskt.
Straffområdet var visserligen fullständigt sönderkört. Straffpunkten var förpassad 20 centimeter riktning magman, men det var tomt i straffområdet. "Titta nu." ropade jag och lade upp en boll utanför boxen. Sedan tog jag fart och sköt för kung och fosterland. "Gggggnnnn" sade jag. Jag säger det när jag skjuter. Det r inte vackert och jag får sprutor. sedan såg jag hur bollen med maklig fart rulalde in över mållinjen. En riktig strut. Mitt experiment var lyckat. För att visa de efterlevande testade jag igen. "Gggggnnnn" nr 2 kom och bollen vräktes in i mål och stannade strax bakom mållinjen igen. En strut igen.
Det finns således enkla lösningar till alla problem. Arkimedes har fått en värdig efterträdare. Ett fax är skickat till Wenger med ett råd att tillse att det finns grabbar med busskörkort i laget och själv glider jag åter ned mitt badkar. Vem vet vad man löser härnäst?
