KRÖNIKA: Nyår i Romans rike
Det är bara några dagar kvar. På söndag kväll kan Chelsea ringa ut det fjärde året med Roman Abramovitj och ett nytt tar sin början. År 5 ER, efter Roman.
Klockan på väggen hade passerat tio på tisdagskvällen. Det var den 1 juli 2003. Arbetsdagen var snart tillända. Trötta ögon skummade en sista gång igenom nyheter på datorskärmen. Klick. Chelseas engelska forum var tillbaka i förgrunden. Ögonen spärrades upp. Det senaste inlägget. Klick. ”Russians buy Chelsea. Done deal!”. Supportern var välkänd. Han hade kontakter. Men det kunde väl inte stämma? Klick, klick, klick, klick. Febrilt sökande på nyhetssajter. Inget på Reuters. Inget på PA. Inget i Evening Standard. Inget på Sky. Ingenting. Fem minuter, ingenting. Klick, klick, klick. Tio minuter ingenting. Klick, klick, klick. Där. BBC Radio Five…”reports just in…a Russian…Bates…shares”. Stoppa pressarna. Bokstavligt. Fingrarna flög över tangentbordet. En notis till de senare upplagorna av tidningen. Tankarna virvlade i skallen.
Bara ett par veckor tidigare hade följande inledande rader av en missmodig supporter stått att läsa på helt annan plats:
”Chelseas fans törstar efter spännande nyförvärv. Men transfertorkan ser ut att hålla i sig ytterligare en sommar. Räkna inte med mångmiljonförvärv.”
De dystra tongångarna fortsatte:
“David Dunn? Joe Cole? Deco? Knappast. Det är alla spelare som kostar för mycket i dagsläget. Det sägs att Chelsea förgäves försökt förstärka det tunna mittfältet med Joey Gudjonsson, men att Real Betis nobbat budet på 1,5 miljoner pund. Det är på den nivån Chelsea rör sig.”
Krönikören? Återigen undertecknad.
Resultat? Chelsea inledde kort därefter en värvningssommar fotbollsvärlden inte skådat förut.
Innan transferfönstret stängde i augusti hade Glen Johnson (6 miljoner pund), Geremi (6,9), Damien Duff (17), Wayne Bridge (7), Juan Sebastian Veron (15), Joe Cole (6,6), Adrian Mutu (15,8), Alexei Smertin (3,4), Hernan Crespo (16,8) och Claude Makelele (16,6) värvats.
Men det var inte bara till spelarmarkanden som Abramvoitj tog med sig en fet plånbok med ifrågasatt härkomst. Tiotals miljoner pund i skulder betalades. Tiotals miljoner pund investerades i byggandet av en ny ungdomsakademi. Dessutom lämnade så småningom ordförande Ken Bates bygget med bankkontot förstärkt med miljontals pund och vd Trevor Birch fick ett avgångsvederlag på några miljoner pund. Lägg därtill fortsatta spelarköp, årliga närmast astronomiska lönekostnader och ambitionen att investera i en kostsam utbyggnad eller ny arena.
Samtidigt glömmer folk lätt bort att det Chelsea som Abramovitj för fyra år sedan köpte för 60 miljoner pund 2003 värderades till över 250 miljoner pund av Forbes 2006. Dessutom har Abramovitjs och José Mourinhos skapelse under tre år tillsammans spelat hem två ligaguld, en FA-cup och två ligacuper. Minnen som kommer att räcka en livstid. Ett facit långt över någon supporters vildaste fantasier, även om Champions League-bucklan fortsatt gäckar klubben.
Framgångarna kommer också med ett annat pris. Frustrerade titelkonkurrenter och medier har turats om att spy galla över Chelsea och försökt öka trycket på klubben år efter år. Men även trycket inne i klubben har ökat. Efter att ordförande Bruce Buck, vd Peter Kenyon, styrelseordförande Eugene Tenenbaum och marknadschef Paul Smith fyllt platserna under Abramovitjs ledning, så har tillsättandet av chefsscouten Frank Arnesen och den förväntade värvningen av en ny sportchef i Avraham Grant skapat frågetecken. José Mourinhos auktoritet anses beskuren och hans framtid i Chelsea fortsätter att vara ett återkommande diskussionsämne i medier och bland fans.
En del vill också läsa in bristen på spektakulära och dyra nyförvärv denna sommar som ett bevis på att Abramovitj inte längre har förtroende för Mourinho. Mer sannolikt är att det är ett utslag av den uttalade strategin att få klubben att gå runt på egna pengar, nu när truppen som helhet håller högsta klass och de stora spelarna – så här långt – också valt att stanna.
