Coventry fyller fem år på Svenskafans
I dagarna passade Coventrys sida på Svenskafans.com på att fylla fem år.
Det är nu fem år sedan som Coventrys sida på Svenskfans såg dagens ljus.
Den 25/3 2002 skapades The New SkyBlue Telegraph i svallvågorna efter klubbens degradering och den officiella Skandinaviska Supportklubbens nedläggning.
Vi ville skapa en plats där svenska och nordiska Coventryfans kunde träffas och diskutera laget.
Trots att fem år har gått som har sidan inte slagit igenom riktigt på allvar.
Vi har en trogen läsarskara och forumsbesökare men att vi inte vuxit mer får helt och hållet skyllas på den totalt uteblivna sportsliga framgången.
Inte trodde vi i våra värsta mardrömmar att Coventry skulle inta samma position som lindansare år efter år i serien UNDER Premier League, men med några få undantag så har så varit fallet.
Att dessa fem åren inte gått som någon i eller runt klubben hoppats, bevisas inte minst av den tränarcirkus klubben haft.
När vi startade sidan hette klubbens manager Roland Nilsson.
Via Gary McAllister, Eric Black, Peter Reid, Adrian Heath, Micky Adams, Adrian Heath igen så är vi nu framme vid Iain Dowie. Sju tränare på 5 år alltså...
Har det varit turbulent på tränarfronten så har det varit minst likadant på spelarfronten. Ingen orkar räkna, men jag skulle tro att Coventry i runda slängar använt upp emot 150 spelare under dessa fem år. Jag vågar mig även på ett uttalande om att flopparna har vunnit en utklassningsseger över topparna när det gäller spelare som kommit och gått och bestått.
Namn som Keith O´Neill, Vincente Engonga, Fabien Debec, "Reggae Boy" Onandi Lowe, Yasid Mansouri, Graham Barrett, Scott Shearer, Cristian Yulu och Steve Walsh kommer för evigt att ge alla Skyblues-fans något mörkt i blicken.
Ljuspunkterna har varit få men djupdykningarna har stått som spön i backen. Medan man kan använda ena handens fingrar för att räkna upp höjdpunkterna, så tvingas man ta samtliga av kroppens alla ben till hjälp för att räkna upp tråkigheterna.
Vi börjar dock med höjdpunkterna:
1. 30/4 2005
Coventry spelar sin sista match på Highfield Road efter 106 år där. Matchen är av ödeskarraktär och Coventry är piskade att vinna för att inte riskera att åka ur.
På ett soldränkt Highfield leker Coventry fotboll och krossar Derby med 6-2.
Matchrapporten hittar du HÄR.
Kolla in bilder från dagen HÄR och HÄR
2. Uppryckningen under Eric Black
Coventry chockar fotbollsvärlden med att börja spela RIKTIGT attraktiv fotboll och målen öser in. Läs mer under bottennappen...
3. Våren 2006
Efter nyår hittar Micky Adams och Coventry rätt. Stern John och Gary McSheffrey bildar ett av de brittiska öarnas vassaste anfallspar och Coventry är på vippen att nå playoffs. På de 19 seriematcherna efter årsskiftet så vinner Coventry 10, spelar oavgjort i 4 och förlorar blott 5 matcher. .
4. Uppryckningen under Iain Dowie
Coventry, under Adams ledning, inleder säsongen hyfsat och hakar inledningsvis på i toppen. Efter jul havererar allting och laget tar bara 1 seger på 11 matcher. Detta leder till att Adams får gå och in kommer Iain Dowie. Coventry spelar 6 matcher utan förlust och grundlägger det nya kontraktet.
5. Gary McSheffrey
Lagets i särklass mest lysande stjärna under dessa fem år. Framröstade av våra läsare som Player of the year de senaste tre åren. En spelare som gör mål på alla möjliga situationer. Såldes tragiskt nog under inledningen av denna säsongen till ligakollegan och rivalen Birmingham. Ett slag i ansiktet på fansen som lurats att tro att klubben verkligen skulle hålla sitt ord och satsa mot Premier League.
