Änglabesök, dan före Doppare dan
En bättre julklapp än tre poäng mot Southampton kan Sheffield Wednesday inte önska sig. Fast "änglarna" lär inte frivilligt lämna några poäng kvar i Yorkshire, utan vill säkert ta med dem hem till sydkusten.
Efter förra veckans "utspelning" av serieledande Birmingham är frågan om Wednesday kan spela lika bra och samtidigt göra mål. För faktum var att om Wednesday bara fått in var tredje chans hade segern varit ett faktum mot Brum, men som alla som alla vet som följer fotboll så är det målen som räknas och inget annat. De gjorde tre och vi inget och så kommer det att stå i historieböckerna.
Men för oss som var på Hillsborough lördagen den 16 december så vet vi att Wednesday var överlägnsa på plan. Det var ett fyndigt, rappt och varierat spel som bara saknade det allra sista.
Madij Bougherra är inte bara en duktig mittback, han är desutom en spelande sådan. Lägg till detta att han inte tvekar att gå framåt när han får chansen så har vi en klippa.
Lee Bullen är en annan sådan. 35 år ung är han dominerande i försvaret och vid hörnor och fasta situationer i motståndarnas målområde är han ingen duvunge.
Unge Tommy Spurr som spelar ytterback har gjort mycket bra ifrån sig trots sina unga år, 19 stycken. Efter 17 matcher i år har han fått nytt kontrakt till och med 2009.
Framåt är firma Tudgay och Burton mycket samspelta och de gjorde allt rätt utom mål senast. Chris Brunt på mitten är en hårdskjutande kille, som man bara önskar kunde ta det lite lugnare emellanåt. Inte alltid ta i för kung och fosterland när han får bollen framförfötterna.
De enda lilla frågetecken som finns i truppen är målvakten Mark Crossley som fick gå av planen i slutet av matchen mot Birmingham med tio minuter kvar efter lårproblem. Lånet från Coventry Andrews är än mer osäker efter att ha drabbats av en knäskada.
Tillbaka i truppen är Glen Wheelan som var avstängd senast. Det gör att att både han och Yoan Folly som spelade senast kan vara med från start.
Hos Southampton tänker managern George Burley fira stort på lördag. Det är nämligen på dagen ett år sedan han tog över rodret. Han leder ett lag som vunnit fem av de sex senaste matcherna och fått änglarna att segla upp till en slutspelsplats.
Burley har ett samspelt lag numera efter att per omgående gjort sig av med ett dussin spelare när han blev boss. På skadesidan får Burley än en gång klara sig utan backen Chris Makin som har en lårskada och även om Darren Powell börjat träna är han ännu inte redo för spel. I övrigt är det inga större problem förr managern. Inte annat än att försöka få till samma form på bortaplan som hemma på St Marys. Låt oss hoppas att han misslyckas med det målet idag.
Kontakter lagen emellan.
Yoann Folly kom på lån förra säsongen och gjorde bra ifrån sig och fick i somras fast kontrakt med Owls.
I Southampton blev det 12 matcher och ingen lysande investering eftersom han köptes in för en kvarts miljon pund från St Etienne 2003 och kostade Wednesday en mindre summa.
Hos Southampton hittar vi en spelare som kommer att kommas ihåg länge på Hillsborough, Kenwyne Jones . Säsongen 2004/2005 lånades han några månader och på sju matcher gjorde han sju mål. Tyvärr gick det inte att köpa loss honom. Sex mål har hunnit med i år för Saints.
En annan anfallare som varit inlånad, förövrigt två gånger förra säsongen, är Leon Best 11 matcher varav tre från start och ett mål blev facit. Best har inte klarat av att ta en fast plats på St Marys Stadium. Från augusti till början av november var det utlåning till Bournemouth som gällde, den 23 november bar det iväg igen, nu till Yeovil.
Så förutom Jones och Folly finns inga spelare som haft båda lagens tröjor.
Fast tidigare finns också dessa spelare som haft både röd och blå vita tröjor.
Peter Rodrigues, Terry Curran, Jim McCalliog, David Hirst, Carlton Palmer, Gordon Watson, Dan Petrescu, Jim Magilton, Chris Woods, Barry Horne, Stuart Ripley, Garry Monk, Trond-Egil Soltvedt, Eric Nixon.
