Legend: Martin Keown
Det finns spelare som motståndarna hatar. Det finns spelare som hemmafansen inte ser som fotbollsspelare, men som ändå älskar. Han heter Martin Raymond Keown. En legend.
Alla minns vi Martin Keowns alldeles ypperliga grimas när "Ina Scott" satte straffen i ribban 2003. Vi satt framför TVn och gladdes och hade vi haft en ManU-supporter bredvid oss hade vi säkerligen räckt ut tungan och knuffat till honom. Martin Keown gjorde det. På Old Trafford.
När George Graham köpte Martin Keown från Everton 1993 undrade undertecknad om Graham samlade mittbackar. Här fanns Adams, O'Leary,Linighan, Pates, Bould och så Keown. Sex man på två platser? 2004 vann Wengers Arsenal ligan som obesegrade och Martin Keown gjorde tio matcher(sju inhopp). Ligaguld till Keown som 38-åring, men samtidigt också avsked för en av de hårdaste markeringsspelarna Gunners har haft. 449 matcher och 8 mål blev det totalt för Keown, men vi tar det från början.
Med ett skrik kom han till världen den 24 juli 1966. Martin Raymond Keown föddes alldeles naken i Oxford. Den härliga studentstaden spirade av liv 1966. Det roddes båtar, man studerade och faktiskt bannlystes det s.k Opmodet(svartvitt mönster med optisk synvilla) just detta år i Oxford. Det berörde in pojken Keown som travade runt i världen och började sparka boll för lokala Oxford-lag. Han gjorde sig snabbt känd som en kompromisslös ung man med ganska stora fötter och snart stod en del klubbar på rad och ville skriva lärlingskontrakt med honom.
1980 skrev han på ett lärlingskontrakt med Gunners och hamnade snart i samma ungdomslag som Martin Hayes, Rocky Rocastle, Niall Quinn, Tony Adams med flera. Som 18-åring lyftes han upp i seniortruppen av Don Howe, lånades ut till Brighton, där han gjorde sin professionella debut, men togs tillbaka till Gunners och säsongen 1985/86 var den gänglige hårdföre markeraren Keown färdig för sitt elddop. Efter att Tommy Caton sålts iväg, så bildade Oxfordspojken ett mittlås med David O'Leary under 22 matcher. Debuten skedde dock med Caton most WBA den 23 November 1985.
Med ett tjugotal matcher i benen trodde man nog att Keowns väg var utstakad. Så dök Graham upp. Han såg över situationen och erbjöd honom ett nytt kontrakt, som inte alls passade och bångstyrige Martin tog sitt pick och pack och lämnade skutan. 125 000 pund bytte ägare och Aston Villa väntade och därefter Everton.
Keown var borta i nästan sju år innan "the prodigal son" var åter i fadershuset. Under sin tid i Everton hade han passat på att bli landslagsman och spelat stort mittbacksspel. Graham, som älskade mittbackar, lade upp 2 miljoner pund och Keown blev en av sex mittbackar i klubben(Adams, Bould, O'leary, Linighan, Pates och Keown). Man undrar vad han tänkte, eftersom Steve Morrow och Scott Marshall också användes centralt. Martin Keown blev med sin återkomst den förste spelare sedan kriget, som sålts för att återkomma till klubben. Keowns tid skulle dock komma. Tyvärr missade han de stora uppdragen de första åren. Han var cup-tied för cupdubbeln 1992/93 och satt på bänken mot Parma1993/94.
Man skall vara ärlig. De sista åren av Grahams era var ingen rolig fotboll. Ibland spelade karln med en sweeper bakom två mittbackar och ibland skickade han upp en mittback som extra mittfältare. Känns inte 2000-tal det inte, men Keown fick en massa matcher i benen. Det blev ett trettiotal matcher per säsong för store starke Oxfordspojken, som också slog sig in i landslagstruppen tillsammans med Tony Adams.
Vi viker in på landslagsäventyret och konstaterar att Keown debuterade 1992 mot Frankrike, spelade alla matcher i EM 1992, deltog även i VM 1998 och 2002 utan att spela matcher. Sammantaget blev det 43 landskamper och två mål.
När Arséne Wenger tog vid, vet vi att han framför allt siktade på att skapa ett lag med offensiv styrka, eftersom the Famous back-four var en stor styrka. Tillsammans med Seaman i mål, Winterburn, Adams och Dixon och för all del Steve Bould, bildade han ett av de bästa försvar engelska ligan någonsin har sett. Vältajmade,samspelta och med en förståelse som funkade i sömnen. Där Adams var den som styrde, så skötte Keown oftast markeringsspelet och var en fruktad markerare. En av de bästa man-markers överhuvudtaget, men tack vare sin hårdhet, sina armbågar, sitt käftande också en av de mest hatade spelarna bland fansen(vilket länken visar).Under slutet av sin karriär fick Keown smeknamnet "Monkey" efter sitt vilda utseende. Detta lyftes också upp efter incidenten på Old Trafford. Hans passion för spelet var oemotståndligt. Ju äldre han blev desto mer passionerad blev han och desto mer älskad av hemmafansen blev han. "He had a face that looks like it was set on fire only for the blaze to be put out with a golf shoe. ", skrev någon tidning om dennes passion. Framför allt har Keown retat upp Manchester United fansen, efter hans eviga trakasserande av Ruud van Nistelrooy och det har gjorts hemsidor om Keown, kallade the Public Enemy number one.
När Martin Keown lämnade Gunners efter säsongen 2003/2004 avslutades epoken "back-four" i Arsenal. I 449 matcher visade backen hörntänderna rejält och var mot slutet en av de absolut populäraste spelarna i klubben. Han gav alltid allt, visade ett tigerhjärta och klagade aldrig på för lite speltid. Även i slutet av sin karriär valde han att stanna kvar efter träningarna och köra lite extra. Hans testimonial den 17 Maj 2004 var välbesökt och innefattade bland annat Beckham, Gascoigne, brittiske tungviktmästaren Audley Harrison och en mängd andra spelare. Keown hyllades från en öppen ridå och lämnade klubben som en hjälte.
Hans fortsatta karriär var i Leicester, som han gav en säsong innan han valde att återigen återvända till Gunners för att delge dagens unga garde idéer om hur man bäst markerar en spelare, låter som en apa i närheten av Manchester United-spelare och visar hur en Arsenalspelare med riktigt tigerhjärta spelar. Martin Keown, we owe you lots.
Fakta:
Matcher: 449 matcher(8 mål)
Ligaguld: 1998, 2002 och 2004
Cupvinnarcupen: 1994
FA-cupen: 1998, 2002, 2003
43 landskamper(2 mål)
