Julvargens julkrönika
Julvargen har ätit upp julgrisen och sitter under granen och filosoferar om Wolves.
Julvargen har druckit upp sin snaps, slaktat några försvarslösa smågrisar och klappar sig nu belåtet på magen efter att ha gnagat upp allt läckert som fanns på tallriken framför honom. Han lutar sig tillbaka med stinn mage och tänker på vargarna i England. Wolverhampton Wanderers.
Julvargen är lite förvirrad. Det har kommit och gått så många vargar sen i somras, han känner inte igen flocken längre. Allting startade med att stjärnvargen Joleon Lescott såldes till Everton och därefter stack de en efter en med galenvargen Glenn Hoddle i spetsen. 11 etablerade vargar lämnade Wolverhampton bara inom några veckor och allt såg hopplöst ut.
Lyckligtvis dök en ny ledarvarg upp, Mick McCarthy. Mick har hämtat nyförvärv från alla möjliga klubbar. Spelare som blivit över, men som söker nya utmaningar. Denna soppa av spelare har bildat det nya Wolves. Ett helt nytt lag. Säsongen började fantastiskt och Det Nya Wolves tog den ena skalpen efter den andra. Plötsligt låg vi på tredje plats i tabellen. Krislaget Wolves på väg till Premier League? Nja, vi har tappat fart på slutet och ligger just nu på tionde plats. Men efter förutsättningarna så måste man vara nöjd.
Julvargen försöker spå om framtiden. Han rafsar ihop skelettet från de förut så gällt skrikande grisarna som han nyss glupskt ätit upp. Han slänger grisbenen i luften, de landar på bordet framför honom med ett skrammel och ivrigt försöker Julvargen se tecken och mönster.
Tre unga ben hamnar längst fram. Daniel Jones, Lewis Gobern och Mark Little. Dessa tonåringar ska leda Wolves till nya tider, till Premier League. Det är ett tydligt tecken. Ett stort ben verkar dessutom stötta upp alla. Det är Matt Murray, Wolves fantastiske målvakt som bär ett tungt lass på sina axlar.
Plötsligt ser Julvargen att ett ben har hamnat lite utanför, men verkar vara på väg in i mängden. Det benet är det finaste och starkaste, det vackraste och mest glänsande. Julvargen tänker genast på Mark Davies. Mark Davies kommer att spela en stor roll i Wolves när han väl gör comeback efter sin skada. Ja, så säger tecknen. Julvargen är övertygad.
Det knackar på dörren. Det är Rödluvan som är på väg att lämna julmat till sin mormor, tyvärr knackar hon på fel dörr och Julvargen slukar henne bums. Medan han gnagar förstrött på henne så funderar han vidare. Han funderar...på en massa människor....
....nämligen publiken, publiken, publiken. Den sviker och Wolves börjar få ekonomiska problem. Vi behöver minst 20.000 på varje match för att ekonomin ska gå ihop. Det har vi inte. Siffrorna visar snarare på runt 18.000. Hur ska vi locka fler folk till matcherna? Julvargen tänker på en massa lösningar (försäljning av skinka, grisfötter, grishals, inlagd grisknorr på stadion), men har en svag aning om att dessa nymodigheter kanske inte passar människor. Nej, hur ska vi lösa det här med publiken?
Lösningen är nog att jobba långsiktigt. Sänk priset för barn så att deras föräldrar kan ta sina söner och döttrar i princip gratis till Molineux. Det är så fans nya bildas, det är så nya fans föds. Varje Wolverhampton-barn som väljer Chelsea eller Manchester United som favoritlag är ett förlorat och förtappat barn med psykiska problem och osunda värderingar.
Julvargen är nöjd med sina slutsatser och spådomar, och känner sig genast lugnare till mods. Han går på dass och skiter ut allt han ätit. Det han lämnar ifrån sig får ett randigt mönster. Det påminner om grannklubben från Sandwell. Julvargen nickar, alla tecken är klara, allt har en mening och ett syfte.
GOD JUL FRÅN JULVARGEN
