Crystal P 1 – Sunderland 0
En bedrövlig insats av de svarta katterna gav Crystal Palace en välförtjänt seger.
Har sagt det förr, säger det igen. Kommer ALDRIG att förstå mig på Roy Keane och hans laguttagningar. Varför ändra på ett spelsystem som har funkat bra och som gjort att man kunnat ta sju raka matcher utan förlust. Varför placera Sunderlands hetaste forward för tillfället som vänsterytter och ha en ensam kort Connolly på topp i en 4-5-1 formation? Varför lämna Tobias Hysén helt utanför truppen nu när Ross Wallace för en gång skull började på bänken. Frågorna är många, svaren är få som Spurs anhängaren PeA hade sagt.
Sunderland hade en riktigt bra chans att förlänga sin förlustfria svit på sju matcher till åtta. Man hade bara två spelare på skadelistan, två stycken som inte är med i snacket om startelvan när de är friska. De kom tillbaka från ett 0-2 underläge senast mot Burnley med två sena mål och visade tecken på att de aldrig ger upp. Motståndet hette Crystal Palace som inte rosat marknaden på sistone. Trots alla dessa fördelar så viker Sunderland ner sig totalt och gör en bedrövligt dålig insats. Resultatet av detta blev en välförtjänt seger för hemmalaget och Sunderlands fina svit är bruten. Kanske är det så att spelet låser sig när man spelar på bortaplan mot just Crystal Palace. Där har man inte vunnit sedan 1995 och nu får man vänta länge till innan en ny chans till att bryta förbannelsen dyker upp.
Roy Keane gjorde ett par ändringar från senaste matchen. Stephen Elliott som spelat högerytter på sistone fick sent lämna återbud till matchen på grund av skada. Detta gjorde att det var tur att Nyron Nosworthy var tillbaka efter skada så han kunde spela högerback igen. Högerback har ju annars Dean Whitehead spelat men han kunde nu istället ta hand om högermittfältsplatsen.
På mittfältet valde Keane att sätta fem stycken spelare. Dean Whitehead spelade som sagt till höger. Som de tre innermittfältarna spelade Graham Kavanagh, Liam Miller och Grant Leadbitter. Det är de tre innermittfältarna som är absolut bäst för tillfället så det var inte konstigt att de spelade. Konstigt var det däremot vem som spelade vänsterytter. Ingen Ross Wallace som har startat de senaste sju, ingen Tobias Hysén som inte spelat speciellt mycket på sistone. Det var istället Daryl Murphy som tog hand om vänsterkanten, anfallaren som varit i en ruggig form på sistone fick alltså flytta ner från anfallet till mittfältet. Ensam på topp lämnades David Connolly som med sin korta längd inte är rätt spelare att ha ensam på topp.
Resultatet av detta blev följande startelva:
Ward
Nosworthy – Varga – Caldwell – D.Collins
Whitehead – L.Miller – Leadbitter – Kavanagh – Murphy
Connolly
Sub: Fulop – Nyatanga – Yorke – Wallace – Brown
Inte någon riktig vänstermittfältare alltså. Chris Brown var tillbaka i truppen för första gången sedan sexskandalen, dock har han även varit skadad och missat matcherna på grund av det. Tobias Hysén lämnades helt utanför truppen, vad det beror på vet vi inte, står inget om någon skada i alla fall.
Hemmalaget hade anfallaren Dougie Freedman tillbaka efter skada, han fick dock börja på bänken. I backlinjen var Danny Butterfield tillbaka även han efter skada och han gick rakt in i startelvan. Saknades på grund av skada gjorde Leon Cort, Rhoys Wiggins och Tommy Black. Michael Hughes testades sent men kunde inte spela matchen han heller. I anfallet lät man Clinton Morrison och finländaren Shefki Kuqi spela ihop från start, ett riktigt tungt anfallspar.
