Da capo.
Idag var det jämnt till slutminuterna som vanligt.
Arsenal: Lehmann // Hoyte, Toure, Djourou, Clichy // Walcott, Fabregas, Silva, Rosicky // Julio Baptista, Henry. Reserver: Almunia, Denilson, Flamini, Adebayor och Aliadiere.
Wigan: Kirkland // Hall, Boyce, Jackson, Baines // Taylor, Landzaat, Skoko, McCulloch // Heskey, Aghahowa Reserver: Filan, Kilbane, Valencia, Unsworth och Hæstad.
Har ni sett, va? Paul Jewell blandar och ger. Hall är tillbaka som högerback vilket innebär att Ryan Taylor tar position framför honom. Duger inte Cotterill, Adde eller Valencia som högermittfältare? Unsworth fick kicken från startelvan och Adde sitter på läktaren när Hæstad hamnade i truppen. Ingen anfallare finns bland reserverna.
Första halvlek:
Första fem minuterna fick Hoyte visa hur man gör inkast. Farligheterna i inledningen var Henrys inspel till Baptista som inte fick ordning på sig själv och boll. Walcott som var pigg i inledningen och tog sig fram på sin högerkant.Inläggen nådde inte fram riktigt. Wigan svarade med en boll i burgaveln och ett bra skott från Landzaat som beredde Lehmann vissa problem.
0-0 idag? Knappast, Arsenal spelar smart och rörligt men samtidigt lite förutsägbart.
Matchens hittills största möjlighet fick Henry när han bara kunde banka in bollen så som bara han kan. Henry behöver träna vänsterfoten eller byta jobb till straffskytt i rugby.
Efter första halvan av halvleken är alla Blue Brazilians glada att nollan hålls intakt. Henrys frispark blir det inget av och sedan hamnar han offside. Henry har kommit igång nu. Hjälp!
Dagens Boyce bestod i en missad rensning, Henry som stod bakom fattade ingenting. Tack och lov, bollen rullar utanför. Var är självförtroendet som Paul Jewell pratat om hela veckan?
Arsenal spelar skapligt stabilt i försvaret och friskt i anfallet. Lee McCulloch testar försvaret efter 30 minuter och nickar över ribban. Höjdbollar kan bli ett viktigt vapen i dagens anfallsspel. Tyvärr saknar vi Folan idag, han är en riktigt bra nickspecialist. Mitt i all hemmapress missar Arsenal att rensa ordentligt. En holländare vid namn Denny Landzaat visar efter ÅTTA månader varför han spelar i landslaget. Bollen hamnar perfekt i skottläge. Han skjuter så hårt han kan och Lehmann är chanslös. Skottet är från närmare 25 meter och Wigan tar en helt oförtjänt ledning.
Målet kom överraskande och Wenger hänger med huvudet. Arsenal tappar lite tempo och Wigan kunde med lite flyt peta in både en andra (Aghahowa) och en tredje (Heskey) boll. Alldeles innan pausvilan hade dock Henry kommit tillbaks till sin normala mentala form och var nära att kvittera men hans nick gick precis utanför. Halvtid 0-1, men Arsenal äger matchen.
Andra halvlek:
Med tanke på att Wigan är det lag i ligan som tappat flest ledningar så är det upplagt för Show Henry de kommande 45 minuterna. Kirkland lär få det hett om öronen. Det är upp till mittfältet att stoppa allt som kommer i deras väg. Lycka till.
Arsène Wenger vill tydligen att hans spelare skall satsa lite mer under andra halvlek. Rosicky kommer sent in i en tackling på Hall. Hade Hall haft mer muskler och kortare stubin skulle jag inte vilja heta Tomas Rosicky i det läget. Det stannade vid munhuggeri.
Wigans spelare spelar rätt tufft och är rätt hårda i närkamperna. Det fick Djourou erfara när han fick en armbåge i ansiktet. Wenger byter honom mot Adebayor. En försvarare ut och en anfallare in - handsken är kastad.
Heskey lurade Arsenals försvar och tar sig in i sidan av straffområdet, men hans lobb var för hög. Han verkar ha ordentligt med vilja att sätta en boll idag.
Arsenals hårda linje släppte lika fort som den kom. Istället började de spela fotboll igen på det sätt som de är bäst på. Baptista och Walcott tar sig båda in från höger och skjuter utanför. Walcott är en pigg rackare, det var kanske bra för hans utveckling att Svennis tog med honom till VM i somras.
Det såg oroväckande ut när Kirkland skadades (som vanligt, nästan), men han fortsätter matchen. Det ger ändå inga positiva vibbar när målvakten får sig en smäll.
Några hörnor för Arsenal blir resultatlösa. De kämpar och trycker på mot ett blått försvar som håller emot med lite tur. Arsenals spelare är nog inte vana att behöva stressa såhär på hemmaplan. Wenger byter ut Walcott och Hoyte mot Aladière och Flamini. Det känns som en försvagning, men de springer i alla fall med friska ben.
Likt Clichys straffsekvens i 55:e hade även Heskey möjlighet till en sådan när Flamini slänger sig runt axlarna på honom. Domaren heter Phil Dowd och han har inte läst regelbokens kapitel om straffsparkar. Det vet både Arsenal och Wigan sedan de möttes i ligacupsemifinalen förra säsongen. Han missade minst tre blåvita straffar den gången. Phil Dowd – försvarets bäste vän.
Tio minuter återstår av matchen när det kommer ett nytt inlägg från Arsenal, denna gången var Flamini nog offside, och Fitz Hall tycker att han skall bryta bollbanan. Det blir ett snyggt självmål. 1-1, lite klumpigt av Hall.
Fem minuter återstår av matchen när Baptistas inlägg möts av Rosicky som nickar in 2-1 utan obehag. Vem skulle markera Rosicky? Därom tvista de lärde.
Lite byten i Wigan på slutet gjorde varken till eller från. Matchen slutar med hemmaseger, men som alltid: avgörandet sker alltid i slutet på matchen när dessa lagen möts.
Grattis Arsenal, suck.
Epilog: Återigen gjorde Wigan ungefär vad man förväntade sig mot ett bra motstånd. Det kan sitta i bakhuvudet på vissa spelare, speciellt försvararna, att man kan inte slå en elefant. Idag var det nära igen och nästa gång lär inte Wenger komma undan. Av elefanterna har Wigan alltid spelat ganska jämnt med Arsenal och någorlunda hängt med Chelsea.
Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Härnäst väntar hängmatchen mot Watford borta.
Lite matchfakta: (Arsenal först)
Skott 11-8
Skott på 3-2
Hörnor 10-1
Bollinnehav 44-56
Publik 60049
: /
