RESA: CSS intog Köpenhamn
Chelsea Supporters Sweden intog Köpenhamn i hundratal. Här är en av de många berättelserna från dagarna i Danmark. Uppdaterad med fler bilder och filmer.
Uppdaterad med fler bilder och filmer 29/8. Se röd text längst ner i artikeln.
Min resa påbörjades på måndagskvällen den 30 juli. Jag hade precis kommit hem från en två veckor lång vistelse på Irland och hann inte mer än vända i dörren innan det var dags för nästa tur, den här gången till Köpenhamn. Hundratals svenskar skulle dit. Inget ovanligt med det, den danska huvudstaden brukar flockas med turister från andra sidan sundet, speciellt under sommarmånaderna. Vi hade dock en bättre anledning än Tivoli, den lille havsfrun och shopping på Ströget. Målet för vår resa var Bröndby Stadion och Chelseas träningsmatch mot Bröndby IF.
Jag hoppade på pendeltåget ut till Bålsta, där Johan, som även han skulle ner till Köpenhamn, väntade med bilen. Första anhalten på vår resa var Västerås och CSS-ordförandes bostad. Efter en dryg halvtimme i bilen, med uttömmande Chelseasnack där Johan berättade om minnena från bortaresan i Barcelona och jag kontrade med Ligacupfinalen, var vi framme. Harri och Fluffo hälsade välkommen och vi hann med ytterligare ett par timmars Chelseaprat innan det var dags för nattsömn.
Efter en tidig uppstigning var det dags för avresa från Västerås Central. Wilhelmsson och Matte Eriksson var redan på plats, och snart anslöt Tony, Skölden samt Mats och Mia Arnlund till vårt gäng. Den första etappen gick till Norrköping. Mats Arnlund var pigg trots att det fortfarande var tidiga morgontimmar och berättade tonvis med anekdoter från Champions League-resorna runt om i Europa. Vi fick höra allt om tårgasbomningen i Marseille, formel1-racet på Autobahn, det frenetiska men misslyckade hotellsökandet i Milano och vadslagningen på registreringsskyltar på väg hem från Berlin.
I Norrköping bytte vi till ett X2000-tåg och det började gå undan. Efter någon timme i bistrovagnen var vi nere i Malmö där vi hade tänkt möta upp med Milo, Joel och resten av Göteborgsgänget. Bristfällighet i kommunikationen gjorde dock att de goa gubbarna redan var i Köpenhamn. Vi var dock inte sena att ta tåget över Öresundsbron och ganska snart kunde vi sluta upp på Spunk Bar i Köpenhamn.
Milo, Joel, Bingo-Berra, Billy Blue och hela klanen Gustavsson fanns redan där. Dessutom hade vi stött ihop med Mattias från Ljungby och hans pappa på Köpenhamns Central. Louise berättade om säsongskortet hon kommit över på Matthew Harding Lower, att påstå att man är avundsjuk är nästan en underdrift i det här fallet, och Gais-Håkan, som dök upp strax senare, tackade för reseskildringen från Liverpool borta som jag hjälpte honom att publicera (tack själv Håkan, vi tar emot reseskildringar och liknande med öppen hand).
Efter en timme på Spunk Bar var det dags att röra sig ut mot Bröndby. Vår ghananske taxichaufför, som även bott i Sverige, pratade gärna om Michael Essien och ex-AIK:aren Derek Boateng, vars Jerusalem skulle spela mot FC Köpenhamn samma dag, men visste till Harris stora besvikelse inte vad björn hette på ghananska.
Vi checkade in på Bröndby Park Hotel och möttes av nyheten av att den utlovade CSS-lokalen inte fanns. Istället fick vi uppehålla oss i hotellets reception där det snabbt dök upp många välkända ansikten. En del bekantskaper var nya, i alla fall ”in real life”. Forumnamn som ”Chelz”, ”Fredde”, ”Soxey”, ”Wikander”, ”FL” och ”Hadde” träffade jag för första gången utanför datorskärmen.
Från England hade prästen Martin Swan rest. Han begravde Peter Osgood, Chelseas kanske bäste spelare någonsin, på Stamford Bridge och var ett känt ansikte för alla som sett den senaste säsongsdvd:n. Bland CSS:arna blev han snabbt en attraktion och fick både skriva autografer och ställa upp på kort.
Middagen intog på hotellets restaurang. En oproffsig och otrevlig servitör tog hand om våra beställningar och det var ingen överraskning att det tog väldigt lång tid innan vi fick maten. Och inte blev det bättre av att man hörde Chelseasångerna eka från receptionen medan man själv satt vid ett matbord och väntade på maten som aldrig kom. Till slut var det dock klart, och med facit i hand var det värt väntan. Till skillnad från kyparen gjorde kocken ett riktigt bra jobb.
Med mat i magen bar det av till Bröndby Stadion. Under de tre minuterna det tog att gå från hotellet till arenan hann även vi som missat allsången i receptionen sjunga upp oss.
Väl inne på Bröndby Stadion, en väldigt fin arena ska sägas, samlades CSS:arna i det ena hörnet av Chelseasektionen. Några av de få engelsmännen som var på plats drogs till vår del av klacken då de redan på uppvärmningen hörde att det var därifrån det mesta av ljudet kom. Bland annat träffade jag Chris och Johny, som var i min ålder. De jobbade på byggarbetsplatser och spenderade alla pengar på att följa Chelsea i England och i Europa. E-mailadresser är utbytta och vi har kommit överens om att vi ska träffas nästa gång jag är över i London.
