Tidernas värsta...
En säsong som denna när allt går fel känns det ibland skönt att grotta ner sig i något ännu mer bedrövligt. På forumet dök det idag upp en tidernas ”worst of” elva för West Ham vilket gjorde mig inspirerad. Något det ska erkännas att det var ett tag sen jag blev vad det gällde att producera material om the Hammers.
Logga gärna in på forumet och gör som Söderlund, skriv din egen mardrömselva. Min får utgå från de spelare som har lirat för klubben under de år jag följt den. Jag hade av någon anledning lite klurigt att hitta mittfältare så det får bli en 4-3-3 uppställning utan mittfältare på bänken och med en kille i elvan som aldrig varken startat eller hoppat in för klubben. Han är dock given med tanke på omständigheterna runt hans in- och uttåg i/ur klubben.
Målvakt: Sasa Ilic – Jugoslavisk landslagsmålis som kom till klubben på lån från Charlton då Hislop bröt benet och Bywater ansågs vara för ung. Drällde in 4 mot Everton och fick sen aldrig mer stå för klubben.
Back: Gary Charles – Engelsk landslagshögerback (en landskamp) som köptes från Benfica för £1,2 miljoner. Redknapp skrev ett fyraårskontrakt med killen som spelade sammanlagt sex matcher och under tiden i klubben han med att bli fullfjädrad alkoholist. Köptes ut eller avslutade sitt kontrakt 2002 (efter tre av fyra år på kontraktet).
Back: Gary Breen – Spelade strålande i VM 2002 för sitt Irland. Det ryktades om att Barcelona var intresserade men det var West Ham med Glenn Roeder i spetsen som vann dragkampen om den ”fria agenten”. ”Världsback” som var en starkt bidragande orsak till nedflyttningen trots att han bara fick 9 matcher.
Back: Hayden Foxe – Australiensare som av Harry utnämndes till det vita svaret på Rio Ferdinand när han kontrakterades. Det tog åtta månader av hausse för att hans arbetstillstånd skulle bli klart och i takt med säsongens dåliga resultat höjdes väl förväntningarna. De motsvarades aldrig och han blev mest känd för att ha kissat i en blomkruka i baren på en julfest senare samma år (2001).
Back: Rigobert Song – Köptes för Rio-pengarna från Liverpool. Bedrövlig spelare utan den minsta känsla för försvarsspel. Mest känd som den yngste spelaren genom tiderna att bli utvisad i en VM-turnering. Skeppades vidare på lån till Köln efter alldeles för lång tid på Upton Park (ett år eller något sånt).
Mittfält: Joey Beauchamp – Spelade aldrig en enda match i tävlingssammanhang för West Ham men betecknas ändå som en av de värsta värvningarna genom tiderna i klubben. Köptes för £850 000 från Oxford men vägrade flytta från flickvän och mamma och upptäckte omedelbart att de nästan tio milen enkel resa till träningen var lite för många för att det skulle vara trevligt att pendla. Byttes mot Swindons (det låg närmare hemmet) försvarare Adrian Whitbread plus pengar.
Mittfält: Paulo Futre – Världsartist som kom på fri transfer från Milan. Det finns många historier om Futre och hans månader på Chadwell Heath men en av dem är hur han brukade dyka upp på träningsanläggningen i en vit limousin med cigarr i mungipan. Det sägs också att han fick köpa loss tröja 10 från Moncur för en weekend i hans lyxvilla i Spanien… Visade ibland upp varför klubbar under hans karriär slantat upp närapå £20 miljoner sammanlagt för honom, men det var alldeles för sällan. Dåliga knän och allmänt dålig kondition gjorde att Futre bestämde sig för (övertalades kanske?) att avsluta sitt kontrakt med West Ham redan samma höst.
Mittfält: Don Hutchison – Två sejourer i klubben, båda gångerna som det dyraste nyförvärvet dittills för the Hammers. Första gången gjorde han det väl med nöd och näppe okej men det andra tillfället blev en katastrof. Efter att ha röstats fram till säsongens spelare i Sunderland kom han aldrig till sin rätt i West Ham. Efter en halv säsong rök korsbandet och därefter kom han aldrig upp ens i närheten av den kapacitet som gjorde att klubben pungade ut med dryga £5 miljoner för honom.
