Kris i Coventry
På planen går det bättre än förväntat men utanför densamma är det värre.
Coventry av idag är en klubb där den ekonomiska situationen är hårt ansträngd. Ekonomiskt blöder det rejält och skuldbördan är i dagsläget kring £ 38 miljoner. För en klubb i Championship är det naturligtvis oerhört svårt att klara av situationen i det längre perspektivet och det har de flesta också insett.
Det finns som läget är framförallt två räddningsplankor för klubben. Det är dels att ta klivet upp i Premier League och därmed få del av tv-pengar och överlag ökade intäkter från publik, sponsorer osv. Alternativ två är att externa finansiärer investerar eller rätt och slätt köper upp majoritet i klubben.
#####
Att avancera tillbaka till finrummet är ju inget som görs i en handvändning och konkurrensen är tuff. Lagen som åker ur PL har ofta möjligheten att satsa lite mer i och med det ekonomiska stödet men tar man sig inte tillbaka direkt blir det svårt om inte ekonomin är bra. Här om året fastslogs ”operation PL” – en 3-års plan som ska ta Coventry tillbaka till PL.
En liknande målsättning måste finnas annars kan man ju i princip lika gärna lägga sig och sakta men säkert förblöda. Hur ska man då lyckas med detta? Det enkla men ändå så svåra svaret är pengar. Utan pengar kommer det inte att lyckas utan inblandning av högre makter och några mirakel ska man nog inte förlita sig på.
Att avancera av egen kraft måste ske väldigt snart eftersom skulderna ökar snarare än tvärtom. Årets upplaga av Coventry är intressant med flertalet duktiga spelare och Iain Dowie och Tim Flowers förfogar inte minst över en bredare trupp än på länge. Om det räcker är väl tveksamt men just Dowie har uträttat om inte mirakel så stordåd av liknande slag i Crystal Palace för ett par säsonger sedan. Möjligheten finns och än så länge har det sett bättre ut än på länge men det gäller att hänga med när tåget går.
Dessvärre är kombinationen dålig ekonomi och bra spelare något som kan ställa till problem. Är man inte med i topp i januari är det stor risk att ekonomin tvingar fram försäljningar av spelare. Klubbens och en av seriens för tillfället hetaste spelare Michael Mifsud är redan nu intressant på marknaden och fortsätter han att leverera under hösten så kommer det komma in bud på honom. Säljs han så får man lite lugn och ro från det ekonomiska trycket men samtidigt kan man mycket väl sälja bort chansen till avancemang.
#####
Klubben jagar i dagsläget finansiärer för fullt och en takeover är närmast ett måste om inte klubben ska hamna under administration. Under året har det varit mycket långa och täta diskussioner om ett uppköp från det New York baserade konsortiet Manhattan Sports Group (Manhattan Sports Capital Partners Limited). Det arbetet havererade för ett par veckor sedan efter ca åtta månaders arbete. Det resulterade bl a i avgångar för såväl klubbdirektören Paul Fletcher samt ordföranden Geoffrey Robinson.
En nyckelfaktor i dels det havererade uppköpet från Manhattan Sports Group och även ev framtida köpare är Ricoh Arena. Självklart vill en investerare ha kontrollen över en av Englands nyaste och modernaste arenor, inte bara för fotbollens skull utan för alla övriga aktiviteter man kan använda arenan till.
Problemet med Ricoh Arena är att klubben Coventry inte äger den utan snarare är hyresgäster och därmed blir ett uppköp av klubben mer komplicerad. Arenan ägs och drivs av Arena Coventry Ltd som är ett samarbetsbolag mellan kommunen och Alan Higgs Charity som är en lokal stiftelse som arbetar med och för människorna boendes i regionen.
Ny ordförande för Coventry är Joe Elliot. Han har gått ut och meddelat att arbetet fortsätter för fullt med att få ordning på ekonomin och att det finns ett par potentiella investerare som det förs samtal med. Elliot vill först och främst försöka säkra ekonomin i ett kortare perspektiv för att undvika administration och att ett långsiktigt samarbete med investerare är sekundärt i dagsläget.
