Blogging Bubbles I
0-6 mot freaki'n Reading. Och det var inte det värsta... 10 grams är tillbaka.
Första januari tvåtusensju.
Årets första dag. En ny, fräsch start för ett Hammers som nyårslovat min oroade själ en enkel seger mot Reading, och början på lyftet ur träsket.
Jag klickar mig in på whufc.com från Jonas dator - under julfirandet är jag i Falköping (världens centrum) och har inte tillgång till egen dator. Ser bra ut. 0-0 efter tio minuter och snubbel-Lee har redan missat ett bra läge kring Readings straffområde.
Jag tar Elin glatt i handen och åker till Italia. Jonas kör. Pizzan är god, farmor underhåller med gnäll om färdigmat och förutom att jag lyckas hälla ut Elins strips på golvet är allt frid och fröjd.
Tillbaka hos Jonas. På plats framför datorn. w-w-w.w-h-u-f-c-.c-o-m, klick. Sen chock. Jag uppdaterar sidan för att verkligen vara säker. Står det Reading 6 - West Ham 0? Näääeee... Klickar in på länken. Där står det igen.
"West Ham förlorade med 6-0 mot Reading!" Ropar jag till de två soffliggarna i rummet intill. Skratt.
Sen går det upp för mig - Shaun Newton sitter på bänken.
Jaja, DÅ är det ju inte så konstigt att vi förlorar mot Reading med tennissiffror. Om Clumsy Curbs bestämt sig för att ställa upp med Lee Bow-ojhärkomdetenbolljagtofflartillden-yer och sedan toppa det med Shaun "10 grams" Newton som backup, så klarnar bilden...
Jag ger Elin den klassiska minen av avgrundsdjup besvikelse, ser att hon förstår mig, och för en sekund lyckas jag nästan inbilla mig att 0-6 mot Reading inte betyder något.
* * *
Skäll! Idiotförklara! Hylla! Skriv kärleksbrev!
till
jesper.torstensson@student.lhs.se
