Vi minns Alan Ball
61 år gammal stoppade hjärtat för Alan Ball, en av 70talets mest karismatiske gooners.
Det är med viss häpnad och naturligtvis sorg man mottager beskedet att Alan Ball, VM-hjälte från 1966, gick bort i hjärtattack under gårdagen, endast 61 år gammal. Ball var den andre i VM-laget 1966 som försvann från jordelivet efter Bobby Moore, kaptenen, som dog i cancer 1993.
Alan Ball var en mycket karismatisk ledare och fältherre på planen, inte helt olik dagens Paul Scholes till attityd och vilja, men mer uttrycksfull gentemot spelare, media, domare och tränare. Ofta i klammeri med media och tränare. Avstängd, hånad och älskad.
Föd 1945 i en fotbollsfamilj, där pappa Alan Ball Sr bland annat under en sejour under 70-talet tränade Saab IF, så hamnade han med faderns hjälp i Blackpool. Den knappt 170cm långe Ball slog sig fram på mittfältet och imponerade på Alf Ramsey, som lyfte in honom i landslaget och sedermera till VM 1966, där han var mycket tongivande i det engelska laget, trots sin ungdom. Finalbilderna visar en otröttlig Alan Ball, som levde upp under förlängningen och var överallt. hans nedhasade strumpor, bollerövringar gjorde honon till legend.
Efter VM blev det sex år i Everton, där han tillsammans med Harvey, Kendall och Labone levererade ett mittfältsspel som var det bästa England sett på mången år. Kraft, finess och målskytte renderade hans enda ligatitel under karriären. Men efter VM70 började krafter tryta och incidenter med press och domare var många. Han såldes för summan 220 000 pund, vilket var britiskt rekord under någon vecka, till Gunners för att ta hand om mittfältsdirigentrollen. Han kom till Gunners året efter dubbeln 1970/71 och skulle föra laget till nya framgångar under Bertie Mee, men laget nådde aldrig fram. Cupfinalförlust mot Leeds 1972 och sedan splittrades laget långsamt. De gamla stjärnorna Radford, George, Storey, McNab, McLintock såldes långsamt av eller tappade i slagstyrka och laget som Alan Ball skulle tjäna fanns inte kvar. Samtidigt började hans landslagskarriär att dala och efter att ha blivit utvisad i matchen mot Polen på portaplan, missade han den avgörande matchen i VM-kvalet 1974 mot Polen på Wembley, då Jan Tomaszewski gjorde en av världshistoriens mest fantastiska målvaktsmatcher. Polen till VM. Ball försvann från den internationella scenen och även i Arsenal började hans betydelse för lagets spel försvinna. I slutet av säsongen 73/74 bröt han benet och det skulle dröja långt in på hösten innan han var tillbaka i laget igen och lagom tillbaka blev han och Bob McNab utvisade mot Newcastle och klubben vägrade gå emot FAs beslut. Ball var en man med karisma, utstrålning och munläder och fick större delen av klubbledningen mot sig i denna debatt och inte mycket bättre blev det efter att Bertie Mee fått sperkan och Ball ville ha in Bobby Campbell som tränare. Klubben valde Terry Neill, som inte alls gick bra ihop med Ball. Fejden blev enorm, Ball bänkades och efter att ha missat straff i FA-cupkvartsfinalen mot QPR 1976/77, så såldes han till Southampton fär den ringa summan av 60 000 Pund. Totalt blev det närmare 200 matcher för Gunners och ett fentiotal mål.
Gunners och Alan Ball var inget lyckligt äktenskap. Hämtad för att laget skulle ta nya titlar och med ett spelsätt som verkligen passade dåtidens Gunners med hårdhänta mittfältare och kraftfullt mittfältsspel, så föll Arsenals lag ändå ihop som ett korthus beroende på dåliga värvningar, dålig stämning i laget, för hög tro på sin kapacitet med mera. Ball lämnade klubben mycket besviken och desillusionerad.
Hans tid som fotbollsspelare var dock inte slut och i Southampton fick han en nytändning och låg bland annat bakom att Southampton tog sig upp till första divisionen och nådde ligacupfinalen.
Efter detta spelade han även i USA, Hongkong, några matcher till för Southampton innan han avslutade sin karriär i Bristol Rovers. Totalt sett spelade han nästan 1000 matcher som aktiv.
Hans sejour som tränare blev långt ifrån lika framgångsrik. Han hade en lycklig period i Southampton, där han bland annat lyfte Matt le Tissier till oanade höjder, men hans eskapader i Manchester City och Portsmouth var mindre lyckosamma.
År 2000 fick han Member of the British Empire (MBE), en stor utmärkelse för en fotbollsspelare och ett tecken på det bidrag han lämnat till fotbollsengland.
Alan Ball dog igår 61 år gammal och världen skall minnas honom som en kontroversiell kämpe på mittfältet, som tog plats med hjärta och själ. Det var lite "last man standing" över hans sätt att riva och slita på mittfältet. Efter en hjärtattack igår, står inte heller denna man kvar. Rest in peace, Alan Ball.