Efter en relativt seg första halvlek, både på läktarna och på planen, blev det bättre i andra. Cathy från England drog i gång ”Zigger Zagger” och vi lyckades även få med övriga delar av Chelseapubliken genom att sjunga ”Stand up if you love Chelsea”.
Övriga sånger som jag kan komma ihåg att jag hörde uppe på läktaren var: ”Carefree”, ”Chelsea, Chelsea, Chelsea”, ”One man went to mow”, ”Ten German bombers”, ”José Mourinho”, ”He’s every fucking where, Joey Cole”, ”Didier Drogba lalalalala”, ”Super Frankie Lampard”, ”Hello, hello, we are the Chelsea boys”, ”Celery”, ”Over land and sea”, ”Ever seen Chelsea win the league?”, “Chelsea here, Chelsea there”, “ We hate Tottenham”, “3-1 and you fucked it up”, “You’re shit and you know you are”, “We can see you sneaking out” och “Are you Tottenham in disguise?”.
Enligt rapporter från Jacobsson, som av någon underlig anledning hamnade på sittplats, hördes vi riktigt bra från minut 60 och framåt. Extra beröm går till Milo ”The new Zigger-Zagger-man” som tog på sig rollen som klackledare och skötte sig utmärkt.
Didier Drogba, som gjorde två snygga mål, var givetvis nöjd efter matchen och sprang fram till Chelseklacken och tackade för vårt stöd. Han kastade dessutom upp sin matchtröja på läktaren. Grattis till Henrik ”Terry26” som fångade den! Även Joe Cole och Petr Cech var framme och visade sin uppskattning för fansen.
Efter matchen försökte mina nya engelska polare, Chris och Johny, dra med mig in till centrala Köpenhamn. Jag valde dock att stanna med de andra CSS:arna på Bröndby Park.
De flesta gav upp vid tolvslaget men några tappra, Matte Eriksson, Wilhelmsson, ”G.Zola”, ”Bosse1988” och undertecknad, var uppe i hotellreceptionen och åt hemkörd pizza vid halv två. Siste man kvar var Lovén som satt uppe även när vi andra kastade in handduken.
På onsdagsförmiddagen fick man ta farväl till alla nya och gamla bekantskaper. Efter en god publunch i centrala Köpenhamn var det dags att sätta sig på tåget för hemresa. Västeråsgänget bytte tåg i Norrköping medan jag fortsatte till Stockholm.
Den sista timmen på X2000-tåget tillbringade jag i bistron tillsammans med en fransk kille som hade en svensk mamma och en irländsk pappa. Han var väldigt fotbollsintresserad och dessutom oerhört kunnig inom ämnet. Hans favoritlag var hemstadens Toulouse och tjuvgänget från Liverpool. Hoppas verkligen att han gör det enda rätta och håller på Elmander & Co. i det stundande Champions League-kvalet. Jag vet i alla fall vilka jag vill ska gå vidare.
När vi ändå pratar om Champions League-kval, vore det inte härligt om Elfsborg mot alla odds slog ut Debrecen och Valencia, gick vidare till gruppspelet och lottades mot Chelsea? Efter festen i Köpenhamn tror jag att alla, inklusive Arnlund, skulle vilja ha ännu en Chelseamatch på ”hemmaplan”.
Fotonot. Under ”Big Match Countdown” på Chelsea TV i fredags nämndes Chelsea Supporters Sweden för den fina stämningen som skapades på Bröndbymatchen.
Dessutom fick vi följande omdöme av Cathy, som har sett alla försäsongsmatcher den här sommaren och inte missat en enda tävlingsmatch på 29 år:
”It was great meeting all the Swedish CFC yesterday - they were really noisy and should replace some of the silent idiots we have at the Bridge. Apart from the Rangers game, this was by far the best support this pre-season. I am sure you saw that Didier Drogba appreciated their support and came over and clapped them all.”
Bilder: Finns i bildspelet till höger. Tack till Mattias, Johan, Rasmus, Robin, Henrik, Peter och Guy för att ni skickade in bilder! 13/8 Några nya bilder har kommit in från Matte Bonetti och Marie. Dessa hittas längst bak i bildspelet och är märkta med "Ny bild". 29/8 Nu har även jag (Wikander) lagt upp tre bilder sist i bildspelet.
Filmer: Peter "Chelz" Tjärnström filmade lite på matchen. Klippen finns att beskåda på dessa länkar:
Spelarna tackar klacken och Drogba kastar upp sin tröja i publiken.
Fansen sjunger "Carefree" på uppvärmningen.
Fansen sjunger "You're shit, and you know you are" till Bröndby.
Fansen skanderar "Chelsea - hooligans".
Här är ett par nya filmer från Oscar Karlströms kamera:
Fansen sjunger "Oh when The Blues go steaming in" under ledning av Cathy
Fansen sjunger "Stand up if you love Chelsea" och "Zigger Zagger" under ledning av Milo
Spelarna tackar klacken, som in sin tur sjunger "Chelsea, Chelsea" och "José Mourinho"
Tack till alla som var med för en väldigt trevlig resa!
Hoppas att vi ses i Örebro den 25:e!
CAAAAREFREE!!!
