Crewe - Yeovil 2-3
Två sena tröstmål för the Alex hjälpte inte när försvaret återigen inleder matchen sovande. Två måls underläge efter åtta minuter och ett nattsvart december var ett faktum. Nu får man verkligen hoppas på bättring, annars är League Two ett faktum. Happy Crewe Year eller Crappy Crewe Year?
Årets sista matchrapport och man kan väl konstatera att december inte har varit någon lyckosam månad om man är Alex-supporter. Inte en vinst på hela månaden trots fem försök, på de fem matcherna har vi släppt in tolv mål och producerat fem och tagit en poäng.
Dario betonade inför matchen mot Yeovil att försvarsspelet måste förbättras, därför var det med viss förvåning som åtminstone undertecknad läste startelvan. Dario ändrade inte en position i backlinjen och en frisk Darren Moss fick inte ens plats på bänken. De som inledde machen var
Williams – Otsemobor, Cox (Matthews 46), Baudet, Jones – Lowe (O’Connor 46, Jack 85 ), Rix, Roberts, Vaughan – Varney, Maynard.
Matchen började (som vanligt) för Crewes del i rena förskräckelsen när Yeovils inlånade forward Leon Best gjorde två mål på åtta minuter efter sjabbel i försvaret vid båda tillfällena. Williams fick alltså inleda sin första match på väldigt länge med att hämta ut de två första Yeovil-skotten på mål ur nätmaskorna. Publiken på Gresty Rd var naturligt nog inte alltför imponerade och buropen blandat med ”Dario out” hördes tydligt. Det tog drygt 20 minuter in på matchen innan Crewe registrerade sin första chans när Ryan Lowe var nära att knorra in en frispark men den räddades i sista stund av Yeovil-keepern.
Halvleken fortsatte med chanser åt båda håll, i Yeovils fall oftare beroende på darrigt försvarsspel från Crewe än utmärkt anfallsspel. Framåt hade både Jones och Varney fina chanser men Yeovil kunde konsten att utöva ett mer traditionellt försvarsspel.
Dario gjorde förändringar i halvtid i ett försök att kunna få ut något av matchen när Matthews och O’Connor kom in. Dario flyttade in Jones som mittback och Vaughan fick gå ner som vänsterback. Detta hade dock inte omedelebar effekt då Yeovil registrerade det första skottet på mål i andra halvlek, ett skott som Williams räddade. Tio minuter in på halvleken så tvingades Yeovil-keepern till en fin räddning när Roberts fick på ett fint skott.
Varney och Maynard hade sedan varsina chanser men uppenbarligen var det här ytterligare en av ”de där” matcherna när inget fungerade. Stor heder dock till våra två unga forwards som gjorde en heroisk arbetsinsats under 90 minuter. Varney hade en bra chans i den 67 minuten men Yeovils mittback lyckades få tårna på bollen och peta den till egen målvakt. Yeovil tvingades till ett byte då nämnde mittback lyckades skada sig i situationen. Bytet var tydligen något som distraherade hemmaspelarna så till den milda grad att man glömde bort att markera en fri Lee Morris som iskallt avslutade till 3-0 för Yeovil när spelet blåstes i gång.
Maynard och Roberts fick sen göra varsitt tröstmål och med 10 minuter kvar på klockan inleddes en desperat jakt på ett mål. Jack slängdes in i stället för O’Connor när Dario gick över till 4-3-3, men det hjälpte tyvärr inte. Dario beskrev de första tio minuterna som en ”horror show” efter matchen och man kan väl inte annat än att instämma. Han pratade även om en uppställning som ska ge trygghet i backlinjen. 8-0-2 någon?