Chelsea har sedan denna sommar visserligen spenderat noll pund på nyförvärv men redan ett par miljoner pund på engelska ungdomsspelare som Jacob Mellis och Danny Philliskirk som kan bli fler om Ben Gordon ansluter från Leeds, samma klubb som Chelsea förra året också värvade Tom Taiwo och Michael Woods från för uppskattningsvis fyra miljoner pund. Lägg därtill den fortsätta satsningen på utländska talanger, och fram träder en bild av ett Chelsea som aldrig kommer att återvända till köphysterin för fyra år sedan. Ett Chelsea som inte heller behöver det. Ett Chelsea som redan är ett världslag.
Sommaren 2003 sammanföll visserligen med en uppmärksammad flytt för David Beckham, stora frågetecken för Arsenals tillstånd och segdragna kontraktsförhandlingar för Chelsea med John Terry. Men annars är inte mycket sig likt. Särskilt inte i Chelsea.
Under de senaste decennierna har det som Chelseasupporter funnits en rad avgörande ögonblick.
Som Ken Bates köp av Chelsea för en pund 1982, som räddade klubben från konkurs.
Som Clive Walkers mål mot Bolton i april 1983, som räddade klubben från dåvarande division tre.
Som värvningen av Glenn Hoddle 1993, som banade vägen för 90-talets framgångar.
Som värvningarna av Ruud Gullit 1995, Gianfranco Zola 1996 och Marcel Desailly 1998.
Men inget kommer egentligen i närheten av den 1 juli 2003.
Minns ni?
några tidningsurklipp från några hektiska veckor
27 juni 2003:
Ranieri at front of queue to sign £4.5m Parker
"Chelsea expect to see off competition from Everton and Tottenham Hotspur to sign Scott Parker, the Charlton Athletic midfield player, in a £4.5 million deal next month. Claudio Ranieri, the Chelsea head coach, is eager to rejuvenate his squad and the arrival of the 22-year-old, who broke into the England squad last season, will be seen as a step in the right direction. Ranieri is still under pressure to reduce the clubs wage bill, but despite the rival interest, the deal is expected to go through before Chelsea open their Premiership campaign against Liverpool at Anfield on August 17."
1 juli 2003:
Gallas prepares to open talks with Barcelona
"Gallas, on holiday after Frances Confederations Cup final victory on Sunday night, left little doubt that he will be taking Barcelonas offer seriously. 'Barcas interest was confirmed to me and, as they say, Barca will always be Barca', he said. 'It’s a club with a big history, an impressive record.'”
2 juli 2003:
Bates moves aside as Russian buys Chelsea in £60m coup
"Ken Bates last night announced that he had sold Chelsea football club to a Russian oil billionaire in a deal that is set to earn the chairman £18 million in cash. The 71-year-old property tycoon has agreed to pass over control of the London club to Roman Abramovich, one of Russias richest men and a close associate of Vladimir Putin, the Russian President."
2 juli 2003:
Zola quits Chelsea
"Chelsea forward Gianfranco Zola has ended speculation about his future by announcing he is to leave Stamford Bridge.
The Blues were hoping to persuade the former Italy international to stay for another year but the player has told the club he wants to return home and honour his promise to join Serie B side Cagliari."
5 juli 2003:
Chelsea in the market for Kluivert
"Chelsea last night confirmed that Alessandro Nesta is not a transfer target but refused to rule out moves for Ronaldinho and Patrick Kluivert."
6 juli 2003:
Chelsea bid £30m for Henry
”Arsenal have rejected an audacious bid from Chelseas new owner, Roman Abramovich, for French striker Thierry Henry. In a move designed to signal his intent to build a team of superstars to rival Real Madrid and Manchester United, representatives acting for the 36-year-old Russian billionaire made an offer of £30m for Henry last Friday.”
9 juli 2003:
Embarrassed Eriksson admits meeting with Chelsea owner
”Sven-Goran Eriksson, the England head coach, was forced to admit last night that he had met Roman Abramovich, the new owner of Chelsea, as speculation grew that the Russian billionaire was attempting to buy Eriksson out of his contract with the Football Association and install him as the successor to Claudio Ranieri.”
10 juli 2003:
Ranieri gets green light to stay Blue
“Claudio Ranieri emerged from talks with Chelsea's new owner saying the two saw eye to eye about turning the club into part of the European elite.
Speculation was rife that Roman Abramovich would look for a new manager to replace the 51-year-old Italian, with the England coach Sven-Goran Eriksson and Roma's Fabio Capello suggested as potential candidates.”
11 juli 2003:
Chelsea in £5m play for Bridge
"The first solid proof of Chelsea's new-found ambition emerged yesterday as they tabled a £5m bid for the Southampton defender Wayne Bridge and agreed a £6m fee with West Ham for the full-back Glen Johnson."
