Falkens funderingar - Om slaget om London
Lite nattliga tankar om slaget om London..
"Det här går aldrig"; Bosse Hanssons klassiska hesa stämma som gick upp i falsett gång efter annan ekade i huvudet. Barcelona-IFK Göteborg 1986. IFK hade 3-0 att gå på i semifinal och i spelargången ut till Nou Camp i returen så kom de klassiska orden. "Det här går aldrig".
----------
Jag kände likadant under söndagen. Man laddade hela dagen. Man åt rätt. Vitaminer till frukost, corn flakes, lite fullkornsbröd. Mina barn tittade lustigt när jag mosade in fullkornslimpan så att axen skvätte över bordet och sedan lite yoghurt; extra fet och extra krämig; som om jag skulle behöva det..
Men laddningen var komplett. Jag hade tagit fram min Arsenaltröja tidigt. Efter min helbrägdavandring i somras med handskakning med Flaimin och Hleb sitter min Emirates-tröja som en smäck; sällan har väl en tröja suttit bättre. Min första Arsenaltröja-årgång 82-fick jag operera bort. Jag hade kunnat spela huvudrollen i Prison Break. Doktorerna hade gnuggat sina polyper; Hur i helvete fick han på sig den tröjan? Har han vuxit in i den? Tröjan var laddad; låg liksom och hoppade; gjorde små egna situps i sängen; läste lite laguppställningar, stretchade lite, men jag sade till på skarpen när han var på väg in till mitt liniment. Någon jävla måtta får det vara. Att smörja in sig med liniment inför match är ett måste under vintertid. Det är brutalt kallt i London i December. "I love the smell of Napalm in the morning" gammal klassisk Apocalypse Now-replik. "I love the smell of liniment during a game" (tror liniment funkar även i England, i alla fall låter det bättre än I love the smell of an-oil-that-smells-a-little-bit-sticky-which-you-use-on-your-body when-it-is-cold-outside during a game. Kan gärna bli lite perverst annars. Vad smörjer han in sig med? Varför det? Får jag vara med?) Min sambo tittar dock förvånat på mig iklädd försvarets gasmask. Hon skakar på huvudet och flyr fältet med de tre barnen-alla iklädda rödvit tröja. Välartade.
Det är tröja och resten av kittet, benskydd och liniment. Det är matchdags. Tröjan är nedstoppad och vi förflyttar oss till London.
Jag tänker inte analysera sönder matchen. Det finns så många som analyserar fram och tillbaka, men jag tänkte slänga ur mig några väl valda formulerade ord om de båda lagen.
Att det skulle bli en tuff match var helt klart. "Det här går aldrig" ekade i skallen hela matchen. Inte för att jag inte tror på Gunners. Jag tror alltid på Gunners. När jag konfirmerades en gång i tiden, så rättade jag prästen. "Vi tro ock på Gudfader etc.." "..och Gunners" ropade jag. 15 år gammal med klassisk tysk fjunmustasch och Bobby-Ewing frisyr. Prästen studsade till och tappade oblaten innanför uringningen på en av pinglorna i klassen. "..ääh va?" "..Du glömde Gunners". Numera är Gunners med som en viktig länk i konfirmationen. Prästen fick rådgöra med teologie doktor efter att jag mycket hängivet argumenterat för Gunners och man blev till sist säkra på att Jesus eventuellt hade en bror som hette Gunnar. Nu sitter säkert alla hormonstinna tonåringar och undrar..vad hände med oblaten? Vad hände med oblaten i uringningen? Man ser en tysk 80-talsfilm för sitt yngre, dansbandsmusik, en mjuk röst som säger "mmm..Liebling."..eller sa de.. "Mmmm..Lehmann"?. Men, stopp och belägg. Oblaten; den tog jag hand om. Hrmff.
