Inför Tottenham - Arsenal
Vi firar som vanligt St Totteringham's day.
"Du är en riktig gris, Martin."
Jag pekade på det lilla feta eländiga djuret framför mig. Det var en riktig gris, en riktig klassisk skånsk fet bondgris, som stod och slafsade i sig gröpe så det skvätte. Så där otäckt. Grisen hette för övrigt Martin...och vad mer intressant är: Den hade en spurströja på sig. Händelsen utspelades på min morfars bondgård i början av 80-talet. Vi pratar skånelänga, österlen, betor, rovor, sten, böljande ängar och grisar. Jag har alltid förvånats över hur passande det var. Orsaken till att grisen hade Spurströja kom av Chelseatröjan gått sönder. Spurströjan satt som en smäck på den småfeta grisen Martin. Han stod stilla och slafsade. Tittade håglöst framåt och väntade förmodligen in pappa Scan. Ingen framtid och ingen vilja att röra sig fram och tillbaka, men han var nöjd med livet eftersom han visste att det inte blir bättre än så här.
Tänkt bara jag skulle ge er en liten episod från mitt rika liv, som tagit mig över hela Sverige. (Nästan. Har inte varit i Grebbestad.)
Det 150:e North London Derby står för dörren. Det är Tottenham mot Arsenal. Det flaggas över hela norra delen av staden. Ju närmare White Hart Lane man kommer desto mer halv flagg blir det. Fortfarande är inte den Tottenhamsupporter född som vet att man skall hala flaggan ända upp i topp. Man går halvvägs och knyter den. Spurs - ett sorgligt kapitel? Inte alls. Jag gillar rivaliteten med våra kollegor från Norra London. Det har varit som att stjäla godis från småbarn de senaste åren. Förra året kom en lasagne i vägen för Spurs, som nådde ända till en hedrande men chockerande femteplats och var tvungen att ta fram Europakartan detta år. "Europe?" sade några spelare och undrade om det låg utanför Oxford. Nåväl. Vi ställer tillbaka europakarten igen. Den lär inte bli väl använd, ty Spurs är tillbaka i gamla hederliga gängor. Ute i alla cuper, en klockren plats i mitten av ligan och med ett spel, som inte skulle tagit dem förbi gruppspelet i Bullerbycup. De skall dock ha heder för att de piskade upp Chelsea på hemmaplan detta år. Alla som piskar upp Chelsea, ManU och Liverpool skall ha en klapp på axeln. Forza Milan..eller???
Efter denna lilla prolog gör vi en Ekotto-glidtackling rakt in i en presentation av Spurs. En Ekotto-tackling innebär enligt Nationalencyklopedin. "...ett jämfota hopp med sträckta vrister mot bollförande utan möjlighet att möjlighet att träffa boll.Vid träff på motståndares kropp skall dobbar begravas i huden." Referens finns också till Essien-tackling..
Tottenham
Skall vi försöka samla ihop oss och presentera motståndarlaget på ett sakligt och förnuftigt sätt? Det är liksom mitt andra namn. Efter Therese. Spurs år har varit en blandning av inferno, galenskap, hopp och halvskrala värvningar. Vi talar Spurs. Ett normalt år helt enkelt. Spurs har dock en intressant del i sin klubb, satsningen på ungdomar. De senaste åren har man lyckats knyta till sig en del intressanta ungdomar, dock engelska som inte blir något, men ändå. Både Huddlestone och Dawson tycker nog i alla fall undertecknad står för hygglig engelsk ungdomsklass. Aaron Lennon är snabb som en gnu på exstacy. Ännu bättre blir det den dag han fattar att det är en boll han skall ha med sig framåt. Värvningarna inför året har väl som vanligt varit sådär. Zokora, Assou-Ekotto, Rocha.."gäääsp..klack" (det var min käke som gick ur led) Den som har överraskat är Berbatov, som jag inte för ett ögonblick trodde skulle kunna göra mål i Premier League. Han har dock imponerat med sin närvaro i straffområdet. Vad finns mer? En knivskarp finne vid namn Tainio? Paul Staltieri, som äntligen hittat hem efter att återigen blivit bortgjord och skadad. Steed "I need to score, no matter where" Malbranque, James "Robbie" Keene och så den numera hypervasse Jermaine Defoe, som likt sin anfader känns som om han är på en öde ö. Sondmatning, please.
Som vanligt måste man konstatera att årets spurslag varken upprör eller irriterar utan ger ungefär lika mycket utslag på en Geigermätare som en tablettask fylld med goda tabletten Zoo.
