Medioker inledning grusade europadrömmarna
Det var upplagt för fest på White Hart Lane igår. Liksom båda lagens fans hade proklamerat fredens budskap för att ställa allt tillrätta efter debaklet i Sevilla, skulle nu Tottenham Hotspur efter orättfärdiga domarbeslut ställa resultatet tillrätta och vinna en plats i UEFA-cupens semifinaler. Man hade gjort allt, man hade offrat ligamatchen mot Chelsea för att vila spelare och både lagets stjärnor och manager talade lyriskt via media och officiell hemsida om vilken enormt stor match detta var. Om karriärers höjdpunkt och bla bla bla. Det tog åtta minuter att förlora allt.
Det var ett magnifikt hattrick som fullbordades i London igår. En trojka av misslyckade "big matches" (jag svär, ser jag Martin Jol prata i de termerna igen kräks jag). Minns ni? Den 7 maj 2006 och West Ham? När Champions Leagueplatsen skulle säkras? Lasagne eller whatever, platt fall och förlust blev det. Chelsea för en knapp månad sedan då vi imponerat i första FA cupmötet och skulle slå ut dom på hemmaplan. Big matches. De största i karriärer. Alla goda och onda ting är tre och så kröntes då sviten igår med att åka ut ur UEFA-cupen mot Sevilla. Big matches. Prioritet 1. Uppblåst. Ja, ni har gissat rätt. Jag ser ett samband.
Steed's slapstick
Jag gillar inte när man pratar om matcher som mer än en match. Jag tror till och med att det är en nyckel till att lyckas i de "stora" matcherna att man tonar ner det och går in och spelar som om det vore vilken match som helst. Spurs är dessutom den typ av lag som jag tror att det är extra viktigt för, eftersom spelet bygger på självförtroende och att våga misslyckas. Inledningen på matchen igår visade ett Tottenham som var precis tvärtom. Räddhågset, spänt och en tydlig rädsla för att förlora. När stackars Malbranque idkade slapstick-komik och fumlade in 0-1 i baken efter tre minuters spel så var det helt i linje med hur alla övriga spelare också agerade på plan. Rädda för att misslyckas och hemtama som en 14-åring på sin första dejt.
Tveksam uppladdning
Med den uppladdning som varit ser jag det tyvärr inte som helt oväntat att det blev som det blev. Jol visade med all önskvärd tydlighet hur han prioriterade gårdagens match redan i helgens möte mot Chelsea då han ställde över halva laget för att de skulle vara pigga igår. Det plus den officiella hållningen att mötet mot Sevilla var väldigt mycket utöver det vanliga bäddade just för det vi fick se igår. Ett lag som var rädda att förlora. Det var också nästan frapperande att se hur mycket mer avslappnat och bättre spelet blev i andra när kvartsfinalen i princip var förlorad. Plötsligt fanns bara allt att vinna, man var på botten, inget fanns kvar att förlora och man kunde spela ut på ett helt annat sätt.
Som salt på såret så var det ju också så att vi förlorade två matcher igår. Vi offrade som sagt matchen mot Chelsea och vi vet inte hur det hade gått ifall vi ställt upp med starkaste laget där. Det kommer att kännas oerhört tungt ifall skillnaden till UEFA cups- eller till och med Champions Leaguestrecket finns inom tre poäng över oss när ligan är färdigspelad. Jag var till en viss del kritisk till hur Jol matchade mot Chelsea redan under den matchen och jag är inte mindre kritisk nu. Att kriga på två fronter innebär större påfrestningar, men det innebär också dubbla möjligheter att lyckas. Om man vågar. To dare is to do.
Matchen
Laget var som sagt det starkast möjliga, även om jag för mitt liv inte förstår varför Chimbonda har flyttats över på vänsterkanten. Sevillas två tidiga mål satte sin prägel på hela matchen och första halvleken handlade mest om ifall Sevilla skulle totaldöda den med ett tredje mål, även om Berbatov lyckades med att pricka stolpen en gång. De gjorde de inte och den andra halvleken innehöll trots allt element av spänning. Martin Jol gjorde två taktiskt smarta drag när han flyttade över Lennon på vänsterkanten där han fick betydligt mer uträttat och beordrade hög och intensiv press på Sevilla i uppspelen, vilket gav lysande resultat och gav Tottenham initiativet i de avslutande 45 minuterna.
Tveksamt byte gav mål
På mittfältet dominerade Lennon och Zokora totalt och man satt och väntade på det första hemmamålet när nämnda Zokora med en briljant djupledslöpning avancerade in i straffområdet och blev neddragen på ett tydligt sätt. Jag tänker inte uppehålla mig vid domaren och nämner inte ens hans namn, men efter vad man hade sett tidigare under matchen blev man knappast förvånad över att han friade. Upprörd, men knappast förvånad. Detta var i den 51:a minuten. I den 65:e minuten så byttes då Zokora ut och för mig var det helt obegripligt och ett felbeslut av Jol. Att byta in Defoe var rätt men det hade varit mer logiskt ifall Jenas hade fått avsluta matchen på bänken. Bytet gav dock omedelbart resultat då Defoe på sin första touch efter frispark snyggt klackade in 1-2. Två minuter senare började man få ett embryo till hopp då även Lennon hamnade i målprotokollet efter ett massivt Tottenhamtryck.
Tapper avslutning
Det saknades inte lägen till fler mål då Berbatov två gånger om avslutade lamt i mycket bra lägen och även Dawson missade en kanonchans. Den mediokra inledningen av matchen skulle dock visa sig vara för svår att reparera för Tottenham som trots allt räddade hedern genom att verkligen visa hjärta och aldrig gav upp. Jag skulle dock ha velat se att Jol grabbat tag om det sista halmstrået och slängt in Adel Taarabt, som skulle kunnat kasta ännu lite krydda över tillställningen. Tyvärr kan jag inte heller låta bli att fundera över vad som hänt ifall domarna följt regelboken och inte dömt straff till Sevilla i det första mötet men däremot gett Zokora den välfötjänta straff Tottenham skulle haft igår. Enkel matematik funkar inte alltid, men det skulle trots allt inneburit en annan segrare i dubbelmötet. Förutsatt att straff alltid betyder mål, vilket ju inte är en sanning.
Full fokus på ligan
Laget fick nog trots allt med sig en del självförtroende efter den andra halvleken och jag hoppas man kan omsätta det till resultat i de resterande matcherna i ligan. Avslutningen kommer att bli magnifikt dramatisk och skulle vi missa europa nästa år skulle jag vilja kalla den här säsongen för ett mindre fiasko. Jol har redan proklamerat säsongen som lyckad, men jag kommer inte att glädjas det minsta över att nått kvartsfinal i UEFA-cupen om nästa säsong blir utan europaspel. Det är små marginaler i idrotten och en sjundeplats eller sämre i ligan med ett lag som det Martin Jol förfogar över är allt annat än godkänt. Å andra sidan har laget senaste månaderna spelat en fantastiskt fin fotboll och kan nå både sjätte och femteplatsen. Tyvärr gav vi nog bort alla möjligheter att nå fjärdeplatsen på påskaftonen, men det finns möjligheter att göra en fullt godkänd ligasäsong fortfarande. Det är sex omgångar kvar där det avgörs.
COYS!
Tottenhams uppställning:
Berbatov, Keane
Malbranque, Zokora (Defoe 65), Jenas, Lennon
Chimbonda, King, Dawson, Tainio (utv. OT)
Robinson