Matchen sändes i efterhand på viasat inatt och det var med spänning man kämpade för att hålla ögonen öppna tills matchen började. Det skulle dock ganska snart visa sig att detta inte var något man hade behövt gråta över om man missat, i alla fall inte om man håller på Sunderland. Det såg ut som man hamnat i långbollarnas paradis. Att slå långbollar på en ensam anfallare av David Connollys mått är totalt hopplöst. Att ha fyra backar med noll känsla vad gäller passningsspel är också väldigt tråkigt att se. Där måste det verkligen hända något om Sunderland skall ha chans på någon play off plats.
När Sunderland inte slog långbollar så försökte man anfalla endast från vänsterkanten. Där hade man som sagt en forward, en spelare som inte riktigt är spelaren som dribblar bort sin försvarare. Dock fick Murphy väldigt mycket tid på sig allt som oftast och hade det varit Wallace eller Hysén som spelat vänstermittfältare så hade högerbacken i Palace fått en riktigt jobbig afton.
Närmast att göra mål för Sunderland i första halvlek var Liam Miller. Efter att Murphy för en gång skull lyckades komma till inlägg som misslyckades en Palace försvarare att rensa undan. Han fick en väldigt stor felträff och bollen studsade med låg fart ut från straffområdet, där kommer Liam Miller framstörtande och får drömläge på halvvolley, han får en klockren träff men bollen går fem meter utanför. Han såg nog själv i tankarna hur snyggt skottet går in i krysset när bollen kom emot honom men avslutet kunde han ha riktat bättre än vad han gjorde.
Sunderland har gjort en hel del mål på långskott på sistone, något som visade sig ett antal gånger då spelarna sköt från långt håll vid många tillfällen. Grant Leadbitter försökte, Graham Kavanagh försökte, David Connolly försökte, men vid samtliga tillfällen stod den långhårige målvakten Julian Speroni rätt placerad och plockade enkelt skotten.
Crystal Palace spelade även de med en hel del långbollar. Skillnaden var dock att man för det första hade två anfallaren vilket gjorde att alternativen var dubbelt så många att slå långbollarna på. Man hade två stycken anfallare med hyfsad längd och tyngd som kunde vinna nickduellerna. Framför allt var det Kuqi som ställde till det för Sunderland backarna som oftast brukar vara bra i luften. Något av de få saker de är bra på för övrigt, Sunderlands backar alltså.
Palace hade ett par avslut, vilka var betydligt farligare än vad Sunderlands var. Man hade ett fint skottförsök som styrdes på Kavanagh och höll på att ställa målvakten Ward men han hann precis ner och tippade undan bollen till hörna.
Förutom detta hade man ett antal farliga hörnor där Sunderland kom undan med blotta förskräckelsen.
Palace gjorde också matchens enda mål i första halvlek. En av ett antal långbollar in mot straffområdet av Palace högerback. Av någon anledning hade Dean Whitehead hamnat bredvid Shefki Kuqi och då visste man redan hur det skulle sluta. Kuqi vann enkelt nickduellen och nickade bollen ut från straffområdet igen, i höjd med straffpunkten stod en omarkerad Hudson som på halvvolley med vänsterfoten fick på en hyfsad träff, skottet blev lågt, målvakten Ward hann inte hela vägen ner och bollen gick på hans fingrar och in i mål. Ward var inte nära att rädda bollen men touchade bollen med fingertopparna men 1-0 för hemmalaget var ett faktum.
Andra halvlek var en katt och råtta lek. Sunderland försökte genom att byta in Ross Wallace få fart på anfallsspelet. Palace gjorde allt rätt och backade hem till ett handbollsförsvar och satsade på kontringar. Sunderland bytte även in Chris Brown som är bra på huvudet för att försöka skapa lite oreda när Sunderland fortsatte lyfta sina långbollar. Närmast att göra mål för Sunderland var Stanislav Varga som fick på en hård nick. Målvakten Speroni gjorde dock en snygg tv räddning och boxade bollen till hörna.
Palace hade full koll på händelsen i andra halvlek och bara bevakade sin ledning vilket ledde till tre sköna poäng och en härlig julstämning i laget.
Nästa match för Sunderland är på annandagen då Leeds kommer på besök till Stadium of Light.
