Dynastierna: Hill-Wood
Vi tar oss an Hill-Wood.
För några veckor sedan blåste det upp till storm i Gunners, när David Dein avgick och Stan Kroenke, affärsman från USA, började handla aktier i klubben. Snabbt som ögat samlade sig de stora ägarna i Arsenal och bildade en gemensam front. Det är framför allt tre stycken stora ägare som håller ihop skutan: Danny Fiszman, Lady Bracewell-Smith och så styrelseordföranden Peter Hill-Wood. Av dessa är de två senare sedan länge en betydande del av Arsenal och dess historia och jag ämnar i två artiklar jortfattat beskriva dynastierna Hill-Wood och Bracewell-Smith. Låt kanonkulan rulla.
**
Vi skall ta oss tillbaka till ett rökigt England. Till år 1872. Ångloken hade börjat rulla här och var på smalspåriga järnvägar. Kolgruvorna fylldes av sotiga gruvarbetare, Spinning Jenny var en del av mångas hem och vaccinet var på väg framåt. Fattigdomen var ett stort hot i England och fotbollen började få fotfäste. Just detta år spelades den första FA cupfinalen. Detta år föddes Samuel Hill. Han hette så och det var sannerligen ett bra namn. Han föddes nämligen i Glossop, som brukar betraktas som porten till Peak District norr om Manchester.Här är inte kullarna så där våldsamt höga, men når i alla fall 636 meter som högst. Det är kulligt, ulligt och en hel del skog. Unge Samuel visade snabbt att han hade huvudet på skaft och med förhållandevis välmående föräldrar så valde man att placera honom på den mycket fashionabla skolan Eton College utanför London. Eton? Ligger ett stenkast från Windsor och alla med lite status i det brittiska samhället har gått på just Eton.
Åter till Peak District gav han sig in i bomullsindustrin och med huvudet på skaft tog han sig snart fram i miljön och skaffade sig en ordentlig förmögenhet redan som 30åring. Hans sportintresse var samtidigt stort och han var en mycket aktiv cricketspelare och spelade för Derbyshire. Fotbollsintresset startade också nu. Han var nämligen i början av 1900-talet ordförande för Glossop North End, en av engelska fotbollens grundare.
Hur blev det Hill-Wood då? Jo, 1912 valde man att ansöka om att att få ändra namnet till Hill-Wood och enligt en kunglig proklamation så ändrades detta. År 1921 blev det ännu bättre, då fick man en adlig titel, kallad "Baronet Hill-Wood of Moorfield". Denna förlänas av den kungliga familjen och går i arv. Fint värre.
Runt starten av första världskriget tog ett annat intresse över.Politiken. Han var nämligen invald som Member of Parliament(MP) för Peak District och satt med House of Commons och tyckte till om lite av varje. Detta skedde under kriget och efter kriget. Men hans fotbolls- och sportintresse var vid liv och då han tillbringade mer och mer tid i London, hade en viss rikedom, så fick han frågan av Gunners 1929 om han ville ta över rodret efter att Henry Norris fått sparken. Samuel Hill-Wood axlade utmaningen och Hill-Wood är sedan 1929 en maktfaktor i Engelsk fotboll.
Samuel gjorde två sessioner som chef för Gunners. Först fram till 1936 och sedan efter kriget fram till 1949, då han avled. Grundaren av Hill-Wood-dynastin av Moorfield avled 77 år gammal, men hans "livsverk" levde kvar. Dock inte inledningsvis under Hill-Wood utan under en annan dynasti, som börjar här: Bracewell-Smith.
Vi lämnar dock Bracewell-Smith därhän tills vidare. Vi återkommer till honom i en annan artikel. Han försvann dock från styrelseordförandeposten i samband med sin död 1962 och nu kliver Hill-Wood in igen. För att stanna. Först ut 1962 var Samuels son Denis.
