Millmoor - Ett klockrent debacel...
Rotherham United - Bradford City 4-1 (1-0)
Det var olämpligt att låta tuppen skriva den här gången...
Äh...vad fan skall man säga egentligen. Delroy Facey ger Rotherham ledningen och oss en katastrofstart i fjärde minuten. Sedan lyckas vi efter en dålig första halvlek skaffa oss mer att säga till om i den andra halvleken, vilket resulterade i en kvittering av Omar Daley i 54:e minuten.
Matchen står sedan och väger, bland annat har vi ett av flera (!) bortdömda mål under perioden det står 1-1. Sedan gör Ricketts en pinsam målvaktstavla som leder till nytt underläge i 66:e minuten. Martin Woods var namnet på målskytten.
När det gäller att stå upp rasar Bantams ihop som ett korthus istället. Wethers har inte tagit ut sig själv ens på bänken, och Simon Ainge får hård kritik av radiokommentatorerna. Matchen avgörs i 72:a minuten då Facey nätar för andra gången denna dystra eftermiddag. Sedan blir även Woods tvåmålsskytt med två minuter kvar av ordinarietid och förödmjukningen är ett faktum.
Vi har förlorat med siffrorna 4-1 mot ett brödgäng som agerat strykpojk i så många matcher på senare tid att även ett oavgjort resultat hade känts som en vinst för dom i detta läget.
Risken är överhängande: Vi slog inte Brentford hemma, och åkte på stryk mot Rotherham. Något som kan förvandla oss till resesällskap på deras resa ner i fjärdedivisionen.
Rotherham vet att dom kommer att torska i maj. Millmoor kommer inte att se sitt lag resa sig likt Fågel Fenix. Det här var bara ett tillfälligt krokben ämnat att få med sig ett annat Yorkshirelag ner i dyn. Skulle inte förvåna mig om man samlat extra kraft just för den här matchen.
För oss spelar det ingen roll, vi skall slå Millers oavsett om dom nu samlar kraft eller ej. In i skamvrån nu, och kom sedan ut med stålnerver och hårt fokus på derbyt mot Huddersfield.
Vi vill fanemej inte se någon plattmatch på Galpharm Stadium, den saken är JÄVLIGT klar. Nu är det på liv och död för resten av säsongen...
