Toulouse - Lille
1 - 1

Tottenham tappade seger på övertid

"Anfield is a library! Shh! Shh! Shh!", skrålades det och lika mycket som jag roades över engelsk läktarkultur när den är som bäst, lika oroad var jag över att vi skulle få äta upp det. När klockan gick över på tilläggstid kände jag mig någorlunda trygg över förlustrisken, men jag var fortfarande rätt säker på att vi inte skulle få med oss alla tre poäng. Man börjar bli härdad.

Tottenham började piggt, hade mycket boll och spelade aggressivt under de första fem minutrarna. De Liljevita fick också den första riktiga målchansen under den perioden då Didier Zokora blev nerdragen en liten bit utanför straffområdet och Gareth Bale sköt tätt utanför på frisparken det genererade. Liverpool vaknade dock och tog hand om mer av spelet. 13 minuter in i matchen fick så hemmalaget frispark från en identisk position som Tottenham 10 minuter tidigare. Jermaine Jenas drog egentligen helt utan anledning ner Gerrard, som själv tog hand om nämnda frispark. Jenas håller sedan inte tätt i muren och via touch räddar Robinson skottet, men släpper retur som Andriy Voronin påpassligt slår in till 1-0. Paul Robinson kommer att få mycket skit för det målet antar jag, men jag tycker faktiskt inte att han är att lasta för det. Fallerandet av muren ställer vår burväktare och med tanke på att bollen dessutom touchar egen spelare är det mycket höga krav att kräva att det inte släpps retur. Den som ska stå med skammens rodnad är enbart Jenas då han gör två fatala misstag som leder till nätprasslet.

Efter det här handlade det mycket om Fernado Torres lek med Younes Kaboul, vilket skulle leda till två av tre mycket farliga chanser för Liverpool. Först genom ett skott tätt utanför efter att lurat upp vår franske back på läktaren och sedan efter ett anfall som började med en ny förnedring för Kaboul av Torres och slutade med en tilltrasslad men snygg situation där Gerrard tog avslut men träffade en liggande Michael Dawson. Mellan de chanserna lyckades också Voronin falla lätt/filma (välj själv alternativ) och vinna en frispark som Gerrard dundrade i stolpen bakom en chanslös Robbo.

Trots att hemmalaget hade ett visst spelövertag hotade Spurs emellanåt. Bale var på väg att rinna igenom men blev solklart obstruerad och förnekad en utan tvivel rättmätig frispark från livsfarligt läge, Robbie Keane nickskarvade tätt utanför på en frispark från Jenas och Dimitar Berbatov var halvnära att retligt få peta in en boll bakom Reina. Det var dock inte helt utan att man kände att marginalerna var med oss när Berbatov i den 45:e matchminuten nickskarvade fram till Keane som läckert avslutade till 1-1.

Andra halvlek började exakt som den första slutade, nämligen med nickskarv från Berbatov och avslut i mål av Keane. Spursupportrarnas vackra sång ekade över Liverpool och nu spelade vi mycket bra ett tag. Någon gång kring 55:e minuten skrev jag "TOTAL TOTTENHAMDOMINANS!" så där överlyckligt i mitt block så då var det säkert så just då. Kring den 65:e skrev jag att Pool har jobbat sig in i matchen igen och nagelbitandet började. Tottenham försvarade sig dock utmärkt och bjöd på en organisation vi inte riktigt har sett tidigare under säsongen. Dawson i backlinjen var dominant och förhoppningsvis är han på väg tillbaks till storformen.

Kring den 70 minuten började det dock etablera sig ett väntat tryck mot vårt mål, men något begränsat med riktiga chanser ändå. Poolfans och så kallade experter hävdar säkert att det beror på att Liverpool inte spelade så bra som det brukar, men jag säger "it takes two to tango". Det är på sin plats att återigen trycka på den fina organisationen i Tottenhams spel och det hade självklart betydelse för hur bra chanser Liverpool kunde skapa. Mest var det skott utifrån som inte var sådär jättefarliga samt ett bra läge för Mascherano som Robbo räddade duktigt. Ja, och så var det visst några schyssta försök till att filma till sig en straff, som tack och lov domaren inte gick på.

Så blev det då övertid och i dess minut nummer två slår Finnan ett fantastiskt inlägg lång bort mot bortre stolpen där en viss Torres möter perfekt med sin blonda kalufs. "Just det", tänkte jag, "såklart att det skulle komma".

Matchens liljevita huvudfigurer:

1. Robbie Keane: Total klass och alla begriper hur viktiga hans två förstklassiga avslut var. Ropen efter Jermain Defoe borde väl bedarra nu efter sex mål på lika många matcher? Kan vara en nyckel till att få oss "back on track", som Kirshti skulle ha sagt.

2. Michael Dawson: Styrde och ställde och kämpade som i fornstora dagar. Var mycket besviken över hans insats mot Aston Villa, men vågar hoppas att han nu är tillbaks ordentligt och på allvar efter skadan. Nyckelspelare.

3. Dimitar Berbatov: Två assist på nickskarv och ett gäng med übersköna mottagningar. Targetplayer utöver det vanliga och han börjar också få ordning på sitt spel. Vågar man hoppas på att vårens upplaga av firma Keane-Berba är på väg tillbaka?

Så, säsongen är lång och ta i trä, åtta poäng upp till Europa är inte oöverkomligt. Men visst, först ska vi lämna bottenträsket.

COYS!