1962 var en mörk period i Gunners. Det var året efter Spurs hade tagit dubbeln. Gunners sackade efter i ligan och hade missat att förstärka med spelare. Denis Hill-Wood, som ärvt cricket-talangerna av sin far och spelade även han i Derbyshire. Under dennes styre konsoliderades ekonomin väsentligt. Klubben blev starkare och man gjorde vad man kunde för att vidmakthålla sitt starka varumärke. Under DHWs tid vid makten vinner Gunners sin första dubbel 1970/71 och tar också sin första europeiska titel. DHW var en stark styrelseordförande i 20 år och skötte på den tiden mycket av förhandlingarnba med tränare och spelare. Bland annat var det han som anställde Bertie Mee, som tog laget till dubbeln. Han avled 1982, 76 år gammal och hans position övertogs av en annan Hill-Wood; Peter.
Så börjar vi närma oss nuet.
Peter Hill-Wood är född 1936 i centrala London. Uppvuxen i Kensington och skolgång på--gissa? -Eton College. Självklart. Bland annat gick han i samma klass som Sir Roger Gibbs, en annan av Gunners styrelsemedlemmar. Efter skolgång och en skaplig karriär i det militära tog han sig in i bankvärlden och blev snabbt en av ledarna för Hambros Bank, tillsammans med bland annat Sir Chips Keswick, som PHW sedermera värvade till Gunners styrelse. 1982 tog han över makten i Gunners som styrelseordförande. Han efterträdde då sin far. Som 46-åring fick han nu makten över en av Englands färgstarkaste klubb och det var en klubb som under 80-talet genomled en misär med dåliga resultat och en risk att hamna i mellanskiktet. PHW gjorde dock en mycket god gärning redan inledningsvis. Han såg till att det kom in nytt blod i styrelsen, då David Dein kom till klubben. Dein köpte loss en ansenlig aktiepost av just PHW och med anställningen av George Graham 1986 så startar Gunners andra riktiga storhetstid.
Idag har PHW inte mycket med den dagliga styrningen av klubben. Denna sköts mestadels av Keith Edelman och Arsène himself. PHW håller ihop styrelsen med alla dessa åtaganden och är klubbens ansikte mot aktieägare och börsen. Tillsammans med Danny Fiszman var han också en av de stora idétagarna kring byggandet av Emirates Stadium. Med värvningen av flera betydelsefulla affärsmän, så som bland annat Sir Chips ovan, påskyndades beslutsfattandet och investeringarna.
Idag har PHW suttit 25 år vid styrelserodret. För länge? Det är upp till var och en att bedöma, men klart är att Baronet Hill-Wood of Moorfield har gjort mer för klubben än vi någonsin kommer att förstå. I vissa uttalanden kan tyckas att PHW känns mossig och urengelsk och så är det säkert. Här förekommer säkerligen både rävjakt, fina hästar, härliga gods, tjänstefolk, pipor, tweedkostymer och allt annat som hör engelsk överklass till och det är i dessa områden som PHW naturligtvis är bekväm. Han sitter bland annat i en liten förening kallad Business for Sterling och här sitter Crème de la Créme av brittisk industri. Man borstar damm från varandras axlar, sjunker ned i Chesterfieldfåtöljer och pratar om affärer, rävjakter och dricker ett glas portvin bakom lyckta dörrar.
Än så länge sitter PHW säkert vid rodret och kommer kanske så att förbli även framöver, trots att han för närvarande bara har knappt 1% av aktierna. Han styr dock klubben i rätt riktning, med hjälp av sina andra styrelseledamoter och trots att större delen av lagets spelare näppeligen är brittiska, så gör han vad han kan för att bibehålla den engelska styrningen av klubben. Spörs om han lyckas och skulle han försvinna, så kommer vi ändå vara Peter Hill-Wood och hans familj evigt tacksamma för vad de gjort för vår kära klubb.
I nästa artikel behandlar vi den andra dynastin. Bracewell-Smith, så håll ögonen öppna.
