Spursnytt: Torsdag
2-2 borta mot Liverpool är ett resultat som borde glädja Tottenhams fans och spelare. Likaså UEFA-cuplottningen. Men varken Jermain Defoe eller Paul Robinson verkar ha möjlighet att glädjas åt detta då de båda har annat att tänka på. Läs mer i Spursnytt: Torsdag
Defoe och Robinson verkar inte så glada…
Det verkar som om Martin Jol gör rätt val rätt ofta nuförtiden. Hans val av anfallspar har ofta kritiserats och att Jermain Defoe ständigt får stå undan för Robbie Keane har pekats ut som en anledning till att Tottenham underpresterar som lag. Men av den kritiken hördes inte mycket efter slutsignalen i söndags. Visst fanns det kritik mot Spurs och mot Jol, men det handlade knappast om anfallarna. Långboll, nickskarv av Berbatov, pet i mål av Keane gånger två borde ha räckt till tre överraskande poäng men Kings frånvaro och Robinsons tveksamma ingripanden gjorde sig än en gång smärtsamt påminda och kostade oss två nya poäng på övertid. Men Tottenhamspelarnas insats som helhet var berömvärd och om man vill skylla poängförlusten på något annat än Jol och Robinson så är karma ett närliggande alternativ, efter Kabouls sena kvitteringsmål sex dagar tidigare.
Samtidigt som de spelande anfallarna övertygar mer och mer (även Berbatov stod för några patenterade nedtagningar och vändningar och måste vara en av världens absolut svåraste spelare att ta bollen ifrån. Men visst kan han mer, han ser ibland sådär loj ut som Zlatan en gång gjorde i landslaget.) så ser det allt mörkare ut för de två stjärnor som inte spelar och i söndags fick Jermain Defoe inte ens ett kort inhopp. Detta har lett till att spekulationerna kring hans framtid blossat upp igen och nu är det Manchester Citys tränare Svennis som sägs vara ute efter engelsmannens underskrift. 12 miljoner pund sägs Defoe säljas för, en summa som inte lär vara några problem för Svennis som numera har fickorna fulla av baht.
I söndags fanns för övrigt 16-miljonerpundsvärvningen Darren Bent inte ens med på Tottenhams avbytarbänk. Många undrar om han någonsin ska få en chans att visa vad han kan och så länge Spurs släpper in tre gånger fler mål än Blackburn och nio gånger fler än United så har många undrat varför pengarna inte spenderats på en ny målvakt.
Personligen tycker jag att förklaringen till att vi inte köpt en ny målvakt är enkel: Robinson är i sina bästa stunder en riktigt bra målvakt. Hans tabbar är inte fler än hans spektakulära räddningar, han bidrar till och med till målchanser med sina stundtals perfekta utsparkar och om det inte varit för den kroatiska tuvan så kanske han hade lyckats undvika några av de nervösa insatserna sedan dess. Pressen på honom är enorm och särskilt eftersom han är Englands number one så fokuseras ständigt hans missar, inte hans bravader. Brittisk press njuter av att pressa personer som redan är under press. Glaset är alltid halvtomt tills en annan person gör ett kostsamt misstag och tar vid som medial hackkyckling. Därför var det befriande att läsa TEAMtalks redaktör Simon Wilkes krönika för ett par veckor sedan. Wilkes kritiserar medias brist på respekt gentemot Martin Jol och jag tycker att detsamma gäller för Paul Robinson. Visst, jag undrar precis som alla andra varför han står så långt ut i målet, varför skott alltid tycks styras på spelare innan de når fram till Robinson och varför han är tvungen att tappa Aston Villas hörna innan 1-1-målet. Men den enorma uppmärksamheten kring hans senaste tavlor gör det nog ännu svårare för honom att nå upp till den nivå som gjorde honom till Englands number one i förstaläget. För tillfället kvittar det hur han än spelar, han blir ändå medialt slaktad. Robinson är onekligen inne i en tuff period men jag tycker att Jol gör rätt som spelar honom. Han bör få behålla förtroendet till januari åtminstone, men fortsätter han att spela som han gjort de senaste matcherna så är glaset snart snustorrt och då kan inte ens Jols förtroende rädda honom.
…inte Martin van Geel heller
Jol är ju för övrigt som vanligt förknippad med arbetslöshet numera. De senaste månaderna har det inte gått en dag utan att det spekulerats i vem som ska bli Tottenhams nya tränare – och vad Jol gör då. Klart är i alla fall att Jol inte efterträder Chelseas nye tränare Henk Ten Cate som Ajax tränare. Ajax, som uppges vara mycket förargat över att Ten Cate lämnar klubben, anställer tillsvidare ungdomslagets tränare Adriew Koster och sägs vänta tills en större tränare finns tillgänglig. Klubben säger genom Martin van Geel att ”vi inte vill ha en tränare som mentalt jobbar för Chelsea” och förutom Jol uppges Marco van Basten som en potentiell Ajaxtränare till nästa säsong.
…men det är Jol
I veckan avgjordes alltså lottningen för UEFA-cupens gruppspel och Tottenham gör Anderlecht, Getafe, Hapoel Tel Aviv och Ålborg sällskap i grupp G. Svårare lottning kunde vi helt klart ha fått och det verkar Martin Jol hålla med om. Tottenham möter Getafe och Ålborg på White Hart Lane och Hapoel Tel Aviv och Anderlect på bortaplan och Jol säger att han ser framemot den 6 december, då gruppspelet avslutas med mötet med Anderlect i Belgien – en repris på UEFA-cupfinalen 1984. Han säger att det antagligen blir Spurs svåraste match och han hoppas att laget har ”done the business” genom att besegra de övriga lagen innan dess. Finalen 1984 gången vann Spurs på straffar och vi kan bara hoppas att succén upprepas i år.
Men det är många matcher dit. Den första är mot Getafe om två veckor.
Lycka till då, Spurs!
