Lille - Marseille
0 - 0

Missade chanser fällde avgörandet

Det var mycket i dagens match som blev exakt som man önskade sig. Derbykänslan var där, bägge lagen spelade offensiv och kreativ fotboll och spelarna höll sig borta från allför mycket trams och bjöd på en strålande stämning. Det var upplagt för en trevlig fotbollsfest men i slutändan finns det inget att fira för oss Tottenhamfans.

Gareth Bale har börjat sin Premier Leaguekarriär sensationellt bra och när han efter 15 minuter fick slå en frispark från strax utanför straffområdet, som Dimitar Berbatov jobbat sig till, reste jag mig upp ur soffan i spänd förväntan. Bales fina vänsterkänga leverade också och det var med klinisk precision han placerade bollen perfekt vid närmsta stolpen. Ett skott som Almunia inte mäktade med att stoppa. 1-0 var ett faktum, men härdad som man är var det ett försiktigt jubel som strömmade ut ur min strupe. Vi har ju sett Spurs tappa matcher förr den senaste tiden, om man säger så.

Välspelad inledning
Innan målet hade vi sett en matchinledning som bådade mycket gott. Klart var att bägge lagen tänkte spela kreativ och intensiv fotboll och det var hög kvalitet på matchen. Det fortsatte i samma anda och bortalaget var fast beslutna att svara direkt. Mycket riktigt så vaskade de också fram två mycket heta lägen inom tio minuter efter Bales frispark, först genom Adebayor och sedan genom Hleb. Två mycket fina anfall där Paul Robinson lyckades förstöra Arsenalglädjen genom två utomordentliga räddningar.

Tur i slutet av första...
Efter dryga 30 minuters spel slöt Fru Fortuna verkligen upp bakom Spursspelarna när Hleb efter ett anfall där våra spelare lurades upp på läktaren träffade ribban. I det här läget var Arsenal verkligen värda ett kvitteringsmål, men Tottenham kunde ta tag i händelserna någorlunda igen och Robbie Keane var mycket nära att få tag i bollen fri med Almunia efter en framspelning av Berbatov. 1-0 stod sig dock till halvtid och jag började på sedvanligt manér våndas över vad som skulle komma i halvlek nummer två.

...och missflyt i andra
Andra halvleken skulle innehålla två uppvisningar. Dels en i hur man missar självklara målchanser (tyvärr mest med Tottenham i huvudrollen) och dels en i extraordinärt läckra avslutningar i nät (tyvärr med Arsenal i alla roller). Berbatov missade årets bästa frilägeschans alla kategorier strax innan Adebayor missade årets näst bästa, Keane missade ett friläge, Berbatov lyckades inte få in bollen i en hisnande dubbelchans efter hörna och Bent missade ett friläge som Bent egentligen inte missar.

Från ledning till underläge
Mellan missarna blev det mål också. Först nickade Adebayor in en boll på frispark i en situation där Robinson visade att han kanske inte är planetens bästa målvakt på fasta situationer. Sedan dundrade Fabregas på ett kanonskott som Robinson inte hade en sportslig på. Ett drömmål som fick det att vrida sig i magen på mig. Ännu en tappad ledning. Ännu en tappad match. Ännu tre poäng som vi inte får ta med oss. Inte ett enda av dom.

Adebayors drömmål
Bent hann bytas in och bränna sin chans innan Adebayor på övertid fick drämma till med sitt fantastiskt fina andra mål. 1-3 och jag sjönk ihop i soffan och väntade in alla hånfulla sms från vännerna med hjärtat på fel ställe. Arsenalfansen. Det var en tom känsla som infann sig och den här säsongen håller på att utveckla sig till en mardröm. Säsongen som skulle bli något så in i hästväg bra och då vi äntligen skulle om inte sno åt oss en, så åtminstone på allvar utmana om Champions Leaguematcherna.

Bra byten av Jol
Vi gjorde i stort en väldigt bra match idag. Jag har åsikter om ett par uttagningar, men de funkade helt godkänt och det var inte där vi föll. Till skillnad från de flesta matcher tidigare under den här säsongen tyckte jag också att Jol gjorde helt rätt byten och de gav också önskvärda effekter. Vi vaskade fram chanserna som minst borde ha gett ett poäng (vilket hade varit det mest rättvisa om nu fotboll hade haft något med just rättvisa att göra), men vi mäktade inte med att utnyttja dom.

Arsenals säsongsinledning
Den största skillnaden mellan lagen idag och som jag tror fällde avgörandet var att ett lag spelar i medvind och har självförtroende medan det andra har sjukt brant uppförsbacke och saknar tryggheten och tilliten till sin kapacitet. Arsenal har börjat strålande på säsongen, har viftat bort domedagsprofetiorna efter Henrys avsked och Wenger har precis satt punkt för ryktena om att han ska lämna skeppet. Tottenham har å sin sida underpresterat och skakats om av den å så tröttsamma Jol-affären. Gissa vilka som går ut till match och tycker det är roligast och som vågar mest.

Jols vara eller inte
Jag vet ärligt inte vad som borde göras men något måste hända och det måste hända snabbt. Personligen har jag åsikter om Jol och hans förehavanden men jag har inte direkt ropat på hans avgång. Jag gör det inte nu heller men någonstans kommer vi till en gräns där det alternativet måste övervägas. Jag vet inte vad som händer ifall vi inte lyckas vinna nästa match mot Bolton, men jag vet att vi i så fall är riktigt illa ute.

Det är tungt att vara Tottenhamsupporter idag. Var stolta!

Audere-Est-Facere!