Det har skrivits rader om att Gunners skall vara glada för en poäng och oj vilken tur vi hade och Gunners ville inte vinna och buhuu vilken konspiration det är och alla har lagt Polunium i maten. Alla är så dumma och ogina. Vi reder ut detta direkt. Gunners är glada för alla poäng; självfallet. Var Gunners värda en pinne. Jag skulle vilja säga näppeligen, men trots det; ja. Chelsea hade mängder av målchanser; tre träffar i ramen, någon boll på mållinjen, men ser man ute på plan, så var Gunners väl så bra med bollen. Chelseas mycket lustigt formulerade mittfält med fyra centrala mittfältare som slåss om platser har mycket boll, men har svårt att få ut något vettigt. Återigen tyckte jag att Ballack visar att han inte klarar av pressen i "större" intensiva matcher. Han faller tillbaka, kommer inte in i matchen, men jobbar i det tysta. Frågan är vad man förväntar sig av honom dock? Att han skall gå in och tokdominera? Fel lag. Tror inte Mourinho, Lampard, Essien vill att Ballack skall bli den stora motorn. Tycker dock att han skall prestera mer än ett ynka skott, som Lehmann såg komma redan innan Ballack föddes. Chelseas mål var magnifikt. Essiens träff är så vacker, så vacker och vetnivad; han vann på en trisslott precis efteråt och hittade en stor plånbok full med guld och mitt i hans lägenhet har man lokaliserat en stor oljefyndighet. Ge killen tio chanser och Fuglesang får plocka ned allihopa. "Don't shoot, Michael; we are docking." ekar från världsalltet. Sedan är det solklart att Gunners har tur när Essien prickar ribban. Lampard skall dock göra mål. Så att Gunners skall vara glada; jodå; men Essiens mål är once in a lifetime.
Chelsea i övrigt är ohyggligt tungt att möta. "Det här går aldrig" ekade i skallen när Gunners gjort mål, ty Chelseas press blir enorm och de skrapar ihop fasta situationer och på någon av dessa är man säker på att Terry,Carvalho, Drogba eller Ballack får en kant på bollen och uslingen studsar stolpe in. Gärna på en minuts för mycket och fullständigt oförklarlig övertid. Det har hänt tidigare och slår man upp ordet "Juventus-time" i engelskt lexikon så är översättningen "Chelsea-time".
Drogba är dock en klar sevärdhet. Han uträttar enormt mycket, men utsatte inte Senderos för så mycket hyss denna gång. Det var en sevärd klack i första halvlek, där Senderos köpte två korv med mos på vägen, men annars höll vårt Matterhorn Drogba i bra skick. Robben var en injektion. Sjevchenko bedrövlig och Milan kommer allt närmare och på något sätt förstår jag att SWP har sjunkit i värde(en inverterad Anelka, köp jättedyrt-sälj jättebilligt), ty han saknare fullständigt självförtroende. Han kroppsfintade fullstndigt bort sig och när han hade studsat sin kropp till höger-vänster-höger-vänster-in-ut och fram och tillbaka, så var bollen borta och han såg ut att vara på någon jazzklubb. Nä, SWP var hopplös.
En annan sak som är iriterande är detta evinnerliga påtryckande på domaren. Som jag nämnde i Dagens Arsenal från idag, så är John Terry och Frank Lampard heliga kor. Untouchables. Att Terry åkte ut häromsistens är en gåta. Man undrar om kontonumren till domarna var borta tillfälligt. Hur de båda kan få gapa och skrika åt assisterande och domaren i princip vid varje avblåsning och bara få ett "tsss..här är det jag som dömer..eller.." "tss.seså..lugna ned er nu...". Ge domaren en tandborste och munspray och möjligheter att laga några av grabbarnas hål. Karies och Baktus hoppar av glädje konstant.
Gunners har sällan några som vrålar på domaren. Å andra sidan så har vi inga engelsmän i laget. Lehmann är ett alternativ dock. "I want to complain. He zteped on my toezz. Pliiz book him. Ich bin angry."
Gunners vann en ohuggligt viktig pinne för sin moral. Vi vann en pinne utan fyra av våra viktigaste spelare; Henry, Gallas,Touré och Rosicky. Det tyder på en björnstark moral och känsla. Gilberto Silva var fantastisk på planen. Tillsammans med Essien matchens lirare. Gilberto Silva hittade dock ingen olja efter matchen. "The invisible wall" kallade Lee Dixon brassen och första tjugo minutrarna är han helt enorm. Resten av matchen ungefär likadan. Fabregas slet och slet och slet, men fick mycket lite ut. Att spela med Cesc framför Gilberto Silva och Flamini är ett bra drag. Flamini är polisongernas Håkan Mild och fullständigt outtröttlig. En av Wengers verkliga favoritspelare, då han offrar sig helt för laget.