Formen är dock ganska god. Förutom förlusten mot Chelsea har man fyra segrar och en oavgjord på de sex senaste. Att man sedan åkte ur UEFA-cupen mot Sevilla var väl ganska väntat. Det som hände innan var ganska intressant. UEFA har varje år en välgörenhetsrörelse som heter "Charity for new clubs in Europe." Brukar normalt sett ges till klubbar från Moldavien, Lettland, Liechtenstein. I år gynnades Tottenham i och med att man fick Walkover i UEFA-cupen. Vad roligt. Grattis. I och med det varade säsongen ett par veckor längre.
Skador:
Laget dras med skador minsann. Har de börjat träna med boll? Koreanen Young-Pyo Lee, Benoit Assou-Ekotto som troligtvis kapat sig själv på en träning och så är även högoddsaren Anthony Gardner skadad. Gardner kallas populärt "Ljungberg" hos Tottenham.
Laget:
Robinson-Chimbonda,, King, Dawson,Rocha-,Lennon,Huddlestone, Zokora, Tainio, ,-, Defoe, Berbatov,
Att hålla ögonen på:
Publiken. Som äntligen får se riktig fotboll på arenan. Kolla deras ögon. Av en händelse har brittiska optiker köpt upp ett par affärer precis utanför arenan och behandlar för lyckostarr. Eller om det var Ringo Starr? Vi kanske skall hålla en extra koll på Paul Robinson eller gräsmattan framför honom eller varna publiken ty det kommer upp en ilsken portugis ibland och ställer frågor "Joga Bonito?"
Arsenal
Så vänder vi blicken söderut. med ett snabbt knyck i nacken.Tyskt knyck. Som ett piskrapp och ser på Emirates Stadium, där det för närvarande händer en mängd saker. En doft av hamburgare, på tok för mycket fett i maten och flaggor överallt hänger över arenan. Se där, där öppnas fönstret och Peter Hill-Wood tittar ut. "Humbug", säger han på ett klassiskt manér, stänger fönstret, reglar det och sätter sig vid fönstret med sin lilla kanon. Ingen rädder för Kroenke här. Det är nya vindar kring norra London.Skall det största engelska flaggskeppet falla? Lord Nelson vrider sig i sin grav.
Vi släpper tanken och riktar in oss på det 150e North London Derby. Ett fantastiskt spektakel. Efter 2-2 och 3-1 hemma med vårt B-lag mot Spurs, så kan man dock inte känna någon speciell rädsla inför denna match. Förväntar mig ett lag som gör vad som förväntas, d v s springer ut till Wenger och lyfter upp tänder ljusen på tårtan till St Totteringham's Day redan vid paus. Tårtan skall dock inte konsumeras. Den bakades redan i November, eftersom vi normalt sett firar denna högtid då.
Gunners kommer utan Thierry Henry. Ja, det är sant, så alla Spursare pusta ut. Staltieri eller vilket rundningsmärke de nu sätter på backen behöver inte ta åksjukepiller före matchen, ty vi spelar troligtvis hemsjuke Baptista. Såvida det inte regnar, då sitter han troligtvis på något solarium med sin flickvän och äter tapas. Var jag nedrig nu? Sorry. är det solsken kan Baptista göra mål och vara världsbäst dock. Eller inte. Skadad är också Ljungberg. Försökte spela en 10a på att han skulle spela mot Tottenham och fick 8 kronor 50 öre tillbaka. Det kallar jag odds.
Så hur spelar vi? Jo, Badvaktar-Jens i mål. Till höger Eboué, som verkar ha fått ordning på huvud, kropp, själ och tår, Kolo och Willy Gallas centralt och Clichy till vänster. Till alla Spurssupportrar. Fort Knox!.
Mittfältet. Höger Alexander Hleb, centralt Fabulous Fabregas, Gilberto Silva och så till höger, the rosy one Rosicky. Längst fram antar jag att vi ser Adebayor och Baptista, såvida inte Wenger väljer att säkra hemåt och rulla in Diaby i någon form av position kring Cesc. I den händelse får Baptista fortsätta att längta hem.
Det är som vanligt fantastiskt, finurligt, fenomenalt och fraggelbergigt. Gillar fragglar.
Laget:
Lehmann-Eboué,Gallas, Touré,Clichy-Rosicky,Fabregas, Gilberto Silva, Hleb-Adebayor, Baptista
Se upp med: Keep awake King. A knight called Rosicky will come from behind and score as he had done the last two games,
Resultat: 2-1 til Gunners. St Totteringham's day is here.
Vän av ordning undrar hur det gick med grisen Martin? Jo, han gick ett klockrent Spursöde till mötes. Urusel vårdare och bedrövlig omgivning, så fanns det ingen annan väg att gå. Vansinnet var nära och efter att grunnat en mikrosekund gjorde han en Campbell. Spurströjan gneds mot en röd kåk i en timme, så att kroppsdelen färgades röd och ärmarna förblev ljusa. Då blev grisen nöjd ...
