Reserapport Crewe – Huddersfield
Min tredje resa till Crewe blev den resultatmässigt mest framgångsrika hittills. Denna gång tog jag med mig farsan som fick se the Alex besegra Huddersfield med 2-0.
När min syster var liten gav hon en LP-skiva med ”Emil och griseknoen” till vår far i födelsedagspresent. När farsan i somras fyllde 60 kopierade jag hennes koncept och åstadkom en present som var lika mycket till mig själv som till jubilaren: Fotboll i England och valfri match på Gresty Road med tillhörande lunch på puben (flyg och hotell fick han finna sig i att betala själv!). Att pappa håller på Coventry togs det heller ingen hänsyn till.
Efter att tidigt på fredagsmorgonen från varsitt håll ha strålat samman på Arlanda landade vi strax efter frukost i Manchester. Hotell var bokat i Chester och efter att ha tagit (tåg-) vägen förbi Crewe och Gresty Road för att fixa biljetter checkade vi in. Hotellet visade sig ha allt man kan förvänta sig av ett engelskt budgethotell:
- Heltäckningsmatta, tapeter och möblemang helt i original (och blommigt) från totalrenoveringen 1962.
- En personal bestående av ett par trevliga och skojfriska gubbar som kallade mig och farsan ”lads”.
- En pub med tillhörande matsal som hämtad ur ”Fawlty Towers”.
- En dusch som tog en nyhetssändning på sig att producera varmvatten.
- Ett handfat med en kran för skållhett och en kran för iskallt vatten.
- ”Englasfönster” så att man inte skulle missa att det låg ett bussgarage utanför.
- En gudomlig engelsk frukostbuffé.
Med andra ord ett helt perfekt val av boende.
När jag hämtat mig från att ha blivit halvt ihjälskrämd av en skämtsam knarkare turistade vi runt i den trivsamma staden. Passande nog hade Chester City kvällsmatch hemma denna fredag så vi bestämde oss för att inte missa möjligheten till lite fotboll. För mig skulle ett besök på Chester – Morecambe dessutom innebära att jag varit på matcher i samtliga fyra serier i det engelska ligasystemet, en chans man naturligtvis inte missar.
Middagen åt vi på Wetherspoons och därefter började företaget att ta sig ut till the Deva stadium. Det visade sig ganska snart att vi var helt inkompetenta när det kom till att hitta rätt buss. Istället fick det bli en långpromenad (kartminne är en bättre gren) i det fina vädret och vi slog oss ner på ena långsidan lagom till avspark. Chesters hemmaplan ligger i mitten av ett gigantiskt industriområde en bra bit utanför stadskärnan och även om arenan i sig var fin och gemytlig så gjorde omgivningarna det hela lite ocharmigt.
Matchen inleddes bedrövligt och det var en skrämmande tanke att detta Chester slagit ut Crewe i JPT tidigare i veckan. Jag är i vanliga fall den första att försvara standarden på fotbollen i de lägre serierna i England, men den första kvarten höll usel klass. Chester var för övrigt bedrövliga matchen igenom (två älgkalvar på topp) medan Morecambe så sakteliga kom in matchen och började spela en finurlig och teknisk fotboll. Allt eftersom att matchen flöt på blev det omöjligt att inte hålla på Morecambe (som till skillnad från Chester hade en tanke bakom sitt anfallsspel) trots att vi satt på hemmaläktaren. I övrigt så kunde man följa två gamla alexspelares kamp på mittfältet, Tony Grant i Chester och Neil Sorvel i Morecambe. Ingen av herrarna imponerade nämnvärt och båda blev sedermera utbytta. Bortalagets segermål kom inte förrän i matchens sista sekunder då planens bästa spelare, Carl Baker, gjorde 0-1 på straff.
Underhållande var i alla fall Morecambefansen som sjöng bra matchen igenom och som försökte upplysa Chesterpubliken att hemmasupportrarna egentligen var walesare och att de hyste en (kanske inte helt sund) kärlek till får.
Efter matchen visade det sig vara stört omöjligt att få tag på en taxi. I brist på andra transportmedel fick vi snällt promenera de fem kilometerna tillbaka till hotellet och hade när vi kom fram i alla fall förbränt allt som ätits och druckits under dagen.
