Play Off: Derby County till Wembley!!!
Idiakez skickade Rams till nya Wembley!
Det blev en riktig tisdagsrysare framför tv:n när Rams på Pride Park tog sig till Wembley i kvalspelet till Premier League. Men det krävdes både förlängning och straffar för att skilja de bägge lagen åt. Som kvällens klo blev det dessutom en före detta Derby-spelare som avgjorde. Rams förre straffspecialist Indigo Idiakez missade Saints femte straff och därmed var saken biff. Derby behövde inte ens lägga sin femte straff eftersom laget redan gjort mål på alla sina föregående och Saints Best dessförinnan missat helgonens allra första elvametersspark. Derby får därmed beträda nya Wembleys gräsmatta måndagen den 28 maj i Play off finalen. Vilka som utgör motståndare avgörs onsdag kväll (läs: ikväll)när WBA tar emot Wolves på the Hawthorns.
Det blev en målrik tillställning under matchens ordinarie nittio minuter och Rams såg länge ut att kunna avgöra redan under ordinarie matchtid. Men det var ytterligare en före detta Derby-spelare som satte käppar i hjulet för de planerna. Southamptons polske landslagsman Grzegorsz Rasiak kunde på en misslyckad undanrensning av Tye Mears skjuta Saints till en 2-3 seger med bara minuten kvar av ordinarie matchtid. Dessförinnan hade Saints tappat sin föregående 1-2 ledning genom ett snöpligt självmål där återuppståndne superlöftet Giles Barnes tvingat Leon Best till en felspark i egen bur efter hörna. En mållös förlängning ledde sedan fram till straffdramat där Rams glädjefullt nog kunde dra det längsta strået genom en serie högklassiga straffar och lösa biljetterna till London.
Oförändrat från start
Billy Davies valde att mönstra en oförändrad startelva jämfört med första mötet på S:t Mary‘s tre dagar tidigare. Det var på bänken som Davies valde att överraska denna gång, och vilken överraskning sedan! Den i Crystal Palace-matchen knäskadade Giles Barnes återfanns mycket glädjande på bänken och hade alltså återhämtat sig på ett remarkabelt sätt. Uppgiften att säsongen var över för hans del visade sig vara en sanning med modifikation. Förre Ipswich-spelaren Darren Currie kom åter in i truppen som reserv och Teale och Nyatanga var därmed helt utanför matchtruppen jämfört med senast. Davies valde även, föga förvånande, att fortsätta på lagets taktik från mötet på sydkusten. Att Saints dessutom saknade flera namnkunniga backar gjorde förmodligen valet än lättare. Därför blev det en stark fysisk uppvisning och uppspel modell längre på Steve Howard som försökte hitta partnern Jon Macken via skarv eller nedtagningar.
Stark öppning
Matchen chocköppnade med två mål inom fyra minuter. Rams öppnade piggast och forcerade tidigt fram två hörnor. Det var den andra som resulterade. Rams gjorde det svårt för Saints-försvaret genom att samlas i yttre delen av straffområdet och rusa samfällt mot mål. Darren Moore tryckte undan sin bevakning och kunde från en position mitt i Saints box nicka in ledningsmålet. Saints sedan senast återinsatte burväktare Kevin Davies kunde bara styra nicken in i eget mål. Stor glädje i Rams-lägret som fått precis den start som krävdes för att lossa nervknutarna. Men säg den glädje som varar. Nästan direkt efter avspark låg bollen i Derbys nät.
Skrattet fastnade i halsen
För den som bevittnat Derbys taffliga försvarsspel under våren, var det sätt som målet tillkom på ingen överraskning. En långboll från Saints vänsterback hittade ytan bakom Moore och Leacock som inte funnit rätt positioner efter ledningsmålet. Leacock, som var rättvänd, tvekade och Moores hemåtnick blev alldeles för lös. Bywater tvingades kliva utanför straffområdet och nickade bollen till Jay McEveley på vänsterbacksposition. McEveley halkade till och bollen rann istället fram till Saints colombian Jhon Viáfara som bara hade att skyffla in bollen i ett tillspillogivet mål. Derbys mentala och numerära försprång hade snöpligt nog gått upp i rök. Nu var det istället Southampton som fick vind i seglen. De stod för kreativiteten och fantasin i anfallsspelet, dock utan att skapa några riktigt skarpa lägen nere hos Bywater. Derbys anfallsspel gjorde ett tungbent, trögt och fantasilöst intryck och Jon Macken förmådde inte göra mycket på de bollar som Steve Howard &Co arbetade fram. Faktum är att Derbys mittfält aldrig tilläts komma in i matchen förrän efter 25 minuter. Fram till dess hade de närmast fått agera åskådare till de luftvärnsmissiler som skickats från backlinjen upp mot lagets bägge anfallare.