Forward: Marco Boogers – West Hams svar på Hammarbys videojuggar. Boogers plockades till West Ham, för £1 miljon, av den gode Harry som hade sett honom i en ”best of” video. Han trodde också att Marco hade utsetts till Holländska ligans tredje bästa spelare den gångna säsongen bara för att besviket upptäcka att det var tredje bästa spelare i Sparta Rotterdam han hade utsetts till, en viss skillnad. Boogers spelade fyra matcher, fick ett psykiskt sammanbrott och flyttade tillbaks till Holland. Under många år gick ryktet att någon i West Ham hade sökt upp honom i Holland bara för att upptäcka att snubben brutit ihop så totalt att han bosatt sig i en husvagn på en camping i Holland, något som det tyvärr inte (visst är det tyvärr, för nog är det en lite rolig historia) låg någon sanning i.
Forward: Titi Camara – Stor, överviktig forward som tillsammans med Song inhandlades från Liverpool för pengar inhöstade i Rio-dealen. Hade gjort hyfsat ifrån sig emellanåt i Liverpool men var helt usel i the Hammers. Rykten i kulisserna säger att Harry fick bra betalt för båda dessa övergångar, något som naturligtvis är obekräftat… Camara dränerade klubben på pengar och gjorde så sent som ifjol (har jag för mig) ett försök att stämma West Ham för kontraktsbrott. Något som med tanke på hans egna bedrövliga kondition känns som ett hån, vilket det naturligtvis också var.
Forward: Davor Suker – Världsforward som spelade på de stora arenorna. Kom till West Ham efter en säsong då han gjorde åtta mål på 22 matcher i Arsenal. Fick furstligt betalt i the Hammers, det sägs att han i lön ensam kostade allt det man tjänade en säsong på att ha byggt ut Doctor Martens stand. Ett kostsamt drag av Redknapp för en spelare som gjorde tre mål på 13 matcher för klubben. Fruktansvärt kostsam.
Reserv: Neill Mellor – Bedrövlig championshipspelare inlånad från Liverpool där han gjorde omåttliga mängder mål i reservlaget. En vit fattigmansvariant av Emile Heskey som plockades upp på en bensinstation på väg till första seriematchen för säsongen. Fick spela från start och var precis värdelös. Den petade, och mycket missnöjde, David Connolly bytte av honom i andra halvlek och satte segerbollen mot Preston.
Reserv: Vladimir Labant – Ytterback och frisparksspecialist som Roeder skrev kontrakt med 2002. Hade Champions League rutin men lyckades ändå inte peta Nigel Winterburn som då hade kommit upp i en ansenlig ålder och blivit extremt långsam. Var i klubben en halv säsong och lånades sedan ut tillbaks där han kom från, Sparta Prag.
Reserv: Ragnvald Soma – Norsk u-21 landslagsspelare som också kom till klubben strax efter försäljningen av Rio Ferdinand. Övertygade aldrig och fick bara göra nio matcher, den sista i 1-7 förlusten mot Blackburn i oktober 2001.
Reserv: Florin Raducioiu – Storstjärna inhandlad från Spanien. Den dittills dyraste spelaren (1996; £2,4 miljoner) Fick direkt problem med det fysiska engelska spelet och gillade väl inte vädret heller. Spiken i kistan och droppen som fick bägaren att rinna över var Florins val att inte dyka upp till omspelet i ligacupen mot Stockport trots att han var uttagen. Redknapp var inte helt nöjd då det senare rapporterades att han valt en shoppingrunda med frun i de västra (finare) delarna av London. Skeppades sedan snabbt vidare tillbaks till Spanien.
Reserv: Svetoslav Todorov – Ung, vindsnabb lättviktare utan fysik nog att slå sig in i det tuffa Premier League, åtminstone inte i West Ham. Köptes för Rio-pengar (pengar som ni märker i princip förskingrades), £500 000, och gjorde 17 matcher och två mål. Flyttade efter Harry till Pompey där han gjorde succé på en nivå han klarade av. Var med och sköt upp klubben i Premier League och kanske hade han den gången hållit för spel där? Tyvärr fick han aldrig chansen att visa det då han skadade sitt knä allvarligt och sedan aldrig kommit tillbaks till gammal god form.