Lördagen började med att vi åt alldeles för mycket av den tidigare nämnda frukostbuffén innan det var dags för avfärd mot Crewe. Om man som jag är en fetischist när det kommer till engelsk landbyggd så var bussresan till Nantwich (mindre stad som i princip sitter ihop med Crewe) en njutning. I Nantwich stod flanering och kaffe på programmet innan vi slog oss ner på puben Ye olde vaults. Där hade jag tänkt bjuda på den förbannat fina ”Farmers plate” jag ätit året innan, men med de kopiösa mängder frukost vi ätit klarade vi bara av flytande intag.
Istället fick det bli en Balti Pie och en öl inne på Gresty Road som vi äntrade strax efter klockan två i god tid för att kunna se uppvärmningen (motståndarna såg som vanligt stora ut!). I Crewes startuppställning fanns Tottenhamlånet Lee Barnard (som det tog nästan tre månader att signa) med för första gången och det låg en förväntan i luften att han skulle visa sig vara det som the Alex saknat i säsongsinledningen: en riktigt bra forward.
Barnard behövde bara en minut på sig att visa att han med största sannolikhet är för bra för league one. Vid sitt första ingripande sög han in en utspark, kontrollerade bollen snyggt och skickade iväg ett hårt skott som dessvärre stoppades av en täckande försvarare. Hans löpsteg, teknik och rörelsemönster påminde väldigt mycket om en bra Christian Wilhelmsson (lägg därtill en blond kalufs och liknande frilla).
Crewes första halvlek var riktigt bra. Barnard och Lowe på topp kändes farliga hela tiden och mittfältet stod för flera fina kombinationer. 1-0 kom efter sexton minuter på en snabb spelvändning. Gary Roberts hittade med en djupledsboll Barnard som skickligt skar in framför sin försvarare och avslutade snyggt. Jubel och drömdebut! Målet innebar också att Gary Roberts vid det här laget varit inblandad i Crewes alla mål (två mål och fyra assists) i de inledande omgångarna, imponerande! Vid 2-0 (i 39:e) var det Eugen Bopp som gjorde sitt första mål för Järnvägsmännen efter en bjudning från Huddersfields målvakt Glennon. Förspelet var snyggt och efter några kombinationer på mittfältet slog Barnard en briljant passning till Bopp som var tvåa på bollen, men målvaktens tänkta rensning blev till ett upplagt läge och Bopp kunde rulla in bollen i öppet mål. Crewe hade innan paus bud på ytterligare mål efter att Barnard (ett par gånger om) och Roberts haft skapliga chanser.
En Crewehalvlek är inte komplett utan lite taffligt försvarsspel men även om det var rörigt ett par gånger ledde det aldrig till någon farlig målchans för Hudds. Gästerna hade en riktigt bra målchans i första halvlek (egentligen den enda på hela matchen) och det var efter en nick på hörna som Williams räddade snyggt.
I den andra halvleken backade the Alex hem för att bevaka ledningen och Huddersfield hade ett ordentligt spelövertag. Trots bollinnehavet hade gästerna från Yorkshire det svårt att skapa chanser. De flesta anfall slutade med att man lyfte in bollen mot Beckett och Booth på topp varpå Baudet eller O’Donnell nickade bort den. Huddersfields bästa spelare var i mina ögon Kamara som såg giftig ut från sin högerkant men i stort så försvarade sig Crewe bekvämt. The Alex borde ha fått en straff när inbytte Byron Moore i slutminuterna kapades bakifrån i ett friläge men domaren pekade på bollen (när hela arenan trodde han pekade på straffpunkten).
Det fanns mycket positivt att ta med sig från matchen. Till exempel det (hör och häpna) stabila försvarsspelet samt flera fina insatser från spelare som Lowe, Barnard (naturligtvis), Baudet, Woodards och Roberts. På minussidan hamnar publiksiffran som, trots ca 900 tillresta Huddersfieldsupportrar, knappt orkade över 5100 samt att jag frös som fan (BBCs vädertant hade lovat 20 grader!).
Efter slutsignalen skyndade vi vidare för att hinna se England slå Israel på tv och för att senare nås av nyheten att Sverige och Danmark spelat 0-0 på Råsunda. Söndagen hann vi med att till stor del spendera på stan i Manchester innan det på kvällen var dags att flyga hem till Sverige igen.
Resan får betraktas som mycket lyckad och Storbritannien är ju ett resmål som det är svårt att få för mycket av. I höst är det premiär för nya billighetslinjer till Liverpool och East Midlands som öppnar lite nya möjligheter så det finns en risk att det inte dröjer allt för länge tills nästa sväng…
