Kommentar: Om Ljungberg
Något om Ljungberg
Efter en vecka på Gotland och bland annat möte med gutefårens egen chefsherde Patrik, så samlar man ihop sig för en kommentar kring Fredrik Ljungbergs avgång från Gunners. Bättre sent än aldrig eller kanske i Ljungbergs fall så var det bättre fly än illa fäkta. Ljungbergs avgång smakar silverpengar och Judas. Jag skulle aldrig egentligen kalla Ljungberg för Judas, inte alls. Lämnar man Arsenal för West Ham, så platsar inte Judas-stämpel i ordet förrädarens utseende, men om man likställer det med ordet silverpengar, så sitter stämpeln klockrent bredvid hans pantrar. Det är egentligen självklart varför han lämnar Gunners. Prat om perspektiv, inte infyllda löften, Henry etc är bara "bullshit", vi pratar Geld, ren och skär isländsk geyser-mylla som ramlar över Ljungberg. Till och Peter Wennman i Aftonbladet, som normalt sett tillhör en av de s.k sportjournalister som skulle ha en stenhård Koeman-frispark på pungen, menar att det är ren och skär ekonomi bakom flytten. Rykten säger att han betalas 20-25% mer än vad han fick i Arsenal och det är en ren förolämpning mot andra spelare. Ljungberg är 30, har passerat zenit och gud vet hur många matcher han klarar av detta år i Premier League.
Fakta är dock att Ljungberg ger sig av i rätt tid. Hans tid i Gunners var över. Under de senaste två säsongerna i Gunners har han inte åstadkommit så mycket. Jag har svårt att komma ihåg en match där han antingen blivit skadad eller precis kommit tillbaka från skada. Mumiens ansikte är nära på hallänningen, som dock alltid skall minnas med glädje i Gunners tröja. Även fast han lämnade Gunners för West Ham, vilket jag i sig tycker var ett förhållandevis klokt beslut, så kommer jag alltid att högakta Fredrik Ljungbergs insats i Gunners som under alla år han spelat präglades av en enorm vilja, matchvinnarinstinkt, att ge allt för laget och så samspelet med framför allt Bergkamp, som var magiskt. Men de sista åren har skador tagit hårt på den förre HBK-aren och ben, fötter, knä, lår, rygg har tagit ohyggligt med stryk. Det verkade som att många lag gick extra hårt in på honom, då de visste att han direkt skulle landa på backen, halta iväg och kanske vara borta ett tag. Wenger valde att spela in andra spelare under tiden, som Hleb, Walcott, Rosicky och nu under Emirates Stadium har vi sett den mycket intressante Eboué och varför inte Gibbs komma på kanterna.
Men Fredriks avgång från Gunners är tyvärr inte riktigt förenligt med hans nio år i Gunners. Att skriva på West Ham var nog en lösning som var i sin ordning, men inte sättet. Hela uttalandet kring att han inte tror att laget mäktar med en satsning på titlar, att man inte har värvat intressanta spelare och att han saknar Henry är enormt krystat och lagt i munnen av en trevlig agent eller West Ham själva. Om the Hammers hade viftat med ungefär liknande lön hade han stannat i Gunners, men nu lyfte Eggert Magnusson upp lönen så brutalt att det inte gick att säga nej och då anser väl jag att Ljungberg skall ange de ekonomiska fördelarna som främst istället för att kritisera det lag och den tränare som lyft honom till den fotbollsspelare han är idag. Det förekommer dock sällan.
Avslutningsvis önskar jag dock Fredrik Ljungberg lycka till i West Ham. Alla har vi våra minnen av honom. Mitt kommer från ett moment under EM2000, då undertecknad var och såg på en landslagsträning utanför Haag. Efter träningen skrev spelarna autografer och undertecknad trängde sig fram bland fjortonåringarna för en påskrift. Jag tog av mig min Sverige-tröja för en autograf och Fredrik skrev. Då såg han att jag hade en Arsenaltröja under och frågade: "men den då?" Varpå hallänningen signerade min Arsenal-tröja med god min och runt omkring stod en hoper fjorton-femtonåringar och var avundsjuka. Lycka till Fredrik.
