Inför Derby County – Coventry
Visst ska väl ett serieledande lag kunna betvinga ett lag från undre seriehalvan med usel bortaform?
77 poäng mot 52 poäng, eller annorlunda uttryckt, ett topplag mot ett lag i ingenmansland. Ett lag som får tillbaka en av seriens bästa målskyttar mot ett lag som inte har någon profilerad målskytt, ett lag som brukar vinna på sin hemmaplan mot ett lag som inte vunnit på bortaplan på ett dussin matcher. Se där förutsättningarna inför dagens match på Pride Park mellan Derby County och Coventry. Ovan uppräknade faktorer talar samtliga till Derbys fördel, men vågar vi hoppas på att det räcker till seger?
Det känns som om en seger är nödvändig för att på allvar kunna vara med i konkurrensen om en plats som med automatik ger uppflyttning till Premier League. Man måste plocka trepoängare på hemmaplan mot lag från undre tabellhalvan. Detta blir i Derbys fall extra viktigt då man misslyckats med att ta ett enda poäng mot de två konkurrenterna i toppstriden trots fyra försök under säsongen.
Även om tre poäng inhämtas mot Coventry så börjar jag mer och mer luta åt att uppflyttningsdramat inte kommer att avgöras förrän i serieepilogen den 6 maj.
Historik och statistik
Coventry City FC bildades 1883 och har hunnit besöka Derby 33 gånger genom årens lopp. Första ligamötet klubbarna emellan skedde i november 1921 då Derby vann med 1-0. Coventry har på bortaplan endast mäktat med att besegra dagens värdar sju gånger. Hela nitton gånger har man förlorat. De senaste åren har dock Derby haft svårt att upprätthålla sin fina statistik mot Coventry. Två oavgjorda samt en förlust är de skrala resultaten de tre senaste mötena på Pride Park.
Derbys hemmaform är sedan årsskiftet hyfsat bra.. Sju matcher har spelats, fyra har vunnits, två slutat oavgjort och en förlorats. Att målskillnaden på dessa matcher är fina 13-7 förklaras främst av att Colchester härförleden kördes över med 5-1.
Coventrys bortaform är riktigt usel. Av de senaste sju matcherna har fem förlorats och endast i två har man nått oavgjort. Målskillnaden å dessa matcher är 3-14.
Läget hos våra motståndare
Den 17 januari i år, nästan på dagen två år efter att Micky Adams utnämndes till manager för Coventry, fick han sparken av klubbledningen. Detta var följden av en bedrövlig månad med fem förluster på sex ligamatcher, toppat av förlust dagen innan mot Bristol City i FA-cupen. Detta gör att Derby nu ställs mot ett Coventry som leds av Iain Dowie. Sedan han tillträdde har man stabiliserat skutan vilket fyra segrar och två oavgjorda på de åtta senaste matcherna visar.
Coventry gör inte många mål. Faktum är att man med 43 gjorda är tredje sämst på detta område i serien. I januari värvades maltesen Michael Mifsud från norska Lilleström för att råda bot på måltorkan. Hittills har han bara mäktat med två mål på åtta starter och sex inhopp men är ändå Coventrysupportrarnas favoritanfallare.Han kompletteras av antingen den ofta spektakuläre, men ack så ineffektive, Leon McKenzie eller Dale Adebola.
Jay Tabb har i helgen nominerats till en av kandidaterna till att bli månadens spelare för mars. Mittfältaren gör sin första säsong i Coventry och har gjort det bra. En annan mittfältare i Coventry är Khalilou Fadiga. Senegalesen gjorde en kort låneperiod i Derby för ett och ett halvt år sedan och gjorde det ganska bra. Vi får hoppas att han inte gör som ett annat lån med Coventryanknytning gjort, dvs mål likt Stern John. Den sistnämnde är skönt nog såld till Sunderland så vi slipper detta spöke…
Läget i Derby inför matchen
The Big Man is back! Det känns härligt att kunna konstatera att Steve Howard nu är tillbaka i laget efter sin två matcher låååånga avstängning. Hans ersättare i dessa två matcher, Jon Macken, må jobba hårt och springa mycket men han är inte farlig för motståndarna. Han tycks helt enkelt inte ha målskyttet i sig.
Det har däremot Steve Howard. 16 ligamål är hans facit så här långt och jag blir inte alls förvånad om han på de fem återstående matcherna kommer att nå upp till ett helt tjog. Howards styrka är dock lika mycket hans betydelse i uppbyggnadsfasen av ett anfall. Han har en extraordinär förmåga att suga åt sig bollen för att resten av laget ska få några extra sekunder på sig att lyfta 30-40 meter.
