Newcastle - West Ham 3-1
Ett sömnigt mittförsvar och dåliga coach-beslut förstörde dagen och den obesegrade raden för West Ham. Newcastles vänsterback Charles N’Zogbia höjde sig tio nivåer jämfört med matchen mot Derby och låg bakom Magpies 3-1-seger.
Engelska coacher har ett ganska dåligt rykte när det gäller taktisk flexibilitet. Där Mourinho s’ små, subtila ändringar som kunde ändra hela matchbilder sågs som en uppenbarelse, harvar de flesta engelsmännen fortfarande på med 4-4-2 med defensiva innermittfältare och kantspel. Inget fel i just det systemet visserligen – West Ham tog sig till FA-Cupfinal med det konceptet – men när skador eller avstängningar kräver taktiska drag som balanserar laget finns det mycket att lära, så även för West Hams Alan Curbishley.
Han må vara en strikt ledare som får ordning på spretande spelartrupper och bra på att bygga stabilitet, men någon stor taktiker är han inte.
Craig Bellamys problematiska ljumske ställde till det för West Ham i söndags. Det perfekta anfallsparet med target-Ashton och djupleds-Bellamy var tvunget att splittras, vem skulle då ersätta vesslan med golfklubban? Alan Curbishleys svar var – Carlton Cole. Den förre Chelsea-forwarden är visserligen en av truppens mest vältränade spelare och var visst snabb en gång i tiden också, men i West Ham har han inte visat speciellt mycket av sina kvalitéer. De som såg matchen mot Middlesborough, antagligen det som övertygade Curbs om att starta med Cole mot Newcastle, såg en spelare som är otroligt kantig med bollen, har en usel första touch och är trubbig framför mål. Visserligen var han inblandad i två av målen, men det kändes mer som lyckliga omständigheter än som något annat. Visserligen petade han fram bollen snyggt till Bowyer vid 1-0, men mer än så var det inte.
Hur som helst, i matchen mot Newcastle började West Ham bra rent spelmässigt. Laget såg tryggt ut och självförtroendet från två raka 3-0-segrar var tydligt. Tyvärr var Mark Viduka tillbaka i hemmalaget. Precis som jag noterade i förhandsrapporten är han vass framför mål, om än inte så mycket annat. Efter bara tre minuter hade han gjort sitt andra mål i Newcastletröjan för i år. Mittförsvaret såg inte riktigt vaket ut när Viduka kunde nicka in Charles N’Zogbias inlägg och det skulle komma mer av den varan.
Förutom det tidiga baklängesmålet såg det alltså trots allt bra ut. West Ham förde spelet och Dean Ashton var smart med små vrickningar och skarvningar. Efter en halvtimme fick han sin belöning. Han och Carlton Cole krigade ner fem hemmaspelare i luften och Dean Ashton högg med en volley från sju meter. Det var härligt att se Ashtons glädje och nu känns det som om han är tillbaka på allvar.
Tyvärr hade Anton Ferdinand och Matthew Upson inte riktigt sovit färdigt i mittförsvaret. Precis innan halvtidsvilan hamnade Lee Bowyer fel i en löpduell mot N’Zogbia, gjorde ett förhastat brytförsök som Newcastles vänsterback lätt undvek. Han spelade in bollen mot boxen, där Viduka gled in med bollen för sitt andra mål. Återigen lyckades inte mittbackarna hålla koll bakom ryggen.
Spelet fortsatte att se helt okej ut, men det var tydligt att högersidan med Neill och Bowyer inte fungerade. Speciellt den senare verkade ha tappat bort det som gjort honom effektiv de tre senaste matcherna och såg mest slarvig ut med bollen och håglös. Detsamma gällde som sagt för Carlton Cole. Tyvärr var passiviteten från bänken slående, både Bowyer och Cole fick spela från start i andra halvlek.
Till slut satsade Curbishley på både Ljungberg (i mitten) och Henri Camara (istället för Cole). I mina ögon kom bytena för sent och när vi med drygt tio minuter kvar, i underläge 3-1 efter ännu en N’Zogbia-prestation, byter ut Matthew Etherington mot Jon Spector (!!) då fick i alla fall jag nog.
En tråkig dag på jobbet slutade med förlust. Nu satsar vi på ännu en seger mot Arsenal till helgen.
Newcastle – West Ham 3-1 (2-1)
Målen: 1-0 (2) Mark Viduka, 1-1 (31) Dean Ashton, 2-1 (41) Viduka, 3-1 (76) Charles N’Zogbia
West Ham: Green – Neill, Upson, Ferdinand, McCartney – Bowyer, Noble, Mullins (Ljungberg 62), Etherington (Spector 80) – Ashton, Cole (Camara 68)
