Lästips till er som älskar Engelsk fotboll
Basisten i Oasis och en journalist på NME skrev i slutet på 90 talet en bok om norra Londons Pelé. Om man påstod att George Best var den första popstjärnan i engelsk fotboll så var Robin Friday den första rockstjärnan. Han skulle platsat i både T.Rex och Mott the Hoople.
Under våren så inhandlade jag den fantastiska boken ”The Greatest Footballer You Never Saw – The Robin Friday Story”. Boken är skriven av basisten i Oasis basisten Paul "Guigsy" McGuigan och Paolo Hewitt som oftast skriver i NME, detta kan ses som lite udda att två musikaliskt intresserade personer skriver en bok om en fotbollsspelare, men när man läser om Fridays karriär så inser man snart att han var mer rockstjärna än fotbollsspelare.
Boken är väldigt kärleksfullt skriven för trots alla fel och brister som Friday hade så var han en väldigt älskad person, därtill en gudabenådad fotbollsspelare. Det sorgliga är att han hade sin storhetstid under 70-talet i en division 4 klubb, vilket gör att ingenting av hans genialitet finns bevarat på film. Han sägs ha gjort århundradets mål i England då han i en match 1976 på Elm Park hoppade upp och tog emot en boll på bröstet, hoppade upp igen och snurrade i luften och kickade in bollen på volley i krysset. Det fanns endast 11 000 på arenan men de glömmer det aldrig, till och med domaren applåderade.
En annan dråplig situation i boken är när Clive Thomas som dömde VM finalen 1974 kommer fram till Friday efter en match och berömmer honom för hans insats. Friday säger helt frankt att: ”Då borde du komma hit oftare för jag gör sånt där varje vecka.”
Friday var en spelare som både gav och tog, han hade inget emot att möta tuffa försvarare, men spelet under den här perioden var på gränsen till brutalt och domarna tog oftast försvararnas sida. Vilket gav honom en bitter smak i munnen och till slut så lämnade han fotbollen för gott.
Det sägs att han var så pass bra att han borde spela i det Engelska landslaget men att Don Revie vägrade spela honom på grund av att han var så trasslig vid sidan av planen. Han var en person som egentligen inte brydde sig vad andra tyckte eller tänkte om honom, exempelvis så var han gift med en svart tjej något som inte var helt politiskt korrekt vid den här tiden men alla som kände honom har egentligen bara varma ord för honom. Det Walesiska bandet Super Furry Animals har förärat honom en sån som heter "The man who didn´t gave a fuck" efter hans tid i Cardiff.
Ett sista utdrag ur boken: Reading har haft bortamatch och hamnar på samma tåg som West Ham spelarna (som spelar i högsta serien) och en av Reading spelarna står i baren och pratar med killarna i West Ham då en kille i skinnrock, lädersboots och t-shirt (alla utom Friday hade kavaj på den tiden) dyker upp i baren och vrålar. ”Hey Minty how about some pints!” West Ham spelaren säger lite nedlåtande till Minty: ”Alltså fansen kommer in precis var som helst nuförtiden.” Var på Minty svarar :”Äh det där är vår center.”
En kul bok att läsa och dessutom lättläst för de som inte är så där jäkla haja på det engelska språket. Boken finns att beställa på www.amazon.com.