Han är också mycket bra på att med kombinationen stark kropp och bra timing vinna i stort sett alla nickdueller vilket förstås är nyttigt för laget, må det vara en skarvning till en medspelare ute på planen eller vid en målchans inne i straffområdet. Kan då Howard nå upp till full styrka efter att inte ha tävlingsspelat sedan den 17:e mars och dessutom under den tiden blivit pappa för andra gången? Ja, man får ju hoppas att han vid så mogen ålder som varandes snart 31 har lärt sig vad som ska till för att kunna tagga upp sig till stridbart skick. Bättre än hans ersättare Macken kommer det i alla fall att bli…
Vilka som ska förse Howard med bollar är inte helt lätt att sia om. Det finns en uppsjö mittfältare och anfallare i truppen och med en match för bara tre dagar sedan kan manager Billy Davies frestas att prova nya fräscha ben. Jag kan tänka mig att Morten Bisgaard och Arturo Lupoli kan komma ifråga som yttermittfältare istället för Gary Teale, Darren Currie och Craig Fagan. Alla dessa fem var involverade i Leicestermatchen, de två sistnämnda från start.
Som innermittfältare finns i praktiken att välja på startmännen från i fredags, Giles Barnes, Matt Oakley och David Jones, samt den från supporterhåll ständigt efterfrågade Seth Johnson. Stephen Pearson är möjligen friskförklarad nu, men hans långa skadeuppehåll gör att han knappast kan förvänta sig en plats i startelvan.
Giles Barnes har en mycket bra dryg månad bakom sig men om Davies håller fast vid sina tankar om när den lovande tonåringen är som bäst så skulle det inte förvåna om han placeras på bänken. Davies ansåg i alla fall tidigare att Barnes spelar bäst när han är förbannad och bästa sättet att få honom på detta humör är förstås att placera honom på bänken. Jag hoppas dock verkligen att Davies inte försöker sig på ett sådant tveksamt psykologiserande laguttagningskriterium utan låter Barnes vara med från start.
Matt Oakley har rönt uppskattning på sistone som en mittfältare som får gjort saker och ting effektivt utan stora åthävor. Hans plats torde vara ohotad för närvarande. David Jones haltade ut med kvarten kvar av Leicestermatchen och detta ligger honom möjligen i fatet nu. Kanske är det läge att reintroducera Seth Johnson för att addera lite kallt stål på mittfältet? Låt Oakley stå för passningarna och Barnes för genombrotten och rollen som spelförstörare är då vikt åt Sethlad.
Tre fjärdedelar av försvaret känns tämligen säkert. Det är svårt att se vad som skulle få Davies att dela på mittbacksparet Dean Leacock/Darren Moore då dessa hyfsat kompletterar varandra. Och det klart, alternativen lyser ju, med Davies goda minne, också med sin frånvaro. Förmodligen får Jay McEveley fortsatt förtroende på vänsterbacken även om han, precis som sin konkurrent om denna plats, Mo Camara, lider av vissa tveksamheter i det defensiva positionstänkandet.
Frågetecknet gällande backlinjen gäller besättningen av rollen som högerback. Tyrone Mears har getts förtroendet på denna plats de tre senaste matcherna trots att Marc Edworthy varit stridsduglig. Eddie har dock fått nöja sig med en plats i kulisserna. Kanske har detta dock varit ett fall av kallt beräknande från Davies sida då Edworthy haft, och har, nio gula kort hängande över sig och därmed riskerat två matchers avstängning. Nu har datumgränsen för sådan lång avstängning vid tio uppnådda gula kort passerats vilket kanske gör att Davies är frestad att plocka in den gamle igen.
Att Stephen Bywater får förtroendet mellan stolparna är självklart.
Förmodad startuppställning (4-5-1)
Bywater
Mears
Leacock
Moore
McEveley
Bisgaard
Barnes
Oakley (K)
S. Johnson
Lupoli
Howard
Avbytare:
Edworthy
Jones
Currie
Fagan
Grant
Tipset
Coventrys usla form på bortaplan håller förmodligen i sig resten av säsongen. Jag tror att Derby har ett sådant starkt manskap att man klarar av att kämpa ned gästerna. Vad sägs om en 2-målsvinst efter mål av Barnes och Bisgaard?
