Äntligen har Colin Todd fått foten!
De tråkiga nyheterna har haglat över Bradford City under en tid, men idag bryts trenden med en god nyhet. Colin Todd får kicken!
Och vad skall man då säga om Colin Todds tid i Bradford City? Han kom in som sidekick till Bryan Robson när Nicky Law fått sparken i november 2003, och när det inte gick vägen för dessa herrar med uppdraget att hålla kvar Bantams i Division 1 var Todd den som stannade kvar, medan Robson istället flyttade till WBA.
Ledare och spelare som stannar kvar vid en degradering brukar oftast uppskattas. Undantaget är givetvis om de anses bära stor skuld i degraderingen. Men 2004 blev Colin Todd det givna valet för klubbledningen när en ny förstetränare skulle utses. Och visst kändes det lovande att han då redan arbetat ett drygt halvår med truppen. Inte heller ansågs han av förståeliga skäl bara någon större skuld i degraderingen.
2004/2005 blev till en början en riktigt bra säsong, och i oktober toppade Luton och Bantams tabellen på varsin direktplats. Vi behöver inte tillägga vilket lag som lyckades stanna i toppen.
Elfteplatsen den säsongen sågs som positiv för klubben, som varit i allvarlig gungning under sommaren 2004, med ett konkurshot hängande över sig.
Elfteplatsen 2005/2006 togs inte emot med samma entusiasm. Snarare ansåg många supportrar att man borde ha kunnat gå några steg framåt, eftersom förutsättningar skapades 04/05. Men Bantams stod still.
Under 2006/2007 har Colin Todd spårat ur. En snygg inledning av serien, där vi låg stabilt på Play Off-plats efter 12 matcher följdes av en oförklarlig svacka med 2 poäng på 7 matcher. Då Todd och Rhodes uttalat innan säsongen att Play Off var ett rimligt mål sett till truppens kvalitet, var det få som accepterade att laget nu höll på att spela bort Play Off-chanserna under ett tidigt skede av säsongen.
Någonting måste ha hänt under säsongens gång, som fått ett lovande gäng att spela sämre. Det är tränarens arbete att hålla stämningen uppe i spelartruppen, men istället spred Todd konstiga kommentarer som bottnade i åsikten att han själv inte bar någon skuld till formsvackan. I den sista av sju vinstlösa seriematcher svarade Dean Windass för en oförklarligt korkad och rå tackling på en Bournemouthspelare. Det var alltså helt uppenbart att något inte stod rätt till med stämningen i laget...
Den 5:e december kom en efterlängtad seger mot Leyton Orient, men vi hade mycket flyt som vann den matchen. Den dåliga trenden var med andra ord inte bruten.
Inför bortamatchen mot Port Vale den 6:e januari tydde några kommentarer från Julian Rhodes på att tålamodet med Todd var på väg att ta slut. Emellertid vann Bantams den matchen med 1-0, och Todd kunde pusta ut. Och han tycktes verkligen vara mest bekymrad över sitt eget öde. Han verkade angelägen om att få vara kvar hur det än såg ut på planen. Det var ju aldrig hans fel att vi sällan vann matcher. Bradford Citys öde tycktes inte vara så intressant längre.
När en ny segerlös svit på fem matcher inletts efter mötet med Port Vale, tog Rhodes tålamod slut. 0-1 mot Gillingham på Priestfield blev Todds sista match. Resultatet vittnar inte om vilken katastrofalt usel insats Bantams stod för.
1-10 i hörnor...
3-21 i skott...
Avståndet till nedflyttningsplats minskat till tre poäng...
Detta blev uppenbarligen droppen som fick Julian Rhodes bägare att rinna över, och DET TACKAR VI FÖR! Nu blir David Wetherall caretaking manager tills en ny manager kan utses.
Det mesta talar för att spelarna kommer att lyfta sig själva efter Todds nödvändiga sorti. Och det behövs verkligen, eftersom vi nu är jagade av Bournemouth och c:o.
Det kommer att blåsa upp till storm, men våra chanser att reda ut den ökade just, och det är jag OÄNDLIGT GLAD FÖR!
KEEP ON FIGHTING, BANTAMS!!!
