Matchrapport: Wolves-Watford 1-2
Två baklängesmål i slutminuterna förvandlade oss alla till fågelholkar och tre poäng försvann i intet.
Wolverhampton Wanderers-Watford 1-2 (1-0)
1-0 Seyi Olofinjana (45)
1-1 Jordan Stewart (87)
1-2 Marlon King (94) straff
Publik: 23.115
Bollinnehav: Wolves 44% Watford 56%
Skott på mål: Wolves 5 Watford 4
Skott utanför mål: Wolves 5 Watford 6
Hörnor: Wolves 3 Watford 10
Varningar: Williamson (Watford).
Domare: N Swarbrick (Lancashire).
Wolves (4-4-2 f.h): Wayne Hennessy - Neill Collins, Darren Ward, Gary Breen (c) (Rob Edwards 69), Michael Gray - Michael Kightly, Darren Potter, Seyi Olofinjana, Stephen Ward - Stephen Elliott (Jay Bothroyd 74), Andy Keogh. Ej använda avbytare: Graham Stack, Karl Henry, Freddie Eastwood.
Watford: Poom, Doyley, Shittu, DeMerit, Stewart, Williamson, Mahon, McAnuff, Smith (Kabba 81), King, Priskin (Henderson 48). Ej använda avbytare: Lee, Bangura, Mariappa.
Innan kick-off presenterades Wolves nye ägare Steve Morgan OBE för hemmapubliken under stort jubel. Det blev också en minuts applåd till ära för den gamle Wolveslegenden Derek Dougan som nyligen dött.
FÖRSTA HALVLEK
Matchen började och det var en typisk premiärinledning. Spelarna satsade friskt men bollen befann sig mest uppe i luften, och det tjongades och kämpades från alla håll. Watford är ju nyligen nedflyttade från Premier League och tänkte inte krypa ner i försvarsställning. Det var full fart på alla ben, men snedsparkarna var många och långa.
Efter ett tag fick det gultröjade Watford ett litet grepp och när vår vänsterback Gray satsat alldeles för långt upp på planen så kom Priskin farande på Wolves övergivna vänsterkant. Hans passning skar som en kniv genom straffområdet men lyckligtvis var ingen framme för att peta in bollen.
Kightly sköt en frispark högt över och i andra änden av planen krutade King på med ett volleyskott men det var också dåligt riktat. Watford hade nu ett klart övertag och Darren Ward fick nicka undan en frispark från Stewart. Watford fick också två hörnor i rad, men de plockade vår långe målvakt Hennessy galant.
Wolves första chans kom i 29:e minuten då Keogh spelade fram Elliott, men hans försök till lobb gick inte förbi Poom i Watford-målet. Nu var det plötsligt Wolves som bestämde och de behöll trycket halvleken ut. Kightly spelade fram Keogh i bra läge men hans vänsterskott gick över ribban.
Lite senare trodde många att Wolves skulle ta ledningen, Keogh hittade Olofinjana inne i straffområdet. Nigerianen tog emot bollen och sköt ett tungt skott från nära håll, men bollen susade över ribban till publikens förtvivlan.
Men Olofinjana fick ett nytt läge sekunderna innan halvtidsvilan och då blev det minsann mål. Darren Ward tjongade upp bollen mot vårt anfall. Keogh skarvade vidare till Elliott som med en perfekt passning frispelade OLOFINJANA. Han kom helt fri med målvakten och lyfte elegant bollen över honom. Stort jubel på läkaren och ett psykologiskt 1-0 precis innan paus.
ANDRA HALVLEK
Wolves började andra halvlek bra och både Elliott och Ward fick halvchanser men de lyckades inte träffa mål. Watford fick en bra kontringschans då plötsligt McAnuff blev helt fri på vänsterkanten men Hennessy gjorde en fin räddning och täckte skottet.
Matchen lugnade ner sig i intensitet, Wolves drog sig tillbaka och passade runt bollen. Vi verkade nu ha full kontroll på matchen och när Collins höll undan McAnuff utan problem så kändes det som om vi skulle greja det här. Vi täppte till bra och Watford såg lite uppgivna ut.
Efter 69 minuter tvingades vår lagkapten Breen utgå för en mindre skada och vi bytte in Edwards på hans mittbacksplats. Fortfarande hade vi matchen under full kontroll. Det hände inte mycket. Watford försökte hitta ytor men Wolves stängde effektivt överallt, och var inte speciellt intresserade av att gå till anfall.
När tre minuter återstod fick Watford en ganska farlig frispark mitt framför Wolves mål sedan Potter fällt Williamson, men ändå ganska långt ut. Man kände att: "klarar vi bara denna så är tre poäng hemma".
Skottet kom från 20 meters håll. Bollen touchade Bothroyd i muren innan den gick som en raket upp i krysset när den skruvades i en lobb över en chanslös Hennessy. Målskytten STEWART var lika chockad som publiken, det var hans första mål för Watford på 78 matcher.
Det blev fyra minuters extratid och när tio sekunder återstod gled Kabba in i Wolves straffområde. Collins spark missade bollen och träffade Kabba på knäna, rakt framför domaren och denne kunde inte göra annat än att blåsa för straff. KING satte bollen i krysset och Hennessy var chanslös. Tre säkra poäng hade förvandlats till noll och det var verkligen ett grymt slut på matchen.
Sammanfattningsvis så var detta en typisk premiär med nerver från alla håll. Ett litet frågetecken ändå för vårt spel som var mycket långbollar mot den knatande Keogh. Att förlora trots ledning i 86:e minuten är smärtsamt men egentligen mest otur, vi borde ha vunnit som matchen gestaltade sig även om lagen var mycket jämna. Det kändes som om allt var under kontroll och Watford trodde nog att de hade förlorat matchen innan de plötsligt fick två slumpmål på slutet. Jag går fortfarande omkring som en fågelholk och gapar av förvåning.
Dagens kommentar från läktaren: "In the first half we played some decent stuff, not too troubled at the back and scored a very decent goal. In the second half, we just sat back and allowed them to attack us. Still, they didn't create much and with 5-10 minutes to go they'd given up when they scored from two set-pieces. All in all, a very modest performance and back to earth with a bang".
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Hennessy, 7
Collins, 6
D.Ward, 7
Breen, 7
Gray, 7
Kightly, 5
Potter, 5
Olofinjana, 7
S.Ward, 6
Keogh, 7
Elliott, 6
Edwards, 5
Bothroyd, 5
