Kardemir Karabükspor - Osmanlispor
Inför Manchester City – Derby
Kan Derby fortsätta spela positivt?
Många stora matcher mot namnkunnigt motstånd väntar Derby Countys manskap och följeslagare denna säsong. I lördags fick vi se en klubb vars namn är mindre välrenommerat än vad många av deras spelare är, på onsdag är det snarare tvärtom. Manchester Citys namn väcker respekt. Trots den djupa vågdalen i slutet av 90-talet så är det är en klubb med fina anor och nu med ny ägare med stora finansiella muskler är klubben med stor sannolikhet på väg mot en storhetsperiod likt den för 30-40 år sedan.
Historik och statistik
Manchester City FC bildades 1887 och Derby har mött dem på bortaplan 48 gånger genom årens lopp. Första ligamötet klubbarna emellan skedde i november 1899 då Derby fick se sig besegrat med hela 4-0. Derby har på bortaplan endast mäktat med att besegra värdarna tio gånger. Hela 29 gånger har man förlorat.
Trots att både Derby och Manchester City funnits med i de två översta divisioner i stort sett alla år av de tjugo senaste så har lagen förvånansvärt sällan legat i samma serie. Endast fyra år av de senaste 24 har man dväljts i samma serie. December 2000 var senaste gången man spelade mot varandra i Manchester, mötet slutade 0-0.
Normalt sett så brukar vi under denna rubrik titta på lagens form gällande de sex senaste hemma- respektive bortamatcherna. Detta känns dock inte meningsfullt nu med tanke på Sven-Göran Erikssons totala omvandling av sitt lag samt det faktum att Derby som nykomlingar nu står inför helt andra uppgifter än vad som tidigar varit fallet.
Läget hos våra motståndare
Ja, vad ska man säga om Manchester City? Jag tror att laget kommer att kunna spela en mestadels attraktiv fotboll och belönas för detta med poäng så att man i sluttabellen hamnar kring en ungefärlig 6:e-7:e plats. Man har förstärkt truppen med en handfull mycket starka namn och ytterligare några som för den stora fotbollspubliken är ganska så okända men som säkert kommer att göra bra ifrån sig.
Frågan är om de många nya kontinentala spelarna klarar av att stå emot en lagmaskin som Derby? Manchester Citys usla hemmaform är ju något man kan hoppas håller i sig en match till men med tanke på att Svennis komponerat ihop ett helt nytt lag så är det kanske för mycket att tro på.
Läget i Derby inför matchen
Det känns härligt att kunna konstatera följande efter att ha sett premiärmatchen mot Portsmouth:
- mina ord inför Pompeymatchen om Steve Howard löd ”En tuff anfallare av gammal hederlig engelsk centertankstil som inte kommer att lämna ens det mest namnkunniga försvar någon lugn stund”. Glädjande nog visade sig detta stämma. Redan efter 4 minuters spel vann Howard efter en målvaktsinspark en duell med Pompeys namnkunniga mittbackar och kunde servera Oakley bollen på vilken han krutade in 1-0.
Han må denna säsong inte komma upp i föregåendes 16 ligamål men hans insatser kommer att resultera i att andra gör mål. Howards styrka är nämligen lika mycket hans betydelse i uppbyggnadsfasen av ett anfall. Dels som vi såg i lördags när det gäller att skarva vidare till lagkamrater, dels hans extraordinära förmåga att suga åt sig bollen för att resten av laget ska få några extra sekunder på sig att lyfta 30-40 meter.
- Derby hade mycket bollinnehav och presterade i långa stycken faktiskt ett mer förtroendeingivande spel än deras betydligt mer namnkunniga motstånd. Detta ger råg i ryggen åt spelarna! Kanske så mycket att man även på bortaplan lyckas hålla uppe spelet.
Anfallet
Robbie Earnshaw gjorde ingen glad i lördags. Han var tyvärr osynlig men ska givetvis ha en handfull chanser innan en dom över honom ska falla. Om han nu inte är i form så kan han väl i alla fall ådra sig sådan bevakning att yttermittfältarna lättare kan komma till avslut när Steve Howard dirigerar Derbys anfall.
