Se upp och ner
I två års tid har vi suktat platserna 1-4 i engelska ligan, vilket är en stor förändring till det bättre för oss luttrade Tottenhamfans. Att vi fans och även klubben ser uppåt tycker jag är en bra egenskap, det tyder på optimism och en vilja att utvecklas vidare nu när klubben fått blodad tand.
Det händer inte ofta, men ibland blir jag riktigt svensk av mig och ser mig oroat om över axeln, eller helt enkelt neråt i tabellen. Trots den dråpliga säsongsavslutningen 2006, havsfruktslasagnens år, så var det en bra säsong där laget under lång tid höll fast vid fjärdeplatsen som betyder så mycket. Under en stor del av den säsongen handlade det till stor del om huruvida Arsenal skulle kunna komma ikapp eller inte. Tottenham hade till och med ett visst grepp om den där platsen, men kunde inte ta vara på läget. Säsongen som nyss avslutades var av lite annan karaktär. På grund av taskigt försvarsspel emellanåt så tappade laget alldeles för många poäng, och ett tag kändes förhoppningar om en femteplats riktigt långsökta. Att hinna ikapp topp 4 var något som de flesta spursare snabbt fick ur tankarna, och topp 5 kändes även det mycket avlägset ett tag.
Nu står vi inför en säsong med ett förstärkt lag. Backlinjen är ännu så länge starkare än på länge, även om det verkar som att Young Pyo Lees religion numera tillåter flyttar till Roma, vilket inte var fallet för ett år sedan (Lee var ”klar” för Roma men transfern avbröts då Lee tackade nej på grund av religiösa skäl). Rykten gör nämligen gällande att denna transfer är på väg att genomföras. Om Lee stannar råder det inga tvivel om att backbesättningen är bättre än föregående upplaga i och med rekryteringarna av Gareth Bale och Younes Kaboul. Om Lee skulle byta klubb så är det en duktig spelare mindre, men förutsatt att Benoit Assou-Ekotto stannar kvar så känns det som att backlinjen ändå är något bättre. Om Ledley King snarast kan sluta med sina Mr Glass-imitationer så är jag helt lugn för att backlinjen klarar en topp 4-satsning.
Samma förutsättning gäller, åtminstone på ett ungefär, när det mittfältare och anfallare. Den mest notabla mittfältsförsäljningen så här långt är Hossam Ghaly, och in har värvats Kevin Prince Boateng. Det ska medges att jag har dålig koll på Fresh Prince, och det är inte för att hans efternamn verkar vara Ghanas (jo han har sitt påbrå från Ghana) motsvarighet till Svensson, utan för att jag helt enkelt inte sett honom spela. Men förhoppningen är att han i varje fall inte är en försämring jämfört med Ghaly.
Förutsatt att Mido lämnar klubben och att Jermain Defoe stannar, så är även anfallsbesättningen starkare än under den föregående säsongen. Skulle även Defoe lämna oss så skulle jag klassa den som svagare, eftersom jag tycker att Berbatov, Mido, Defoe och Keane är vassare än Berbatov, Bent och Keane. Nu tror jag att Defoe stannar, så kort och gott kan vi anse oss förstärkta på samtliga positioner.
Det tråkiga, men lite dramatiska, är att lagen under oss har rustat en hel del under sommaren. West Ham håller på att snickra ihop ett i flera avseenden galet lag, Manchester City värvar Ronaldinho vilken dag som helst och Newcastle känns för en gångs skull inte som Helsingborgs IF, ett lag som de flesta ser i toppen men som aldrig tar sig dit.
Det Spurs har att hoppas på är att avståndet ner till lag 6 inte har krympt mer än vad avståndet har krympt upp till topp 4 och så är jag inte säker på att läget är. Det gör nästan ont att säga det, men räkna aldrig ut Arsenal, det måste vi lära oss, både fans och spelare i klubben. Om vi så skulle leda en match med 100-0 med fem minuter kvar mot L’arse så kan vi aldrig slappna av, och avslappning är inte det som fotboll går ut på. Det handlar om att kunna spela bittert, cyniskt, metodiskt och med en enorm integritet.
Att jag tar upp Arsenal beror på att det är många som anser att de påbörjat grävandet av sin egen grav i och med försäljningen av TH14, och att vi per automatik nu kommer ta över deras fjärdeplats. Det som är viktigt att komma ihåg är att Arsenal helt enkelt har en spelidé som för det mesta fungerar väldigt bra. Lika viktigt att komma ihåg för de lag som försöker jobba ikapp Arsenal är att deras trupp inte är helt enormt stark. Det är deras spel, och inte trupp, som gör att de ligger före oss, och just spelet är något som Tottenham behöver jobba med för att ta det där steget. Kan Martin Jol få spelet att stämma kontinuerligt så finns absolut resurserna för en splittring av toppkvartetten, och kanske är det Arsenal som får lämna den platsen. Men för att undvika besvikelser tror jag det är viktigt att tänka på hur långt efter vi har varit i bra många år nu, och att vi bara börjat hämta in på allvar. Samtidigt ska vi alltså inte glömma bort lagen bakom, börjar vi trampa vatten för ett ögonblick kan det gå fort innan vi tappar kontakten med toppen.
