Krönika: Vänsterbacken
Spurs har tre spännande vänsterbackar i leden, vem skall spela, och hur? PeA tar sig an ämnet och drömmer om knorrade frisparkar från Wales mot främre krysset.
När det gäller vänsterbackspositionen i Tottenham har den, under Jols ledning, blivit något av en nyckel till Tottenhams anfallsspel i de matcher när Spurs styrt matcherna. Jol har konsekvent spelat med en offensiv spelare som vänsterback. Först att fylla ut vänsterbackspositionen var Erik Edman, som vi älskade, förste och hittills ende svensk att spela A-lagsfotboll för Tottenham.
Jol har under sin tid verkat överbefolka innermittfältet med tre innermittfältare. Tainio och Davids spelade vänsteryttermittfältare, ingen av dessa är någon kantlöpare. Istället tog de allt som oftast något steg in i banan, och detta ledde till att det öppnade sig en yta längs hela vänsterkanten. Denna yta har Young-Pyo Lee fyllt ut föredömligt. Med sin kvickhet och sin fina bollkontroll har han ofta fått bollen och transporterat den ner till den förlängda mållinjen. Där har han ofta vänt och kunnat spela bollen till en rättvänd spelare lite längre upp i banan. Lees löpningar har alltså inte lett till direkta målchanser, men hans rörelse har ofta lett till att Tottenham tvingat ner motståndarlaget i knät på egen målvakt. Detta har i sin tur ofta lett till farliga chanser och inte allt för sällan mål. På senare tid har Steed Malbranque spelat som vänsterytter, men även han trivs bäst som centralmittfältare, och det märks på hans positionering.
De som kritiserat Lee har gjort det för hans ovilja att slå inlägg med vänstern, allt för ofta har han vänt in i banan och letat passningsalternativ med sin högerfot. Detta har gjort att Tottenhams offensiv tappat i fart och chanser har försummats. Detta till trots har mycket att Spurs anfallsspel gått genom Lee. Han har varit en viktig spelare och det syns att han är en riktigt bra fotbollspelare på det hela taget. Finfin kondition, glimrande bollkontroll, och ett snabbt och fint löpsteg. När han spelade för PSV gjorde han det tillsammans med Ji-Sung Park, numera i Manchester United. Dessa två gick under smeknamnet maratonmännen, på grund av deras aldrig sinande arbetsvilja. Men i defensiven har Lee ibland vägt för lite, och tappat i positionsspelet. Lee har spelat 62 matcher för Spurs sedan han kom in i laget i sommartransferfönstrets sista dag 2005. Detta ledde i sin tur till att Edman flydde fältet. En övergång som än idag smärtar i bröstet på svenska Tottenhamfans.
Benoit Assou-Ekotto, eller BAE som vi ofta förkortar det till, köptes för imponerande 3.5 miljoner pund under sommaren 2006, och under förra säsongen kunde vi se att han verkligen hade kvalitéer som gynnade laget. Dock blandades det ner smolk i bägaren när ryktet om hans problem med rättvisan nådde de brittiska öarna. Detta ledde till en formsvacka och sedan en svår knäskada som höll honom borta resten av säsongen. Han spelade sin sista match med Spurs den tionde februari. En engelsk Spurssupporter jag stötte på på en sportbar för ett halvår sen, refererade till BAE som ”the one we don’t know”, mest på grund av hans krångliga namn. En hel del tyder på att BAE kan komma att förbli anonym för den stora publiken framöver också.
Mest på grund av att Spurs under sommaren har knutit till sig den mest lovande brittiske vänsterfotade talangen på länge. Gareth Bale har fått de att vattnas i munnen på de flesta coacher i Premier League. Att han redan som sjuttonåring debuterat för Walesiska landslaget och gjort mål där som yngste spelare någonsin, har inte gått obemärkt förbi någon. Detta ledde till att prislappen blev skyhög. När Tottenham i kamp med bland andra Arsenal och Manchester United köpte Bale fån Southampton, den tros ha landat någonstans kring 10 miljoner pund beroende på framträdanden och framgångar. Men eftersom Gareth endast är 18 (fyllde år 16 juli) kan han komma att bli värdefull i tio-femton år framöver, och därför visa sig bli en lysande investering. Röster från klubben har vittnat om att det finns en chans att vi kan få se Bale som vänsterytter vid några tillfällen. Chris Hughton har sagt att han anser att Bale mycket väl skulle kunna spela på mittfältet. Det är en spännande tanke. Tottenham har ju länge saknat en vänsterfotad mittfältare. Man får gå hela vägen tillbaks till de dagar då Matthew Etherington spelade för Spurs för att hitta en renodlad vänsterytter på vänstermittfältet.
Bale har, sin unga ålder till trots, hunnit med att spela i landslaget, som sagt, och hela 44 matcher med Southampton. Detta har gett honom en imponerande rutin. Frågetecknen som, under de kommande säsongerna, behöver rätas ut är om han kan göra omställningen till det höga tempot i Premier League. Det är många som i åldrarna 16-18 spås en lysande framtid men som inte lyckas ta det berömda steget, från junior till senior. Få saker tyder på att Bale inte skall ta det steget, men man vet aldrig. Den höga prislappen tyder dock på att Jol hyser stort förtroende till det unga yrvädret. Bale har också hedrat den goda traditionen att specialisera sig på frisparkar, en färdighet som ofta vänsterbackar behärskar fenomenalt. Bale kommer därför med sin snabbhet och fina vänsterfot, bidra med en dimension som vi som följer THFC saknat sedan David Ginola dansade runt på White Hart Lane (Ginola tog dock straffarna med högerfoten). Och om Bale skulle behöva lite tid på sig att hitta rätt bland Londons supermetropolitiska tempo och stämning, finns Lee och BAE där för att fortsatt ge Tottenham depth and coverage on the leftback position. Tiden kommer dock med all sannolikhet visa att Bale kommer att vara första valet under kommande år i Jols mannar. Om han nu bara lyckas att ta det där steget som Johnny Rödlund aldrig riktigt tog.
Paradoxalt nog är alla tre vänsterbackar skadade och kan inte vara med i början av säsongen. Bale väntas tillbaka i slutet av augusti månad, Lee och BAE ungefär samtidigt. Tills dess står vänsterbackspositionen mellan Ava Gardner och Ricardo Rocha.