Bottennappen:
1. Coventry sparkar Eric Black
I hård konkurrens utser jag denna händelse som den mest tragiska under våra fem år.
Eric Black, assistarande coach under Gary McAllister får ta över laget när McAllister tvingas lämna in efter att hans fru blivit allvarligt sjuk. McAllister blev aldrig den succé som coach som många hoppas och Coventry är ett bottenlag när Black tar över.
Black inleder med en 6-1 seger över Walsall borta och även om han inte kan förhindra den obligatoriska pinsamma utslagningen ur FA-Cupen mot motstånd från lägre divisioner, så får vi se segrar som 3-0 mot Wimbledon, 4-1 mot Preston, 4-0 mot Burnley, 4-0 mot Millwall och 5-2 mot Gillingham innan Black skandalöst får sparken och ersätts av Peter Reid. Ett riktigt lågvattenmärke.
2. Peter Reid
Ingen ville ha honom, ändå kom han. 8 månader senare var han borta och Coventry var åter ett trist bottenlag.
3. Jojar S. Dhinsa
I en tid då alla snackade Chelski och Abramovich så dök en herre vid namn Jojar S Dhinsa upp i Coventrykretsarna. Dhinsa hade tydligen utsetts till "Asian Newcomer of the Year vid 2004 års Asian Business Awards". Rykten gick om att han var en slipad affärsman, uppväxt i Coventry och med massor av pengar i fickan. Han ville ta över Coventry och styrelsen med Mike McGinnity i spetsen rasade. Dhinsa bjöd på frukostmöten där han deklarerade sina planer om ett övertagande och svarade personligen på email fem minuter efter att man skickat dem. Men något konkret bud kom aldrig och när Coventry Evening Telegraph sökte upp Dhinsa visade det sig att han satt i ett kontor inte mycket större än en städskrubb...
4. FA-Cupen
2003: Rochdale
2004: Colchester
2005: Newcastle
2006: Middlesbrough
2007: Bristol City
Där har ni klubbarna som givit Coventry respass ur FA-Cupen sedan vår tillkomst. Newcastle och Middlesbrough är inte mycket att säga om men Rochdale, Colchester och Bristol City låg alla vid matchernas tidpunkt i lägre divisioner. Rochdale var ett bottenlag i League two...
5. Logo-bytet
Runt nyår 2005 utbröt en ny storm runt klubben. I och med flytten till Ricoh tog man det här med "ny era" lite för långt och beslöt att byta ut klubbens klassiska logga mot en styggelse som såg ut som något ett litet barn hade skapat i "Paint".
Fans och media blev totalt vansinniga och upprop MOT den nya loggan uppstod. Coventry Evening Telegraph och deras nätupplaga, iccoventry.com kallade skapelsen ett ohyggligt åbäke och tre dagar senare var den gamla loggan tillbaka.
###
Under de fem år som gått är det jag -Mattias och Lars Olsson som varit med hela vägen. Till denna säsong fick vi ovärderlig hjälp och avlastning av Janne Wennerstrand och frågan är om sidan levt att bli fem år om det inte varit för Jannes insats denna säsongen?
Den uteblivna sportsliga framgången har tillsammans med den ständiga turbulensen och återkommande utrensningen av spelare bidragit till att orken varit på väg att ta slut.
Jag vidhåller att vi som har Coventry som favoritlag, var de som stod längst bak i kön när Gud Fader delades ut favoritlag och sällan är det mer berättigast att säga att det är Fansen som ÄR klubben, än i fallet Coventry City.
I år är det 20 år sedan klubbens stoltaste ögonblick, FA Cup-segern 1987.
Sedan dess har vi varit dömda till ett liv i mörker, naturligtvis med en del ljusglimtar men tyvärr alltför få.
Jag hoppas på ett break för alla som älskar klubben inom en snar framtid, för ingen förtjänar det mer än vi.