STATISTIK
Ska vi se till statistiken är det totalt sett fördel för Wednesday, än mer övertygande på hemmaplan där mer än hälften av matcherna vunnits, men i söder går det inte riktigt så bra, något vi fick uppleva förra säsongen. Senast lagen möttes i februari var det Saints som spöade Owls med 3-0 på hemmaplan. Riktigt lika illa gick det inte på Hillsborough, där blev det “bara” 1-0 till Southampton.
Revansch att utkräva alltså. Senaste segern mot Saints var den 4/4 då Wednesday gjorde matchens enda mål och det betydde en dubbel för det blev seger även i Southampton den 29 november 1997 då Owls vann med 3-2 i Premiership. Det första mötet lagen emellan tog sin plats 1896 den 1/2 i FA-Cupen och den slutade; Southampton - The Wednesday 2 - 3. Första ligamötet var den första januari 1923 i division 2 på Hillsborough som slutade oavgjort, 0-0.
Totalt Owls vs Saints
74 31 21 22 102 - 93
Hillsborough
37 19 13 5 55 - 27
I Southampton
37 12 8 17 47 - 66
HISTORIA
Flytten till nya St Marys stadium 2001var något av en religiös hemkomst för Southampton Football Club.
Laget som spelar i rött och vitt kan spåra sina rötter tillbaka till grundandet av klubben 1895 av medlemmar i St Marys kyrka förening för unga män. De spelade på stränderna av floden Itchen i 13 år innan de flyttade vidare.
Laget som från början hette Southampton St. Marys gick med i the Southern League 1894 och vann titeln tre på raken 1897 till 1899 och ytterligare tre titlar åren 1901, 1903 och 1904.
De här framgångarna ledde till stora förändringar för the Saints när de flyttade till en nybyggd arena som kostade £10 000, the Dell 1898.
Trots att de skulle komma att stanna de kommande 103 åren där så var framtiden långt ifrån säker vid den tiden. Klubben var till en början tvungna att hyra faciliteterna innan de kunde skramla ihop tillräckligt för att köpa anläggningen i början av 1900-talet.
Goda tecken dök dock snart upp och innan det gamla seklet var slut fick klubben smaka på något av vad som skulle komma när laget tog sig till sin första av fyra finaler i FA-Cupen 1899.
Det blev förlust i det första försöket då Bury vann med 4-0 och tre år senare fick de uppleva ännu en förlust. Denna gång var det Sheffield United som vann med 2-1 efter omspel, men det gav ändå klubben smak för stora saker. Fast det skulle ta över 7 decennier för att få smaka på verklig succé.
Efter första världskriget var det många lag som splittrats på grund av tjänstgöring i krigsmakten. Saints gick med i den nybildade division 3 1920 som året därpå delades upp i en norr och söderliga.
Säsongen 1920-21 slutade i triumf med uppflyttning och inledningen på svit på 31 lång vistelse i division 2.
Under andra världskriget fick Saints för en kortare period flytta sina hemmamatcher till lokalrivalerna Portsmouth arena Fratton Park . Detta sedan en bomb fallit ner på the Dell och lämnat en sex meter djup krater på planen som skadade en vattenledning som gjorde att planen blev översvämmad.
Laget var ytterst nära att gå upp till högsta serien både 1949 och 1950, första gången med en poängs marginal och gången därpå var det målskillnaden som ställde till det, trots att Charlie Wayman tofflade in totalt 56 mål. 1953 blev det nedflyttning tillbaka ner i division 3 södra. och det skulle dröja till 1960 innan Saints var tillbaka i tvåan igen. Den säsongen gjorde laget 106 mål och Derek Reeves gjorde 39 av dem.
1963 kom 68 000 till Villa Park för semifinal i FA-Cupen, men Manchester drog det längsta strået och vann med 1-0.
Drömmen om spel i division 1 blev verklighet 1966 när laget under ledning av Ted Bates kom tvåa och flyttades upp. En händelse som aldrig kommer att glömmas.
Den kommande säsongen anlände Ron Davies som gjorde 43 mål under sin första säsong och Saints kom att stanna i eliten under åtta säsonger. Två gånger under den perioden kvalificerade sig laget för spel i Europa, innan laget blev det första av att drabbas av nyordningen at tre lag flyttades ned 1974.