#####
Hur har det då blivit så här? Många år av misskötsel av klubbens finanser är ett smidigt om än inte speciellt utförligt svar. Det är svårt att veta vad som försiggått genom åren men tittar man tillbaka så ser man några tydliga exempel som säkert har påverkat en hel del. Först och främst är det givetvis degraderingen från Premier League våren 2001. För det andra är spelaraffärer en stor faktor.
I mångt och mycket var det under Gordon Strachans tid som manager saker började gå utför gällande truppen med många värvningar och försäljningar. Detta kostade naturligtvis mycket pengar i dels löner men också i inköp. Han värvade 43 spelare för totalt ca £60 miljoner. Under tiden såldes också 35 spelare för ca £72 miljoner och då kan man spontant tycka att skillnaden på 12 miljoner borde ha varit en betryggande faktor rent ekonomiskt. Värt att notera är dock att dryga 40 av de 72 miljonerna kom in under Strachans sista 14 månader som manager. Detta då höga löner och det enkla faktumet att kostnaderna skenade iväg tvingade klubben att agera med ekonomin i fokus och den kortsiktiga lösningen blev då att sälja spelare vilket drabbade klubben sportsligt. Denna balansgång funkade som bekant inte då Coventry rasade ur PL.
Det finns många exempel på både bra och dåliga värvningar såväl sportsligt som ekonomiskt, något som även fortsatt efter Strachans tid med stor omsättning av spelare. Robbie Keane är ett bra exempel på en bra affär. Han köptes inför 1999 års säsong för £6 miljoner och såldes året efter till Inter för £13 miljoner. Det finns relativt dyra värvningar i historien som Viorel Moldovan och Robert Jarni – två meriterade förvärv som inte gjorde mycket väsen av sig. Andra floppar som Laurent Delorge, Jean-Guy Wallemme, Ysrael Zuniga och Keith O’Neill för att nämna några bidrog inte särskilt mycket på planen men kostade ca £3,5 miljoner i inköp.
När så degraderingen var ett faktum och Rolle Nilsson tillfälligt tagit över rodret insåg man ganska snabbt att läget var allt annat än bra. Skuldbördan var i det läget uppe i £60 miljoner. Huvuden rullade inom hela klubben från ordförande till manager till spelare och det primära var att rädda ekonomin med kraftiga nedskärningar i kostnaderna som följd. Ett kollapsat Tv-avtal drabbade klubbarna utanför PL hårt vilket minskade inkomsterna och dyra spelare som Lee Hughes och David Thompson försvann för kaffepengar jämfört med vad de kostade att värva.
#####
Klubben lider fortfarande av sviterna efter degraderingen och inte minst för skötseln under slutet av 90-talet då ekonomin knappast var något prioriterat.
Det finns säkert många fler faktorer till att läget är som det är men det som känns väldigt farligt är att det sakta men säkert gå utför igen. Den påtvingade saneringen av ekonomin gav resultat då skulden minskades med ca £35miljoner till ca £23 miljoner i slutet av 2004. Men nu har det alltså åter igen börjat blöda ekonomiskt och på de senaste tre åren har skulden åter ökat med £15 miljoner vilket är riktigt illa.
En stor del av det utgörs av spelarlöner och dagens trupp på 30 spelare är knappast speciellt billig med tanke på läget. Värvningar kan bli dyra även om de görs på fri transfer, bra exempel på det är ju sommarens värvningar av Leon Best och Gary Borrowdale som kostar miljonbelopp.
Just nu känns det som att man lever väldigt farligt och som artikeln inleds med så står hoppet till endera ett snabbt avancemang till PL alternativt ett uppköp av klubben, för utan en rejäl ekonomisk injektion riskerar klubben att rasa samman totalt.
#####
Det återstår att se hur det blir med den saken men en sak kan man med säkerhet konstatera – det blir väldigt tuffa tider för Coventry om inget positivt inträffar snart.
(Källor ccfc.co.uk, cwn.org.uk)
