Birmingham - Newcastle
0 - 0

Uddlöst Spurs föll mot Chelsea

Jag hade målat upp en bild av att Tottenhams chans i påskaftonens möte mot Chelsea låg i en stormande inledning. Att man skulle kunna få in en eller två bollar under första halvlek och sen hoppas att man skulle orka hålla det matchen ut. Jag såg framför mig hur ett taggat och hungrigt Spurs skulle äntra planen med en fartfylld offensiv. När jag en kvart innan avspark fick se laguppställningen visste jag att mitt tänkta scenario inte skulle bli verklighet.

Martin Jol vaskade om ordentligt nämligen och alla lagdelar dränerades kreativt. I backlinjen vilades vänsterbacken YP Lee, Jol ersatte honom med Pascal Chimbonda, till vardags högerback och på den platsen fick Paul Stalteri kliva in. Redan där hade vi förlorat mycket anfallskraft, dels genom att Lee inte var med, men också för att Chimbondas högerfot inte på någotvis kände sig hemma på fel kant. På mittfältet saknades Didier Zokoras trygga spel något grymt och ersättaren Teemu Tainio gjorde en blek figur. Aaron Lennons magi saknar man alltid när han inte är med, men Ghaly kan också vara kreativ emellanåt och har fungerat mot Chelsea förr. Tyvärr lyckades han inte göra något större intryck den här gången. Att byta ut bägge anfallarna... nej förlåt, att vila bägge anfallarna var dock för mig det största tecknet på hur Martin Jol prioriterade den här matchen och att det inte skulle bli tal om någon fartfylld offensiv.

Defensivt Spurs
Matchen började också mycket riktigt med ett kraftigt tryck från ett betydligt mer taggat Chelsea och de första tjugo minuterna ska Tottenham vara glada över att överleva utan mål i baken. Efter det lyckades laget sätta sig ganska bra och Tottenhams spel handlade om att hamna rätt i positionerna och täppa till ytorna och man gjorde det bra. Allt annat än champagne-fotboll, men även om Chelsea hade ett spelmässigt övertag handlade det mest om halvchanser från utanför straffområdet. Tio minuter innan halvtidsvilan hade de dock en kort period med hårt tryck och både Lampard och Carvalho var ytterst nära att måla.

Händelserik inledning på andra halvlek
Andra halvlek började mer lovande och bara några minuter in i matchen bjöds vi på egyptiska delikatesser som sånär resulterade i bortaledning. Ghaly gjorde en delikat nickframspelning till Mido som nickade mot mål, men Peter Cech visade vad han är gjord av och kunde mota den pärlan i grind. Eventuella hopp om Tottenhamledning grusades dock i den 52:a minuten då planens bästa spelare, Ricardo Carvalho, drog på en strumprullare långt utifrån och som letade sig in bakom Paul Robinson. Ett mål som såg otroligt billigt ut och som jag är nära att rubricera som en målvaktstavla, även om Rocha agerade lite märkligt och först såg ut att blocka skottet. Strax efteråt revancherade sig Robbo dock genom att med en kanonräddning förhindra Kalou från att fördubbla ledningen.

En måttlig slutoffensiv
Med ett måls underläge tilläts Spurs föra mer av spelet och gjorde ett halvhjärtat försök att komma ikapp. I 64:e minuten fick Tainio kliva av planen och in klev den nye kelgrisen, 17-årige Adel Taarabt. Ett byte som omedelbart höll på att ge resultat då den hungrige unge fransmannen höll på att göra 1-1 på ett mycket bra skott från distans. Cech var dock, till skillnad från Robinson tidigare, med på noterna och det blev bara en resultatlös hörna av det hela. Nu började Tottenham etablera ett, visserligen måttligt, men ändå ett tryck och i slutet av matchen byttes även Zokora och Dimitar Berbatov in. Den stora chansen kom i den 82:a minuten då Zokora satte en frispark på Berbatovs panna, men Cech gjorde sin för kvällen tredje högkvalificerade räddning. Efter det orkade inte Tottenham mer och i ärlighetens namn var det närmare 2-0 än 1-1.

Med siktet på UEFA-cupen
Det råder ingen tvekan om att den här matchen var av prioritet 2 för Martin Jol och jag kan garantera att vi har en starkare uppställning i veckan som kommer mot Sevilla. Jag är besviken över det och hade väldigt gärna sett ifall vi hade kunnat störa Chelsea med rätt tändning och starkast möjliga lag. Kanske hade vi förlorat ändå, för Chelsea gjorde inte mer än vad de behövde igår, men hade vi vunnit hade det kunna täta till kampen i ligan ordentligt, speciellt eftersom Arsenal sensationellt förlorade hemma mot West Ham. Kanske var det klokt att spara laget inför returen mot Sevilla i UEFA-cupen, men det var allt annat än "To dare is to do!".