Den mest minnesvärda händelsen i Southamptons fotbollshistoria inträffade 1976 då laget, som då spelade i division 2, under ledning av managern Lawrie McMenemy vann FA-Cupen för första gången. Detta efter att sensationell slagit storfavoriterna Manchester United med 1-0 på Wembley.
1978 tog sig Saints tillbaka till division 1 och ett år senare var laget åter på Wembley. Den här gången blev det dock förlust med 1-0 mot Nottingham Forest i finalen av Ligacupen. I laget återfanns Alan Ball en av många stjärnspelare som kom till klubben.
Värvningen av Kevin Keegan, två gånger vald till årets spelare i Europa, från Hamburg var ett genidrag av Lawrie McMenemy. En värvning som fick fotbollsvärlden att studsa till och säsongen därpå kom att bli den mest framgångsrika någonsin i klubbens historia.
Med den store Peter Shilton i mål kom laget på andra plats efter Liverpool och nådde semifinal i FA-Cupen där Everton efter förlängning satte stopp för finalspel.
Genom at bli femma 1984/85 kvalificerade sig Saints för spel i Europa för fjärde gången på fem år och året därpå nådde laget än en gång seminfinalen av FA-Cupen bara för att slås ut av Liverpool.
Lawrie McMenemy lämnade under sommaren och ersattes av förre Saintsspelaren Chris Nicholl.
1986/87 satte Liverpool än en gång stopp Saints hopp att nå en final på Wembley, denna gång i de två semifinalsmatcherna i Ligacupen.
Säsongen 1988/89 skrev Southampton historia när laget blev först med att ha med tre bröder i samma match i division 1. Det var bröderna; Danny, Rodney och Raymond Wallace.
Säsongen som följde kom att få se Saints att vara ett av de mest underhållande lagen med näst flest gjorda mål, 71 stycken. Matthew Le Tissier gjorde flest mål 24 stycken och blev utsedd till bäste unge spelare, PFA Young Player of the Year och hans anfallskollega Rodney Wallace kom tvåa.
1990/91 blev Le Tissier återigen skyttekung med 23 mål. Alan Shearer visade vilket lysande löfte han var när han utsågs till lagkapten för Englands U-21 lag.
Säsongen därpå tog Readings förre manager Ian Branfoot över rodret på skutan. Då nådde Saints finalen i Zenith Data Systems Cup Final på Wembley. En match som förlorades i en jättekamp där det krävdes förlängning för att Nottingham Forest skulle vinna till sist med 3-2. Shearer var Saints målkung med sina 21 mål och togs ut i Englands landslag.
I slutet av säsongen 1992/93 sattes ett rekord för övergångar i England när Blackburn Rovers betalade £3 miljoner för att köpa loss Shearer från sydkusten.
Southampton blev kommande säsong ett av premiärlagen i the Premiership och mitt under säsongen följde Tim Flowers sin forne lagkamrats fotspår och lämnade även han för Lancashire och Blackburn Rovers. Även denna gång slogs ett nytt rekord. Denna gång blev Flowers den dyrast målvaktsvärvningen någonsin på jorden vid den genom tiderna med prislappen £2 miljoner.
Efter det att Branfoot fått sparken i januari 1994 ersattes han av fansen drömduo, förre lagkapten Alan Ball och Lawrie McMenemy som återkom som fotbollsdirektör. och emot alla odds lyckades de rädda Saints kvar genom seger i avslutningsmatchen. who the club as Direktor of Football.
Säsongen 1994/95 slutade Saints på en hedervärd tiondeplats och Matthew Le Tissier som gjorde 30 mål utsågs till årets spelare i klubben.
Förre reserv och ungdomstränaren Dave Merrington tog över som manager i juli 1995 när Alan Ball lämnade klubben för Manchester City och Saints lyckades än en gång rädda sig undannedflyttning i sista stund, denna gång genom att spela 0-0 hemma mot Wimbledon.
Ironiskt nog klarade sig Saints kvar på bekostnad av Manchester City som i sin sista match hade 2-2 mot Liverpool och trodde att det resultatet skulle rädda dem kvar så istället för att gå för seger spelade de för oavgjort och åkte alltså därför ut.
Den skotske hjälten Graeme Souness tog över som managern inför säsongen 1996/97.
Souness värvade flera nya spelare bland dem nuvarande mittbacken Claus Lundekvam och trots laget slog Manchester United för tredje gången på fyra år nu med förkrossande 6-3 så räddade inte Saints kontraktet förrän i sista omgången trots förlust med 1-o mot Aston Villa.