Från Howard själv kan vi förstås räkna med många närkamper och targetplayerspel och kanske rentav några situationer i straffområdet där han får tillfälle att visa sin styrka.
Mittfältet
Som mittfältare finns i teorin några olika alternativ men i praktiken kan jag inte se annat än att Davies ger förnyat förtroende åt samma kvartett som i lördags. Startmännen var då, från höger till vänster, Craig Fagan, Matt Oakley, Andy Todd och Stephen Pearson.
Yttermittfältarna lyckades överlag bra med sina offensiva räder. Gällande Fagan var detta något överraskande då han under sina tidigare matcher inte producerat mycket av värde. Pearson är härlig att se när han får upp farten, han är då väldigt svårstoppad och jag gissar att vi har mycket positivt att vänta av honom under säsongen.
Det var roligt att se Gary Teales inhopp med dryga kvarten kvar i lördags. Den igår till det skotska landslaget uttagne snabbspringaren visade att han vill vara med och fightas om en plats i förstauppställningen genom flera bra framstötar på sin högerkant.
Matt Oakley rönte stor uppskattning för sin insats i lördags. Och visst ska han berömmas! Han är en mittfältare som får gjort saker och ting effektivt utan stora åthävor. Hans plats torde vara ohotad för närvarande. Låt Oakley stå för springandet och passningarna och Pearson och Fagan för genombrotten och rollen som spelförstörare är då vikt åt Andy Todd.
Den sistnämnde var en av lördagsmatchens bästa aktörer. Han fanns ofta med i händelsernas centrum. Han vann förvisso inte alla dueller och han kanske inte är den mest kreative spelaren men han är oerhört nyttig för laget, det omdömet är möjligt att fälla redan efter en tävlingsmatch i Derbytröjan.
Försvaret
Tre fjärdedelar av försvaret gjorde bra ifrån sig i lördags och kan antas på nytt får Billy Davies förtroende. Dessa tre är Tyrone Mears, Darren Moore och Claude Davis. Jag inser dock att detta mittbackspar kan komma att få problem i många situationer men så länge Andy Todd finns med som defensiv mittfältare så minskar risken för tillkortakommanden för dessa två. Visserligen finns Dean Leacock i faggorna som mittbacksalternativ men det är svårt att se varför Davies skulle vilja byta redan i andra omgången.
Bytte gjorde Davies dock redan under Portsmouthmatchen vad det gäller innehavare av vänsterbacksplatsen. Andy Griffin fick förtroendet från start, spelade i 80 minuter och fick sedan byta med Jay McEveley. Griffins insats kändes något tveksam. Sällan med offensivt och ett överlag försiktigt defensivt spel gjorde att han inte syntes så ofta under matchen. Att han blev bortfintad vid Portsmouth kvittering gjorde i och för sig att han syntes i repriseringen av detta mål men det kunde vi ju ha sluppit…
McEveley kom alltså in med dryga tio minuter kvar. Även han känns tveksam i det defensiva arbetet. Till exempel valde han att försvinna ur händelsernas centrum vid Portsmouth ledningsmål, okänt varför. Han agerade vid ett tillfälle som Bambi på isen, vilket såg dråpligt ut och förstås kan hända den bäste men jag har en känsla av att McEveley hela tiden agerar på gränsen av sin förmåga vilket gör att horribla misstag lätt sker när han är involverad. McEveley har dock en stor fördel. Han är inte rädd för att delta i det offensiva arbetet och han brukar göra det på ett förtjänstfullt vis. Han har bra timing i sina ruscher och bra tillslag oavsett om han slår ett inlägg eller siktar på målet med ett skott. Detta gör att han i mitt tycke bör väljas istället för Griffin.
Att Stephen Bywater får förtroendet mellan stolparna är självklart trots hans inte alltför lyckade insats vid Portsmouths kvittering i lördags.
Tipset
Derby har en såpass bra spelidé att man kan förskräcka favoriter. Jag tror att ett oavgjort resultat är möjligt att uppnå och tippar 1-1.
