Krönika: Säsongen 2006/07 - ett enda långt lidande
West Ham har för någon timme sedan förlorat mot Aston Villa samtidigt som Wigan tog tre poäng. The Hammers närmar sig mer och mer läskligan och mörkret börjar lägga sig över East End. Det är en enorm skillnad på den här säsongen och den föregående.
Om förra säsongen kunde betraktas som ett enda långt glädjerus är den här säsongen ett enda långt lidande. Förra säsongen rådde det stabilitet i alla led och det fanns knappt ett enda orosmoln på den ljusblåa himlen. Lyxen som att kunna prioritera FA-cupen på våren istället för ligan har inte ens varit att tänka på den här säsongen. Som jag ser det finns det några fundamentala orsaker till att det har gått som det har gjort den här säsongen (naturligtvis tillkommer oflyt, tillfälligheter och andra små marginaler).
Skadorna
Under comebacksäsongen i Premier League hade West Ham knappt några skador alls. Det var några småskavanker då och då men man var inte i närheten av att ha samma skadelista som man har, och har haft, den här säsongen. The Hammers kunde allt som oftast ställa upp med samma startelva vilket gav trygghet och stabilitet inom truppen. Däremot har vi den här säsongen fått vänja oss vid att startelvorna sett väldigt annorlunda ut från match till match. Inte mindre än fjorton (!) olika mittbackskonstellationer har använts under säsongen så här långt. Den kanske viktigaste delen av laget har alltså inte haft någon kontinuitet alls. Förra säsongen var Gabbidon och Ferdinand härförare på den positionen och det rådde ett enormt lugn i de bakre leden.
Överhuvudtaget har vi inte haft någon kontinuitet i backlinjen och jag är övertygad om att just kontinuitet är otroligt viktigt inom idrott. Säsongen började dåligt redan innan några tävlingsmatcher hade spelats då Dean Ashton gick sönder. Jag är övertygad om att Dean hade fått sitt absoluta genombrott både i landslaget och i Premier League. Han gjorde en hel del mål på försäsongen och verkade riktigt laddad inför säsongen. Det går naturligtvis inte att sia om hur säsongen hade sett ut om Ashton hade fått vara frisk men vi hade garanterat varit en målfarlig anfallare rikare. Både Lucas Neill och Matthew Upson har varit tvugna att utgå under sina debuter för klubben - skadehelvetet fortsätter.
Omorganisationen i klubben
Övertagandet av klubben var en extremt utdragen process. I princip varje dag skrevs det ett antal artiklar om vem som hade det bästa utgångsläget för ett övertagande och olika köpesummor nämndes hela tiden. Jag är övertygad om att Eggert Magnusson är rätt man att ha som ägare av klubben, det har absolut ingenting med det att göra. Anledningen till att jag har med övertagandet som en orsak till den dåliga säsongen är helt enkelt att det skapade väldigt mycket oro i klubben. Man fick ingen arbetsro alls. När väl övertagandet var genomfört kom nästa stora orosskapande moment. Sparkningen av Alan Pardew må vara på begäran av vissa spelare men det skapade ändå mer turbulens i klubben.
När man ändå har ämnet turbulens uppe kan man inte undgå att nämna värvningen av de båda argentinarna. Frågan är om inte den affären har skälpt klubben mer än hjälpt. Samtidigt ska man ha i åtanke att argentinarna kom in under den värsta tänkbara perioden. Hade man anlänt under säsongen innan kanske det hade sett annorlunda ut. Å andra sidan hade inte den möjligheten funnits om inte Kia Joorabchian hade kommit i kontakt med klubben i samband med övertagandet. Att affären inte varit någon framgång rent sportsligt är det inget snack om, men när sedan Eggert uttalar sig om att han aldrig någonsin skulle göra en sådan deal så får det ju en att undra över den ekonomiska delen av affären. Hur som helst bör man väl också påpeka att Tevez varit helt okej i West Ham. Utan det oflyt som han haft hade han lätt varit noterad för ett antal mål vid det här laget.
Misslyckade nyförvärv
Under sommaren förstärkte Alan Pardew laget med Lee Bowyer, Jonathan Spector, Carlton Cole, Tyrone Mears, John Pantsil, George McCartney och Robert Green. Utöver dessa anlände också Marek Stech (ungdomsmålvakt), Javier Mascherano och Carlos Tevez på transferfönstrets stängningsdag. Det är väl i princip inget av dessa nyförvärv förutom Robert Green och Carlos Tevez som man kan ge godkänt. Bowyer har missat på tok för många klara målchanser och är dessutom skadad nu. Värvningen av Spector förstår jag mig inte alls på då jag tycker att han helt enkelt är för dålig för Premier League. Carlton Cole trodde man kanske skulle blomma ut den här säsongen, inte minst eftersom han gjorde mål redan i debuten mot Charlton. Resten är historia även om han har fått ett litet uppsving de senaste matcherna.
Mears, Pantsil och McCartney har alla varit misslyckade. Den sistnämnde har åtminstone fått spela och är väl den minst misslyckade av de tre. Varför Pantsil inte fått chansen under Curbishley är en gåta. Mears verkar inte vara Premier League-material. Robert Green har däremot varit duktig när han spelat och det är även här en gåta varför Curbs för tillfället låter Carroll stå istället för Green. Dessa nyförvärv kan jämföras med de året innan där exempelvis Konchesky, Gabbidon och Benayoun alla blev nyckelspelare och bidrog till den framgångsrika säsongen. Samtidigt kan nämnas att Konchesky och Benayoun (samt Gabbidon i en viss mån) inte varit i närheten av den form man uppvisade under fjolåret. Även andra spelare som exempelvis Ferdinand och Reo-Coker har inte nått upp till den standard man hade säsongen innan. Detta är givetvis också en bidragande orsak till detta misslyckande.
Dessa tre punkter förklarar som sagt inte allting. Enligt mig är dock detta stora orsaker till vårt utsatta tabelläge. Det är inte över ännu men nog börjar vi ana vart det här är på väg att leda...
Come on you Irons!
