Sunderland 1 – Norwich 0
Sunderland har nu fem matcher i rad utan förlust efter att man till slut fick hål på ett vilt kämpande Norwich.
Tänk vad surt det hade varit om det blivit förlust även i andra mötet med Norwich denna säsong. I första mötet vann Norwich med matchens enda mål, trots att man endast fick i väg ett enda avslut på mål. I gårdagens match var det samma visa igen, Norwich fick bara iväg ett enda skott på mål, denna gången gick bollen dock inte i nät. Sunderland däremot lyckades göra matchens enda mål i den 76:e minuten efter att ha haft ett antal avslut på mål innan dess.
Hemmalaget Sunderland fick göra två ändringar i startelvan jämfört mot matchen senast. Nyron Nosworthy som spelat upp sig betänkligt som högerback saknades på grund av skada och ersattes av Dean Whitehead. Deano hade en känning av skada men spelade trots det som vikarierande högerback. En position han sköter allt bättre sedan han börjats skolas om dit istället för sin vanliga innermittfälts position. Den andra ändringen man fick göra berodde på att mittbacken Stanislav Varga var avstängd. Detta gjorde dock inte att det blev någon stor förändring eftersom Nyatanga som saknades senast var tillbaka och spelade vänsterback. Danny Collins som vanligtvis spelar mittback men som senast spelade vänsterback istället för just Nyatanga spelade återigen mittback.
Tillbaka i truppen var även Dwight Yorke som vilade senast efter ett flitigt matchande. Dwight fick dock nöja sig med en plats på bänken där bland annat också Tobias Hysén satt.
Roy Keane ställde upp med följande manskap:
Ward
Whitehead – Caldwell – D.Collins – Nyatanga
S.Elliott – L.Miller – Leadbitter – Kavanagh – Wallace
Murphy
Sub: Fulop – R.Elliott – Yorke – Hysén – Connolly
Som ni ser så ställde Sunderland upp med en 4-5-1 uppställning. En formation i alla fall jag är starkt emot eftersom Sunderland har alldeles för defensiva mittfältare och den spelare som lämnas ensam på topp inte får något understöd. Att spela 4-5-1 har ju dock funkat för Sunderland den senaste tiden så man kanske inte skall klaga allt för mycket, men tråkigt är det.
Bortalaget Norwich fick klara sig utan sju spelare. Dessa var målvakten Gallacher, backarna Flemming och Doherty, mittfältarna Croft, Chadwick och Cave-Brown samt anfallaren Henderson.
Det fanns frågetecken på fyra spelare som genomgick sent test inför matchen men samtliga dessa kunde medverka i matchen.
Även Norwich ställde upp med en 4-5-1 uppställning denna match vilket betydde att det fanns tio stycken mittfältare på planen, oerhört trångt låter det som. Ensam på topp lämnades Championships bästa anfallare i Robert Earnshaw vilket känns betydligt vassare än när Sunderland lämnade Daryl Murphy ensam på topp. Det skulle dock visa sig att Norwich har samma problem som Sunderland när det gäller anfallsspel, att mittfältarna är alldeles för defensiva och anfallaren lämnas alldeles för ensam på topp.
Manager Peter Grant valde att ställa upp med följande trupp:
Camp
Colin – Shackell – Dublin – Drury
Hughes – Etuhu – Robinson – Safri – Huckerby
Earnshaw
Sub: Lewis – Eagle – Thorne – McVeigh – Jarvis
Själva matchen är tyvärr inte mycket att hänga i granen nu när julen närmar sig. Det var en match full av felpassningar, full av ineffektiva anfallsförsök, full av burop från läktarna då inte spelet var speciellt bra, en väldigt trist match helt enkelt. Det fanns väl dock ett antal saker det går att skriva om så man får göra det bästa av det.
Första skottet på mål i matchen kommer redan efter en minuts spel då Sunderlands övergivna anfallare Daryl Murphy skjuter från straffområdslinjen. Målvakten Camp har inga som helst problem med detta skott. Det är en väldigt märklig första halvlek. När statistiken kommer upp från första halvlek visar den att Norwich haft ett kraftigt övertag vad gäller bollinnehav, man har haft bollen 59,8% av tiden jämfört med Sunderlands 40,2%. En sådan siffra låter ju som att Norwich ägt halvleken fullständigt men scrollar man ner lite och hittar avslut så har Sunderland sex avslut, varav tre stycken på mål. Jämför man det med Norwich ett avslut och noll på mål så får man igång tankarna om att Norwich måste ha ägnat större delen av halvleken till att rulla runt bollen i backlinjen.
