Stuart McCall - Mr Bradford
Manchester United hade George Best, Liverpool hade Kenny Dalglish och West Ham hade Bobby Moore, men vi har Stuart McCall - mannen som varit med om allt i Bradford och nu åter är tillbaka i klubben, den här gången som tränare.
Stuart McCall är faktiskt född i Leeds, men som den kloka man han var så valde han förstås att spela i Bradford och debuterade i klubbens seniorlag 1982, då han bytte av en annan Bantams legend, Ces Podd. McCall gavs mycket förtroende och han tog chansen, snabbt blev han inte bara lagets viktigaste spelare, utan också fansens favorit. McCall debuterade i det engelska u-21 landslaget men skulle senare följa sitt hjärta och spela för Skottland i landslagssammanhang.
Säsongen 84-85 ledde han laget till seger i Divison 3, en säsong som fick en tragisk avslutning i och med brandkatastrofen på Valley Parade, McCall var med i laget som spelade och hans far satt på läktaren där det började brinna, trots allvarliga skador så överlevde Stuarts far, Andy McCall, som bland annat spelade för West Bromwich Albions.
Efter att Bantams missat uppflyttning säsongen 87-88 var McCall kritisk till att man inte satsat tillräckligt och lämnade klubben för spel i Everton, dock ska man betona att fansen aldrig var förargade på Macca. Höjdpunkten i Everton var FA-Cup finalen 1989 där han gjorde två mål mot självaste Liverpool, som dock vann finalen. Debuten i det skotska landslaget skedde förresten mot...just det England. Debuten i VM kom 1990 och vi minns väl att det var McCall som gjorde det ena målet mot Sverige.
Karriären fortsatte i Glasgow Rangers där han är också fick legendstatus, tillsammans med Gascoigne så bildade han Rangers bästa innermittfält genom tiderna och McCall tog sex raka ligatitlar samt flera skotska cupguld. McCall spelade för Skottland i EM 1996 men fick nobben till VM i Frankrike, samma år återvände han hem till Bradford.
Macca var pådrivaren, spelmotorn, kämpen och hjärtat i det Bradford som tog klubben upp till Premier League där det blev två fantastiska säsonger. Men den andra säsongen med Jim Jeffries vid rodret kantades av bråk, bland annat så rök Jeffires ihop med Macca på träningen, en av dom var tvungen att lämna klubben och det var inte McCall. Stuart var med när laget åkte ur Premier League och blev utnämnd till lagets mest värdefulla spelare under sin sista säsong i Bradford med motiveringen:
"We feel he deserved it for the same reasons that we feel that we will miss him: He made the players around him better and provided a rallying point for the Bantams"
Det var Nicky Law som tvingade iväg Stuart då han kände sig hotad utav honom, Law var rädd att mista jobba till Macca..
Ofta när man pratar om honom så nämns hans otroliga inställning, hårda jobb, precisa tacklingar och röda kalufs, vad som glöms är att han var en duktig passningsspelare och att han gjorde många mål, på 392 matcher för Bradford gjorde han 45 mål, riktigt bra utav en defensiv mittfältare.
Nu är McCall officiellt klar som tränare för Bradford och det har inte funnits en sådan optimism i klubben sedan man gick upp i Premier League för snart tio år sedan, säsongsbiljetterna kommer sälja som smör, sponsorerna har redan visat ett stort intresse och en hemlig investerare sägs vara på gång, allt tack vare en man.
Stuart McCall
Nedan kan ni se ett klipp där McCall på slutet firar vilt och det klassiska "Never spill a drop" får en sann innebörd:
http://www.youtube.com/watch?v=sWfp0hIhH_Q