Macken imponerade - inte…
Saints försvar var dock på defensiva hörnor stundtals lika förvirrat som någonsin Derbys och målvakten Kevin Davis tappade bollen i boxen ett par gånger om. Tyvärr kunde ingen Derby-spelare förvalta de gratischanser som uppstod med anledning av detta. Saints hade dessutom lärt läxan sedan sist och tillät inte speciellt ofta Howard gå upp ohotad på höjdbollarna och han fick definitivt inte vända upp med bollen lika mycket som sist. Jon Macken löpte lika fel som senast och visade dessutom prov på en teknik som till och med skulle få åldringar att småle. Att karl’n fick stanna så länge som en timme på planen var ren välgörenhet från Davies sida.
Rams tappar positionerna
I den andra halvleken startade gästerna starkast och Derby blev allt mer stillastående och kröp sin vana trogen för långt ner i planen och fick därmed ett alldeles för långt lag. Det gjorde att Derby inte klarade av att ställa om nog snabbt när laget vann eller förlorade bollen. Därför var det heller inte överraskande att Saints tog ledningen när Derby började trampa vatten. Fagan slarvade onödigt bort en djupledsboll och på den spelvändning som Saints presenterade var Derbys försvarslinje i upplösning. McEveley tog klivet in för att täcka upp för den felplacerade duon Leacock och Moore vilket gjorde att Viafara blev lämnad åt sitt öde på högerkanten. Colombianen avancerade snabbt in i straffområdet på den djupledspassning han erhöll från Best och dundrade otagbart in bollen vid Bywaters första stolpe. Målet chockade Rams-spelarna som nu blev än mer stillastående och endast fru Fortuna och Saints oförmåga att leverera gjorde att resultatet stod sig under Rams sämsta del i matchen.
Barnes gör entré
Davies presenterade sedan sitt schackdrag som ändrade matchbilden och flyttade Derbys lag åtskilliga meter upp i planen. Med knappa halvtimmen kvar introducerade Davies Giles Barnes till förmån för den katastrofalt ineffektive Macken, som Rams-supportrarna förhoppningsvis nu har sett det sista av. Barnes inhopp satte genast intryck i spelet på planen. Han iscensatte det anfall som såg Pearsons krossboll från vänster hitta Fagan i bortre delen av straffområdet. Fagans skott träffade stolpen och styrde sedan utanför spelplanen. Barnes hade nu satt rejäl skräck i Southamptons försvar som hamnade under rejäl press. Två hörnor tvingade laget släppa ifrån sig och på den andra kvitterade Rams. Seth Johnsons hörna gick mot en framrusande Barnes vars markering, Leon Best, tvingades till en akrobatisk undanrensning. Men träffen tog en, för Derby, märklig men högst lyckosam bana, då den istället med raketfart stack rakt bakåt och förbi en maktlös Davis i Saints mål.
Rasiak skickar lagen till förlängning
Derby verkade nu kontrollera händelserna och ett bedrägligt lugn började infinna sig på Pride Park. Med tjugo minuter kvar bytte George Burley in förre Derby-spelaren Grzegorsz Rasiak. Den förre Pride Park favoriten skulle med endast 90 sekunder kvar av ordinarie matchtid skicka de bägge lagen in i en oviss förlängning. Derbys backlinje, som återigen spelade darrigt när vinden började vina runt dem, tappade positioner och blev stillastående. Tye Mears försökte skicka iväg en förlupen boll men fick den inte längre än att Rasiak kunde snappa upp den och förpassa den i nät från en position strax innanför Rams straffområde. Bittert för hemmalaget som nästan börjat ställa sig i kö för att köpa biljetter till Londontåget.
Förlängningen får anses ha gått till Derby på poäng. De svartvita fick mer ytor när Saints tröttnade och kunde rulla boll mer när bollskickliga spelare som David Jones och Darren Currie fick såväl tid som utrymme. Jones fina skott i slutet av första förlängningskvarten kunde mycket väl ha resulterat. I den andra kvarten hade Pearson ett jätteläge att spela fram Barnes men den rödhårige skotten klämde i för hårt och Barnes hade inte en chans att förvalta passet som kom i midjehöjd. Istället kunde Saints ta över i slutet när Idiakez bytts in och skapat en hel del oreda i Derby-försvaret. Rasiaks avslut på spanjorens förarbete gick dock tacknämligt utanför målramen. Ett högdramatiskt och ovisst straffavgörande väntade sedan framför Saintsklacken på ena kortsidan.