Flaminis match var uppoffrande. Han tog ett kort, när han tog bollen av Lampard och skall nog ha tur att han inte fick ett till när han jublade.
Alexander Hleb tyckte jag kom bort och detta är inte hans typ av match. Nu spelade han fram till målet, men jag tror nog att Fredrik Ljungberg hade varit ett bättre val, just för dennes slit och han hade definitvt satt dit en och annan tackling på Ass-ly Cole. Nu har jag egentligen inget emot Cole. Det är synd att han gick, men har man huvudet under armen skall man inte spela för Gunners. Tror att Clichy kan växa till en väl så bra back om något år.
Längst fram gjorde återigen Adebayor en magisk match. Han trivs extraspeziale när han få jobba själv i en 4-5-1 uppställning. Uppoffrande, bollkontroll och så en frisyr från Star Trek. Vilken planet kommer han ifrån? Ge karln en spegel. För att avrunda offensiven, så tyckte jag att Robin van Persie var överraskande pigg. Trodde han helt skulle komma bort, men hans första halvlek var aktiv och viljestark.
Längst bak kommer det roliga med Clichy och Eboué, som ibland var rena rundningsmärkena. När vi får se Lefty Lampton-Robben komma in, så var jag fullständigt övertygad om att "det här går aldrig". Robben är fruktansvärt enbent, men ack så duglig. Eboué såg ut som Benjamin Kibebe i AIK på idrottsparken 1999, då Baxter bytte ut honom efter 20 minuter. Clichy gjorde dock en helgjuten insats denna dag och lite mera rutin och kanske att han får med sig bollen ibland, så blir nog detta bra. Han skall få ett runt paket av tomten. "Something to play with in your hall..it is a .." . "I have got a wall." säger Clichy.
Sedan har jag följt debatten om Senderos-Djourou och hur oduglig Senderos var. Man kan tycka massor om den blonde jätten, men man kan inte ta ifrån honom att han vinner ganska mycket boll. Han bröt ett tiotal uppspel med skallen och det är helt acceptabelt. Sedan gjorde han ett par hårresande missar också. Hans uppspel är under all kritik och detta skall lämnas över till någon annan. Vid ett uppspel lyfte han på Adebayor, som gick på vänsterkanten. Senderos, i tron att han slagit en bra boll, lade iväg som en brunstig vattenbuffel genom Chelseas lag, bara för att se att Adebayor slutat springa innan Senderos börjat. Han insåg omedelbart vem som slagit bollen och vände hemåt. Han hade fyra uppspel som höll hög pojknivå. Ett höll Robben på att göra mål på. Senderos kommer dock undan med hedern i behåll. Varken Drogba eller Sjevchenko gjorde mål och tyckte nog att han klarade av mandomsprovet denna gång. Hans omkullvältning av Drogba i straffområdet är klockren och ingen straff. Ivorianen tappar balansen, eventuellt får han ned sitt hårband i ögonen. Ogillar hårband. Sedan är den store jätten både osnabb, orörlig och otymplig i sitt rörelsemönster, men denna gången funkade det skapligt. Djourou däremot gjorde en strålande match. Oftast på rätt plats, bra brytningar och inga svåra bollar.
Det var en hård batalj där Chelsea var närmast segern, men där Gunners skall sträcka på sig och vara stolta över en välförtjänt poäng. Det skapades kanske inte ett hudnra målchanser, men spelet hölls uppe bra och vi vek inte ned oss i kamperna. Grabbarna är unga, sade Wenger. "They did not beat our youth team", skulle kanskeMourinho sagt. det var en snittålder på 23, men det går det inte att gömma sig bakom i Premier League. Vi sträcker på oss med stolthet istället.
----
"Det här går aldrig.". Det gick inte heller. Pichi Alonso gjorde tre mål på Wernerson och under de efterföljande straffarna så brände Rolle Nilsson och Per Edmund Mordt och Rolle är inte förlåten av många fans för det. "Det här går aldrig."...
