Arsenal – Sunderland 3-2 (2-1)
Stark insats av Sunderland i en mycket underhållande match. En hemsk start på matchen kunde lett till ett katastrofalt resultat, men mycket tur och mycket kämpaglöd ledde till att Arsenal fick slita för segern.
Arsenal:
Almunia, Sagna(Eboue 67), Toure, Senderos, Clichy, Hleb, Fabregas, Flamini, Diaby(Walcott 56), Abdebayor, Van Persie(Silva 84)
Bänken: Fabianski, Bendtner
Sunderland:
Gordon, McShane, Nosworthy, Higginbotham, Collins, Leadbitter, Wallace(Etuhu 76), Yorke(Harte 90), Chopra(Stokes 76), Jones
Bänken: Ward, O´Donovan.
Matchfakta:
1-0 Van Persie(6)
2-0 Senderos(13)
2-1 Wallace(24)
2-2 Jones(47)
3-2 Van Persie(80)
Varningar: Chopra(S), Jones(S).
Utvisning: McShane(S)
Publik: 60 098
Domare: Rob Styles.
Hemmalaget Arsenal startade i ett rasande tempo, precis som väntat. Redan efter 6 minuter tvingades Leadbitter fälla en framrusande Fabregas strax utanför straffområdet och domaren blåste korrekt för frispark. Van Persie stegade fram och klippte med vänsterfoten in 1-0 ribba-in. Ett mycket snyggt mål! Craig Gordon var på rätt ställe, men skottet var så hårt att han inte var i närheten av att rädda. Nyss nämnde Gordon, som fått mycket kritik den senaste tiden, gjorde en finfin räddning några minuter senare på Abdebayors nick.
2-0 kom efter 13 minuter. Efter mycket svagt försvarsspel av bl a Kenwyne Jones efter en hörna, hamnade bollen slutligen hos Phillipe Senderos som kunde lägga in 2-0. Ett mycket turligt mål. Samtidigt en mycket välförtjänst tvåmålsledning för Arsenal i det läget av matchen!
I den 18:e minuten hade Arsenal även 3-0 inne, men detta vinkades tveksamt av för offside. Diaby var siste man på bollen, men inget mål dömt, tack och lov… Nu började man som Sunderlandsupporter fundera på att hämta kulramen. Ingenting, absolut ingenting, tydde på att vi skulle vara i närheten av poäng i denna match!
Just denna händelse verkade bli en vändpunkt på matchen. Sunderland började röra på sig, samtidigt som Arsenal tappade sitt fina spel. Det kändes faktiskt(i alla fall för mig!) som om något var på gång strax innan 2-1-målet föll. En långboll togs snyggt ner av Kenwyne Jones som kom fri med Almunia, som dock räddade skottet. Returen gick ut till Ross Wallace som kallt tog ner bollen, lade den tillrätta på vänsterfoten och placerade bollen i mål. Bortalaget lyfte sig spelmässigt efter reduceringen och bollen befann sig allt oftare på, för oss, rätt planhalva. Arsenal skapade dock fler chanser och kunde/borde utökat sin ledning. Van Persie tvingade Gordon att tippa bollen till hörna. Senderos borde ha gjort 3-1, men nickade svagt utanför efter en hörna. Återigen mycket svagt försvarsspel av Sunderland, denna gång var det Danny Higginbotham som gick bort sig…
Andra halvlek hanna knappt börja innan Sunderland hade kvitterat till 2-2! Ett fint inlägg av Liam Miller kunde nickas in av Kenwyne Jones i hård kamp med Clichy . Nu vädrade bortalaget verkligen morgonluft. Ett par minuter efter 2-2 var det yttersta nära att Michael Chopra kommit först på bollen efter ett skottförsök från Leadbitter, men Almunia hann först. 2-3 i det läget hade varit allt annat än rättvist, samtidigt är det målen som räknas….
Medveten om Arsenals hemmastyrka och förmåga att avgöra sent, hade man väl på känn att det skulle bli svårt att hålla fast vid en poäng. En första varningssignal kom i den 60:e minuten, när Kolo Toure avlossade ett mäktigt skott som träffade Gordons högra stolpe. Vilken mörsare!
Visst tog det längre och längre tid för t ex Craig Gordon att hämta bollen efterhand som minuterna tickade, men jag tycker nog inte att Sunderland spelade fegt eller maskade överdrivet mycket. Tvärtom kändes det som om man hela matchen hade en avsikt att spela positiv fotboll och vinna matchen.
När matchen gick in på sista kvarten blev hemmadominansen mer markant. Det kändes emellanåt som om vi skulle klara en poäng. Arsenal verkade ha fallit tillbaka i gamla synder, d v s att stå och passa varandra inne i straffområdet i stället för att avsluta. I den 80:e minuten kom dock 3-2 och det var ett riktigt klassmål. Den hypersnabbe Theo Walcott tog sig runt på kanten och slog ett inlägg som Van Persie lade tillrätta och slog in i mål. Gordon var på bollen, men lyckades inte hålla den utanför mållinjen. Van Persies behandling av bollen i samband med målet får en nästan att tro att han har någon slags magnet på vänsterfoten!
Sunderland lät sig dock inte nedslås av detta. Bara ett par minuter efter 3-2 fick Almunia tippa ett skott från Anthony Stokes till hörna. Ytterligare någon minut senare är det riktigt nära 3-3. Liam Miller lyfter bollen snyggt över Toure och kommer fri med Almunia, som dock räddar. Returen går till Jones, som tyvärr inte får ordning på skottet.
I den 90:e minuten får Paul McShane i bortalaget syna det röda kortet efter en ful tackling på Hleb. Lite hårt kan jag tycka. Tidigare under matchen hade Flamini utdelat en nästan lika ful tackling på Collins, utan att ens få ett gult kort.
Av denna anledning känner man väl att chansen inte är så stor att de fem övertidsminuterna ska ge oss någon mer kvitteringschans. Så blir inte heller fallet. I stället är Walcott nära att göra 4-2 i den 94:e minuten när han träffar stolpen.
3-2 till Arsenal i en mycket underhållande match, där Sunderland verkligen bjöd upp till dans! Bra spel ger dock inte garanterat poäng och nedflyttningsstrecket närmar sig…. Det känns dock som om vi denna säsong är så pass bra att vi ska kunna klara livhanken! Arsenal är mycket bra, utan tvekan bäst i ligan offensivt sett. Försvarsspelet är dock inte lika stabilt som förr om åren. Devisen ”Anfall är bästa försvar” kanske kan ge dem en ligavinst i alla fall denna säsongen! Jag hoppas att deras positiva fotboll belönas med detta!
Bäst i ett överlag bra bortalag var Craig Gordon och gamle Dwight Yorke, som man sällan eller aldrig sett så bra i en Sunderland-tröja. Nästa helg bär det av till London igen för de våra, för en kubbning med West Ham. Förhoppningsvis kan man gå ut och göra en lika bra insats i den matchen. Lite mindre försvarsblunders bara….
HA´WAY THE LADS!!!