Straffavgörandet
Bortalagets Leon Best inledde och slog bollen utanför Bywaters vänstra stolpe. Den olycklige självmålaren skulle naturligtvis inte ha lagt någon straff kan man sådär lagom efterklokt konstatera. Davi Jones däremot slog en behärskad straff otagbart bakom Davis till ledning. Andy Surman slog behärskat in Saints första straffmål. Steve Howard valde denna gång att sätta bollen tvärtemot hur han brukar, nämligen högt till vänster om målvakten och Derby fortsatte att sätta press på helgonen. Skacel visade goda nerver trots Bywaters försök till psykningar som renderade honom ett gult kort. Giles Barnes tog en obehagligt kort ansats men satte bollen obevekligt i nät. Rasiak gjorde sedan det han inte gjorde mot Preston i Play Off våren 2005, nämligen mål på saints fjärde straff. Sedan var det dags för Jay McEveley att lägga sin straff. Jag var helt övertygad om att den förre Blackburn-backen skulle damma bollen rakt upp på läktaren men han satte den istället behärskat i Davis vänstra burgavel helt utan chans för gästernas målvakt. Sedan var det dags för Inigo Idiakez att försöka att sänka sitt gamla lag som han så nesfullt lämnade i höstas för att gå till ett lag som han ansåg hade större potential att nå Premier League. Ironiskt nog så fick han själv bevisa att han valde fel lag när han skickade bollen upp på ståplats bland sina egna supportrar. Pride Park invaderades därefter av segerrusiga Rams-supportrar som nu kan börja ladda för lagets första kvalfinal på tretton år. Den gången blev det ett smärtsamt minne. Nu är det dags för revansch!
Sagt efter matchen
Billy Davies gav sin syn på inledningen genom att konstatera att laget fått den start man hoppats på. “Efter att ha tagit ledningen så tidigt hoppades jag bara att vi kunde hålla Southampton på mattan i ytterligare fem minuter så skulle vi vara på väg (mot Wembley), bara för att konstatera att vi istället släpper in ett för oss så typiskt baklängesmål.” Billy Davies berättade också att han sagt till sina mannar efter ordinarie matchtid att laget “gjort tillräckligt under de två matcherna för att förtjäna att ta sig till Wembley och att de bara behövde tro på sig själva så skulle rättvisan segra.” Vi var det lag som såg ut att kunna vinna under förlängningen men det krävdes fyra välslagna straffar.” avslutade en glad och lättad Derby-manager.
George Burley var naturligtvis mer dämpad men öste beröm över sina adepter. “Jag är mycket, mycket nöjd med hur vi spelade. Jag kan inte begära mer av mina spelare.”, sade Burley och konstaterade att det inte var hans lags kväll. “Att förlora på straffar är alltid en hård situation men matchen måste avgöras på något sätt. Det visste vi och får svälja förtreten.” Han var också nöjd med att Derby endast lyckades göra sina mål på fasta situationer under ordinarie tid, en match som laget dessutom vann med 2-3. Nu får däremot Burley åka hem, vila lagrarna och begrunda att laget slutade sexa i the Championship och föll på mållinjen mot Derby. Frågan är dock om han behåller jobbet för att kunna ta revansch?
MATCHFAKTA
Derby County - Southampton 6-6 efter straffar (2-3 efter full tid och förlängning, 1-1 i paus under ordinarie matchtid). Derby till final med sammanlagt 8-7.
Mål: 1-0 Darren Moore (3), 1-1 Jhon Viáfara (4) -paus- 1-2 Viáfara (54), 2-2 Leon Best (66, självmål), 2-3 Grzegorsz Rasiak (89).
Mållös förlängning.
Straffar: 3-3 David Jones, 3-4 Andrew Surman, 4-4 Steve Howard, 4-5 Rudi Skacel, 5-5 Giles Barnes, 5-6 Grzegorsz Rasiak, 6-6 James McEveley. Leon Best och Inigo Idiakez missade sina straffar för Southampton.
Publik: 31 569 (varav 4 878 Saints-supportrar)
Domare: Andy D’Urso, Essex
Avslut: 16-14
Varav på mål: 8-7
Hörnor: 10-8
Frisparkar: 17-13
Offside: 5-11
Varningar: 1-1
Bollinnehav i %: 48-52
Derbys startuppställning (4-4-2)
Bywater
Mears
Moore
Leacock
McEveley
Fagan (Currie, 105)
Oakley (K)
S. Johnson (Jones, 86)
Pearson
Macken (Barnes, 61)
Howard
Avbytare:
Edworthy
Jones
Currie
Barnes
Camp
Bäst i Rams:
1) Stephen Bywater
2) Jay McEveley
3) Steve Howard
4) Matt Oakley
