Introducing: Blogging Bubbles
Hur är det att älska ett lag som spelar i ett annat land? Hur är det att blöda vinrött och gråta ljusblått? Hur kommer det sig att en pôjk från Västergötland, bosatt i Stockholm, ägnar stora delar av sitt vakna dygn åt att tänka på en sliten stadsdel i London?
Jag vet. Och jag berättar.
Visst är det intressant att läsa om transfers, laguppställningar och ägarbyten. Visst vill man gärna spana in den senaste matchrapporten och se om skribenten varit lika klok som en själv i matchanalysen, eller om han - mer troligt - varit helt galet ute.
Men.
Det som är allra mest spännande, nästan lite tabu, är hur någon annan verkligen känner för sitt lag. Sånt som bara nördar vågar erkänna för andra nördar.
"Jag har lakan med Paul Koncheskys ansikte på" låter liksom lite olika i svärmors öron och de hos medsupportern på Dr Martens Stand. Så. Här får ni lätta på hänglåset, försiktigt lyfta på pärmen och kika in i min röd-blåa dagbok. Jag måste varna er - den är rå, naken och ocensurerad. Känslostormar utlovas.