Bästa chansen i första halvlek får Sunderlands mittback Steven Caldwell i den 22:a minuten. En frispark från silverräven Graham Kavanagh nickas på mål från Caldwell. Målvakten Camp gör en fin reflexräddning och får sedan hjälp av backarna att rensa undan bollen.
Det märktes när domaren blåste till halvtidsvila att hemmalaget var väldigt frustrerade över hur matchbilden såg ut. Man försökte bjuda upp till dans men ett vilt kämpande bortalag såg på ett väldigt bra sätt till att sätta käppar i hjulen.
Detta var det enda som vi hade att bjuda på i första halvlek så vi går över till halvlek nummer två istället, även om inte heller den bjöd på speciellt mycket att höja ögonbrynen för.
I senaste mötet lagen emellan var det en viss 37-åring som blev utsedd till matchens bästa spelare. Att Dion Dublin även detta möte blev ett spöke för Sunderland märktes ganska snabbt. Han nickade bort alla inlägg som kom från Sunderlands yttermittfältare. I ärlighetens namn skall det också sägas att han inte hade speciellt svårt motstånd denna gång då Daryl Murphy inte är någon huvudspelare av rang. Till skillnad mot förra mötet då det matades in inlägg hela matchen så förstod hemmalaget ganska tidigt att det inte var värt att slå inlägg eftersom Dublin ändå nickar undan allt. Detta gjorde att man försökte spela bollen efter marken istället och alla som följer Sunderland vet att de inte har något speciellt bra passningsspel, då förstår ni själva att allt slutar med pannkaka.
Sunderland börjar andra halvlek bäst. Man skapar fram ett antal hörnor men det är ingen som helst adress på dessa så farligheterna uteblir.
I 57:e minuten får Sunderland ett hyfsat läge. Daryl Murphy har bollen i dålig vinkel och en passning snett inåt bakåt hade kunnat hitta Liam Miller eller Grant Leadbitter som kom framstörtande, istället försöker Murphy sig på ett eget skott som tar i burgaveln. Att han inte passade fick han sedan höra av Miller/Leadbitter som visar sitt missnöje.
Tre minuter senare skriker Norwich efter straff då Huckerby stoppas av Elliott inne i straffområdet, domaren viftar att spelet skall fortgå.
Sunderland fortsätter att skapa fram hörnor, en sak man fått med sig otroligt många gånger under säsongen. Dock så vill Roy Keane att hörnorna skall slå med utåtskruv vilket jag aldrig kommer att förstå. Jag tror att hörnorna skulle bli betydligt farligare om hörnorna slogs med inåtskruv istället då Sunderland har ett antal bra huvudspelare i truppen.
I 68:e minuten krockar den gamla Sunderland spelaren Carl Robinson med Steven Caldwell så illa att ögonbrynet spricker, han tvingas gå av planen för att sy några stygn och under den period Robinson är utanför spelet lägger Norwich sig på försvar likt ett handbolls försvar. Det är självklart effektivt men inte allt för underhållande.
I 77:e minuten kommer matchens enda mål. Det är ett väldigt vackert mål som görs från hemmalaget då Elliott driver upp bollen och hittar Daryl Murphy. Han tar på ett tillslag med sig bollen runt sin markerande back och skjuter på andra tillslaget ett stenhårt skott i hörnet förbi en chanslös Camp i Norwich målet. Ett vackert avslut avgör denna match till 1-0 för hemmalaget Sunderland och revanschen från senaste mötet är ett faktum.
Efter målet tillåtts Norwich komma upp lite högre i banan och man börjar skicka in höjdbollar i straffområdet. Målvakten Ward i Sunderland kommer ut ett antal gånger och boxar undan bollen när backarna inte var på tårna. Det är märkligt hur slöa Sunderland blir i slutet av matcherna, det är tredje matchen i rad som det är nära att motståndarna gör mål på grund av att Sunderland slutar spela.
Sunderland vinner matchen med 1-0, välförtjänt om man ser på chanser och avslut på mål men det var ingen höjdarmatch alls.
”Man måste vinna skitmatcher också det gjorde vi idag” för att citera Roy Keane.
Tobias Hysén kom in i den 85:e minuten och verkar få allt mindre speltid. Hans rival på vänstermittfältet Ross Wallace har nu startat fem matcher i rad och frågan är hur länge Tobbe orkar vara positiv över sin situation. Det är väldigt märkligt att han får så lite chanser som han får då han alltid gör ett väldigt bra jobb och är älskad av fansen. Bara att hoppas han orkar bita ihop och tro på att han får sina chanser.
Nästa motstånd för Sunderland är Luton som gästar Stadium of Light på lördag.
