Kvaleri Kvalera Faderullan-lej
Nervös? Jag?
En match kvar. Bläddrar fram tabellen. Ser väl schysst ut. Fast lite trångt. Jävligt trångt. Wolves är femma, bra bra. Men hemskt vad de andra lagen knuffas. Feta Southampton är jävligt närgångna. Get lost. Man kan lukta deras svett. Håll er på en armlängds avstånd, tack. Och Stoke City, krukmakarna, hänger också på. Gillar inte deras andedräkt, stinker dammigt lergods, porslin och gammal glasyr. Fan också. Börjar bli nervös. Och det är bara måndag. Inte förrän på söndag har vi facit.
Till råga på allt är man sjuk. Ont i halsen. Ont i huvudet. Varm. Och nu kommer alltså känningar i playoffmagen också. Diafragma Slutspelis plågar mig med jämna mellanrum. Ska jag börja räkna poäng och resultat för att lugna nerverna? Bra idé. Sätter mig målmedvetet ner och plitar ner en stor poäng till Wolves. Men sen det går inte längre, siffrorna snurrar runt, de växer och skrattar åt mig. Treorna skruvar på sig som makaroner och fyror knyter ihop sig med kärringknut. En stor nolla kommer flygande, fångar in mitt huvud, blir ett halsband på mig och drar åt kring min strupe. Luft, luft. Nnnnngggh. Nej, har man feber så ska man inte ägna sig åt matematisk teori. Lägger mig ner igen.
Ikväll ska det bålas brasor över hela landet. Småglin kommer till mammornas fasa att accelerera rakt in i elden, bränna upp sina jackärmar och få sina hårtestar svedda. Kvistar ska brytas, korvar ska tappas, pluntor ska halas fram, sånger ska skrålas. Undrar just om man kan dra igång en Wolvessång vid det gemensamma majbålet på gärdet bakom huset. Knappast. Ett feberkraxigt "We are Wolves" lär vara chanslöst mot den hurtiga studentkörens bullriga "Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö".
Sätter mig upp igen. Tar på nytt fram tabellen. Lite funderingar. Ok, Wolves får bara kryss mot oturs-Leicester. Och stabila Southampton vinner väl mot det där bottenlaget. Sen har vi sega Queens Park Rangers som lär hålla minst 75 minuter mot stirriga Stoke, samtidigt som ett formsvagt Preston torskar och det hetsiga West Brom får en livsfarlig hörna på övertid mot Barnsley. Nej, jag orkar inte spekulera. Det kan gå hur som helst. Men vi har allt i egna händer. En vinst och vi är klara, då är vi minst femma. Men är det inte bättre att komma sexa och få möta ett besviket, ångestladdat Giles Barnes-löst Derby County i playoff-semin? Jo, antagligen.
Om bara väntan kunde ta slut så skiter jag i resultatet. Säsongen har ändå varit ok. Ingen trodde Wolves skulle fajtas om en plats i Premier League, vi håller ju på att rebuilda laget med en massa ungdomar. Men denna ovissa väntan....ååååååå, jag orkar med detta längre, nu får det fan snart bli söndag.
"Nervositet är en benämning på ett känsloläge där personen ifråga känner en oro eller har ett ångestfyllt förhållande till något som skall ske. Ångesten, som är utfallsrelaterad, kan antingen bero på att personen inte vet vad som kommer att ske, eller inte vet hur det som sker kommer att tas emot av andra. På franska kan ordet betyda, om det används för en bil, att den är trimmad eller lätt på gasen. Begreppet Fjärilar i magen beskriver den lättare formen av fenomenet på ett talande sätt".
Nu ska jag på dass och skita ut några fjärilar.
Ha en skön valborg och lek inte med elden:
"Burn Baby Burn - PLAYOFF INFERNO - Burn Baby Burn"