Souness och McMenemy avgick strax efteråt och ersattes av Dave Jones som just lett Stockport till uppflyttning till division 2.
Jones ledde Saints till en tolfteplats under sin första säsong, men säsongen därpå; 1998/99 gjorde en urusel inledning i de första åtta matcherna med bara en poäng som facit att laget såg ut att vara på väg mot nedflyttning.
En fantastisk avslutning på den andra halvan av säsongen lede till en otrolig återhämtning och "the Great Escape" möjliggjorde med tre raka vinster på de avslutande matcherna och laget klarade sig kvar på Charltons bekostnad.
Jones fortsatte att bygga sitt lag och laget låg på en komfortabel trettonde plats när han blev anklagad för barnmisshandel, anklagelser som var helt utan grund. Jones fick ledigt med lön för att ordna med sitt försvar (som blev framgångsrikt). Glenn Hoddle rekryterades som ersättare i januari 2000.
Hoddle höll Saints kvar, men stannade bara lite drygt ett år och lämnade i mars 2001 för att bli manager för sin hjärteklubb Tottenham Hotspurs.
Tränaren för a-laget Stuart Gray hoppade in som tillfällig manager under de avslutande matcherna. Inkluderande den minnesvärda sista matchen som spelades på the Dell när Saints triumferade över Arsenal med en 3-2 seger. efter det att Matthew Le Tissier gjort ett magiskt mål i sista minuten.
Gray utsågs till att överta rodret på allvar sommaren 2001 samtidigt som den sista finputsning gjordes på klubbens nya superfinal nya Friends Provident St Marys Stadium med plats för 32 000 åskådare och som kostat £32 miljoner.
Gray blev dock inte långvarig efter en usel inledning med bara två segrar på de första åtta matcherna låg laget näst sist i tabellen.
Ordföranden Rupert Lowe avskedade och hans assistent Mick Wadsworth i oktober 2001 och tog dit förre Coventrymanagern Gordon Strachan för att få fart på laget. Gordon gjorde det och ledde laget till en slutlig elfte plats. Fjärde gången på fem år som Saints haft kontraktet klart långt före säsongslutet.
I sin andra säsong som manager överträffade den lille skotten alla förväntningar genom att ta laget till en åttonde plats, laget bästa i Premiership genom att laget vann över Manchester City i sista matchen och så ännu en final i FA-Cupen.
Trots att den stora dagen i Cardiff kom att bli en besvikelse efter det att Arsenal efter en hård match till sist stod som segrare med 1-0, så kommer ända den här dagen att bli ihågkommen på grund av det fenomenala stöd från fans. De överröstade sina motståndare till och med när the Gunners gick fram för att hämta sina medaljer och bucklan.
Eftersom Arsenal redan kvalificerat sig för spel i Champions League så fick cupförlorarna Saints en plats i Uefacupen 2003/4. En svår inledande motståndare i form av Steaua Bucharest gjorde att europaäventyret fick et tvärt slut och några månader senare såg det ut som att lagets säsong skulle bli än skakigare när Gordon Strachan meddelade att han skulle sluta efter säsongen för att få mer tid ihop med familjen.
Till sist visade det sig att han kom att lämna tidigare då Strachan och klubben gemensamt kom överens om att de skulle gå skilda vägar i februari 2004. Steve Wigley hoppade i hans skor som tillfällig lösning att stilla skutan och under hans ledning i två matcher var laget obesegrat.
En efterträdare hittades så småningom i form av förre Plymouth bossen Paul Sturrock som tog laget till en slutlig respektabel tolfte plats. Men efter bara två matcher säsonger därpå skildes klubben och Sturrock åt.
Wigley tog återigen över den här gången som fast på jobbet tillsammans med förre reserv och ungdomslagledaren Rupert Lowe.
Det blev ännu ett kort engagemang eftersom Wigley inte förmådde vända lagets lycka, med bara en seger mot Portsmouth på 14 försök. Saints gjorde sedan en kupp när de snodde förre managern för Portsmouth Harry Redknapp efter det att han lämnat klubbens bittra rivaler någon vecka tidigare, men det blev ingen succé eftersom Southampton åkte ur.
Strax före jul 2005 återvände Redknapp till Portsmouth.
Källa: Southampton FC:s hemsida
